14 januari, 2009

Spar inga tårar....

Igår var det en sån där dag då jag hade allt emot mig kändes det som, fast det nog egentligen inte var så, men ni vet när man känner sig gråtfärdig hela tiden och minsta lilla motgång gör att man brister ut i gråt. Så var det för mig igår...jag började grubbla och fundera alldeles för mycket och kom återigen underfund med vad mkt saker runt omkring mig som rubbar mina positiva energier. (låter väldigt flummigt, jag vet)....men saker som skulle göra vardagen lite lättare på många sätt....ni vet det här med Viktors dagis tider, mina pengar som det numera diskuteras om på centralnivå i Stockholm, mina arbetstider..och bla bla bla...... Det är otrooligt frustrerande att ingenting händer med någonting....men igår ringde jag i ren ilska och sorg runt till folk på kommunen för att hitta ngn vettig människa att prata med om barnomsorgen och kom till slut fram till en kvinna som nog skulle kunna vara den rätta. Jag har ALDRIG i hela mitt liv gråtit över telefon inför ngn helt okänd människa (inte vad jag minns i allafall) men igår hände det...jag kände att klumpen i halsen bara blev större och större när jag pratade med henne och det gick liksom inte att hejda och bromsa...utan jag hann bara säga: F-låt men jag orkar inte hålla emot längre och så kom tårarna. Lite pinsamt var det men vad faen det bjuder jag på. Hon skulle i allafall kolla upp det hela och höra av sig till mig igen. Jag hoppas att det äntligen leder någon vart.

Och idag ska jag faktiskt prata med min chef angående mina arbetstider, jag kan ju inte längre ta mig till jobbet på söndagarna då min skjuts har slutat och skall börja plugga, så jag tänkte höra mig för om jag kan byta arbetstider till antingen Mån-Fre eller om jag kan lägga på de där timmarna från Söndagen på mån-tors, att jag alltså börjar tidigare dessa dagar och får vara ledig både fre-sön. Jag hoppas hursomhelst att vi kan finna en lösning på det hela. Det är irriterande att behöva vara så beroende av folk för att kunna ta sig till jobbet. *SUCK*

Vi är redan inne i mitten av januari på detta nya året och tiden bara rinner iväg och jag hade ju så gärna önskat att 2009 skulle få inledas utan en massa saker i bagaget som måste åtgärdas,fixas och arrangeras...men icke då.

Idag är jag för övrigt jätte trött och ögonlocken faller ihop på mig hela tiden, det är nästan lite skrämmande att man kan vara så här trött....men frågan är ju hur mycket som egentligen är fysisk trötthet, det mesta kanske är mest psykiskt pga allt runtomkring mig som jag grubblar och funderar på hela tiden.

När jag startade den här bloggen så ville jag att den skulle vara som en dagbok,bollplank, sophink...o allt möjligt för mig, där jag skulle skriva om både positiva och negativa saker. Saker som gjorde mig glad och saker som irriterade mig, men nu när jag tänker på vad jag egentligen har skrivit så upptäcker jag att min blogg är ganska så negativ. Det är nästan alltid jag har ngt att gnälla på. Jag ber om ursäkt om den är lite deppig och trist för er att läsa. SORRY!!

Men jag antar att det är väl sån jag är,,,en negativ människa som går runt och är bitter över saker jag inte har eller får istället för att se det positiva i det jag faktiskt har och kan.

Men om jag nu för omväxlings skull ska skriva ngt positivt för dagen så kan jag i allafall nämna att min äldsta systerdotter fyller år idag, hela 24 år faktiskt...GRATTIS GRATTIS!!! Och imorgon får hon nycklarna till sitt hus som hon köpt i Gagnef i Dalarna tillsammans med sin sambo. Så i helgen kan de nog flytta in. Jag är jätte glad för deras skull men kan ändå inte låta bli att tycka att hon är lite korkad min systerdotter....och vet ni varför??? Hon prioriterar att åka på en kanintävling istället för att flytta in i sitt hus......ja men det är väl iofs Alex i ett nötskal det...*HEHE*...men jag hade då verkligen inte prioriterat så.....det finns ju 10000 andra tävlingar att åka till resten av året. DU E TOKIG ALEX, VET DU DET???!!!!
Jag hoppas hursomhelst att de kommer att trivas i sitt nya hus och att hon får precis den inredning hon vill ha...vet att hon har stora och höga drömmar om hur huset ska vara och se ut och efter en tid och med tålamod att fixa en sak i taget så kommer hon säkert uppnå sina drömmars mål, för är det ngt hon är, på både gott och ont, så är det ENVIS och MÅLINRIKTAD! Vet att du så gärna vill ha en brevlåda som jag har målat till ditt nya hus, men just nu så ligger allt mitt pysslande på hyllan, har nog inte målat eller pysslat på flera år och färgerna i min pyssellåda har nog torkat och stelnat vid det här laget, men vem vet...lusten att skapa kanske återkommer nu när ljusare tider närmar sig. Är ju ingen konstnär, men det är både roligt och väldigt rogivande att få måla ibland. Du kan ju börja fundera på vad du skulle vilja ha för motiv på lådan i såfall. ;-)

Puss och kram på er alla och önska mig lycka till ikväll när jag ska prata med chefen. // Annika

2 kommentarer:

Vida sa...

All lycka till inför mötet med chefen.

Jag minns den där dagen när hon föddes och hur stolt du var och hur mycket du pratade om henne när hon växte upp. Så nog minns jag och då inser jag i samma andetag hur länge vi känt varandra..

Hoppas vi kan ses snart.

Kramar från Liv

Vida sa...

Förresten, du som har så mycket fantasi och ord inom dig.. du vill inte skriva på berättelsen om Jenni som ska rädda världen via det gula paraplyets blogg (som finns i min blogglista)? Man kan skriva på svenska om man inte vill göra det på engelska men den måste vara klar om några dagar så nu letar vi med ljus och lykta efter nån som vill fortsätta att hålla snöbollen i rullning i denna kedjeberättelse...