Äntligen händer det något!

Fick igår ett mycket efterlängtat men samtidigt skrämmande samtal. Skrämmande på det viset att jag var rädd för vad som skulle sägas och om jag skulle klara av att ta mig genom hela samtalet utan att börja gråta.
Men det gick bra, tack och lov. Det var nämligen rektorn för förskolan som ringde och ville meddela att vi har fått beviljat lite mer tid för Viktor på dagis nu. Vi får två stycken heldagar från 9-17 och de resterande tre dagarna får han gå som nu, alltså mellan: 14-17. Det känns jätte bra för nu får han åtminstone vara med på samling,utflykter/pedagogisk verksamhet, lunch och vila på dagis två dagar i veckan i allafall. Han kommer förhoppningsvis att komma in i gruppen igen och känner sig inte riktigt lika utanför som han gjort nu ett längre tag. Jag är sååå glad för hans skull. Det var som om en STOR sten lättade från mitt hjärta igår eftermiddag.

Nu får vi bara hoppas på att det kommer fungera bra i praktiken med detta. Han fick börja redan idag med det nya schemat, så imorse var vi uppe tidigt och åt frukost och förberedde oss för en prommis till dagis. Viktor var så lycklig när han kom till dagis och såg många barn på plats. I vanliga fall så är det ju dödstyst när han kommer på eftermiddagen och han känner sig otrygg och förtvivlad och säger till mig: "Stanna mamma" eller "Gå inte mamma", men nu fick jag bara en puss och en kram och så sprang han in ivrig till kompisarna och leksakerna, det var en sådan underbar känsla så det kan ni inte tro.

Jag befinner mig just nu i något slags lyckorus över detta, och går här hemma med ett fånigt leénde på läpparna. Tänk att så "lite" kan göra så mycket! Nu kan jag ÄNTLIGEN stryka en sak på min lista över saker som gör livet lite besvärligare än nödvändigt och jag gör det med världens största spritpenna ska ni veta ;-) !!

Igår när jag ringde och berättade den goda nyheten för mamma så sa hon efter en stunds pratande: Ja, men vad härligt Annika, nu har vi betat av en jobbig sak, nu har vi bara posten/facket kvar då!!!
Tänk att hon är beredd att hjälpa mig med att ta itu med nästa jobbiga sak, trots att vi nyss avslutat en jobbig strid med många telefonsamtal hit och dit med höjda röster, och bestämdhet i rösten, men som slutligen resulterade i något bra. Tänk att hon är beredd att göra detta, min underbara mamma, trots att hon har mkt att stå i med sitt jobb, hemmet och sin syster som har en sjuk man......hon är helt otroooolig min mamma!!!

Jag är inte troende på ngt vis men just nu känns det som om det passar in att säga strofer såsom: "Gud hör bön" eller "Gud finns"....men i min värld är gud min egen mamma!!!

Nu ska jag bara passa på att njuta av att min son är tillsammans med kompisar på en normal tid samtidigt som jag kan få lite tid till mig själv och bara vara "jag"!!

Livet KAN ju faktiskt vara riktigt härligt, ibland!!! // Ängla-Li