Jag skrev ju ett inlägg här för ganska så länge sedan om att jag förmodligen inte kommer skriva så mkt mer på den här sidan året, pga idétorka samt att jag haft svårt att samla mina känslor pga allt som hänt den här hösten. men nu känner jag att jag vill skriva ett i allafall, jag har nämligen något att berätta som är av värde mer än något annat. Vi har nämligen gått och fått en inneboende hos oss, vi bor visserligen trångt som det är här i vår 3:a men den här snyltgästen har inte flyttat in i vår lägenhet utan i min mage. Jo minsann där bor nu våran "fjant" och snyltar på den lilla mat som jag lyckas få i mig utan att spy upp den igen. Fjant är ca: 14 veckor gammal och om allt går som det ska gör han/hon entré i sommar ngn gång. Enligt min barnmorska så kommer fjant runt den 24 juni, men jag tror det flyttas fram till juli någon gång. Vi ska på rutin UL i slutet av januari så då får vi veta lite mer säkert när beräknat förlossningsdatum blir.
Detta är en av orsakerna till att jag mått väldigt dåligt de senaste månaderna, jag har verkligen mått illa och har inte kunnat äta mycket alls och precis som när jag var gravid med Viktor så har jag bara gått ner i vikt hittills, vi får hoppas att det vänder. Eller ja....jag behöver ju inte gå upp förståss men illamåendet vill jag bli av med. Mitt blodtryck har varit väldigt lågt och jag har varit yr och illamående hela dagarna. Detta känns väldigt omtumlande förståss men vi är jätte , jätte glada över vår lilla fjant som flyttat in och framförallt känns det bra att Viktor kanske, kanske får bli storebror. Det känns för mig som att kunna ge Viktor ett syskon är den finaste gåva han kan få. Min lilla älskade Viktor plutt. *tokälska*
Jag har lyckats hålla detta hemligt för familjen (förutom mamma då, som fick veta först av alla, redan runt pappas begravning där) men på julafton fick de veta både på min och Olas sida av familjen. Vi hade gjort 2 paket till vardera släkt och skrivit en liten vers inuti, och sen skrev vi på etiketten på paketet att detta paket skulle öppnas sist av alla när alla andras paket var öppnade och på versen inuti stod det så här:
Vi har något att berätta Ja, en nyhet så stor...
I sommar om allt går som det ska, kommer Viktor bli storebror...
Jo, för i Annikas mage bor nu en liten "fjant", och det är på riktigt och
alldeles sant...En julklapp som man just nu inte ser förståss, men kanske kommer som en
juli-klapp till er och oss...
Och jag kan berätta att det blev uppskattat och populärt både i Örebro och hemma i Dalom. Min stora glädje förutom glädjen att vi ska få ett barn till är att jag ska få slippa jobbet för flera månader framöver och det känns så otroligt skönt. :-) Kanske kan jag även lyckas träffa vänner nu också om man går hemma med en liten, jag hoppas det blir så. Men att hitta en lika underbar mammagrupp som jag gjorde i Gbg, det kan jag nog inte för den var och är fortfarande väldigt speciell.
Jo minsann....så är läget här i Brickebacken just nu och det får vara min lilla nyårsraket till er alla. Känner redan nu att lusten att skriva smyger sig fram ur fingrarna på mig, så vem vet, jag kanske kommer igång med mitt skrivande inom en snar framtid. Jag har i allafall saknat er alla och era kommentarer. Med hopp om ett riktigt gott nytt år till er alla... Stor kram från
Barbamamman Annika
3 kommentarer:
Tre test!, det kan man kalla gravid :) SÅ stolt kusin är jag!!! Och nu måste du uppdatera bloggen med bland annat magbilder och text om magen=).
Och sedan har jag gjort en plan... kanske kommer jag ner till er och hälsar på för att shoppa på IKEA till huset (måste bara få tillbaka körkortet först). Och Viktors säng ska ju ner också =) Vad tror du om en shoppingrunda i slutet av jan? Kram!
Har just skrikit rakt ut och sedan messat dig direkt men jag kan ju inte låta bli att skriva en rad också. Vilken fantastisk julklappsöverraskning. Så typiskt dig också.
Saknar dig! Kramar från Liv
Grattis igen! Det är så himla roligt!! Det enda som är tråkigt är ju att du inte bor kvar på andra sidan parkeringsplatsen längre!! Tänk vilken mysig sommar vi kunde fått här annars, du, jag och våra små....saknar er! Hoppas illamåendet gett mig sig nu. Kram på dig! //Heidi =)
Skicka en kommentar