Jag måste nog vara fruktansvärt underbetald. När man läser i tidningar om personer som intervjuas..typ facktidningar och dagstidningar av olika slag, där det står vad personen ifråga har för lön alt. inkomst så blir jag lika chockerad varje gång. Deras löner (oavsett yrken och typ av anställningar) ligger ju hästlängder förbi min. Är det alla andra som följer med i den aktuella löneutvecklingen och därav har en skälig och rättvis lön ELLER är det min lön som ligger så dåligt till i jämförelse med vad jag gör...sliter med på min arbetstid??
De flesta heltidsanställda i dag har en grundlön som ligger mellan 20000-25000 kr och det anses som helt normalt och kanske till och med lågavlönat i mångas ögon. Min lön har fortfarande ett antal tusen kvar innan den uppnår dessa siffror. Jag och Ola brukar skämta och skoja om att vår gemensamma nettoinkomst är inte ens vad EN normalavlönad person har brutto. Och vet ni vad det hemska är??? Vi skojar inte i bemärkelsen att det bara är ett skämt...det ÄR verkligen så.....vi har sjukt dåliga inkomster. Vi är ändå 40 resp. snart 35 år gamla och har varit yrkesverksamma sedan vi var runt 18-20....och ändå har vi inte kommit längre på karriärsstegen eller hängt med rättvist i löneutvecklingen. GALET!!
Jag brukar ju alltid undra hur människor omkring mig kan åka på utlandsresor, köpa hus, renovera, skaffa nya bilar, ta en liten weekendresa här och en liten spa-helg där, tatuera sig, åka och storshoppa på Ullared eller köpa nya möbler på IKEA eller annat möbelvaruhus, förnya och förändra både sig själva och sina hem med diverse olika åtgärder. Och vet ni vad...jag fattar det fortfarande inte...och JO jag är avundsjuk på er/de som kan göra dessa saker...men min avundsjuka betyder absolut inte att jag missunnar andra/er...men hur ni har råd med allt övergår mitt förstånd. Beror verkligen allt bara på att vi (jag och Ola) har så otroligt dåliga löner eller har ni andra lån up over your heads...eller vad är det???
Jag är som sagt 34 ...snart 35 år gammal och har ännu inga lån....har aldrig tagit ett banklån eller studielån i hela mitt liv och bara det är nog ganska unikt skulle jag tro. Många andra i min ålder har nog både, studielån, billån och huslån i sin ryggsäck att bära på, medan jag slipper den biten, hittills i allafall. Men mina dagar kommer nog de också då jag måste krypa till korset och be om ett lån, i allafall om jag vill kunna förverkliga mina drömmar...om jag nu inte mot förmodan skulle sno åt mig den där drömvinsten på lotto som de suktar med varje vecka.
Men just nu i skrivandets stund ( kan ju ändras om en timme eller två) så önskar jag inget materiellt, utan nu önskar jag bara att julen blir skön, i sällskap med sköna människor...i härlig varm miljö och utan stress och press....... When you wish upon a star......
Fundersamma hälsningar från Ängla-Li
1 kommentar:
Men du.. å ena sidan klagar du på att du/ni inte "hängt med" i löneutvecklingen. Å andra sidan säger du att du aldrig tagit några lån. Ponera att du hade givit fyra eller fem år av ditt liv och levt på nära nog existensminimum - till största delen utan inkomst och dessutom mestadels på lånade pengar, dvs. du går back varje månad i ett antal år - hade inte du helt rättvist gjort anspråk på en högre lön senare, delvis för att kunna betala tillbaka CSN (i skattade pengar)? Jag betalar 20.000 om året för att jag studerade. Har du tagit med sådant i din kalkyl? Jag är inte ute efter att vara elak eller oförstående inför ditt resonemang, men det känns som om du missat ett par pusselbitar.
Skicka en kommentar