Vi fick aldrig lägenheten som Ola var å tittade på, vi hade för låga poäng... :-( Det är ju det jag hela tiden har sagt, hur f-n skall man lyckas få en större lägenhet i den här stan egentligen?? Men, men ...det kanske var ödet, det kanske är meningen att den inte skulle tillfalla oss, för det kanske kommer ett bättre alternativ till oss snart. Ja, hoppas kan man ju alltid. ;-)
Igår var jag till BVC med Mathias pga hans lite sena utveckling eller vad man ska säga. Men hon tyckte inte att vi behövde oroa oss utan det kommer säkert sakta men säket allting. Har ett läkarbesök inplanerat i juni då det är 1-års kontroll, så tills dess kanske det har hunnit hända en hel del. Vi får helt enkelt avvakta och se.
Idag var jag själv på läkarbesök men blev nog mest irriterad och stressad av läkaren som pratade så snabbt och mumlande, det var som en rappande PRO:are eller ngt liknande. Tvi vale för vissa läkare, man kan verkligen fundera på varför de valt det yrket. SUCK!!
Det lutar åt att det kanske blir Rättviks marknad för mig ändå....trevligt...!! :-)
Tänk hur konstigt det kan vara ibland.....när jag födde Viktor och tiden precis efter förlossningen så kände jag ofta att..."Herreguud vad gjorde jag innan han kom? Vad hade jag för liv innan han kom".....det känns nu när man fått barn att ett liv utan barn inte är ngt liv ......det är nu med barn man känner att livet verkligen fått en mening. Så känner jag ganska ofta och större delen av min vakna tid faktiskt....MEN...inte nu....de senaste veckorna har varit sååå psykiskt påfrestande, med en knölig bebis som inte vill sova bra om nätterna vilket har lett till kraftig sömnbrist hos mig med näsblod då och då som följd. Just nu känner jag och tänker jag att vad skönt det vore att få vara själv....att bo i en egen liten 2:a för mig själv, med mina saker, med min stil och där jag kan sova när jag vill och behöver utan att bli störd av små telningar. Tänk att kunna åka och träna när du vill, åka å fika med vem du vill och när du vill, tänk att få äta i lugn och ro, att få duscha och bada i fred utanngn som sitter på toalettstolen och håller en sällskap...
Jag är verkligen i ett såå stort behov av egentid just nu och då menar jag kanske inte bara en timme eller två, utan snarare en helg eller t.o.m en hel vecka...ha ha ha!! Så att jag både dels får/kan sova ordentligt samt bara göra det jag vill när jag vill. Denna psykiska trötthet och påfrestning ger sig tillkänna på mitt fysiska välmående med. Mår inte knoppen bra , mår inte kroppen bra.
Och mitt i allt detta så kan jag sitta och längta efter / drömma om barn nummer 3...hur är man funtad då? Jag vill jätte gärna ha fler barn...men jag vill samtidigt få mer egentid och bättre kvalité på min sovtid...hur går den ekvationen ihop?
Och det jag skrev om att jag tyckte att ett liv utan barn, inte hade ngn riktig mening, är inget påhopp mot dem som av egen vilja eller ovilja valt bort barn i sitt liv...utan det är ju ett val man gör och vad man prioriterar här i livet....och jag har flera vänner som valt bort barn i sitt liv, dels för att de vill leva livet själva först och andra för att de inte hittat ngn partner och nu när åren gått så känns det som lite försent att skaffa några. Det jag menade med uttalandet var att FÖR MIG så hade inte livet någon direkt mening innan barnen kom, de har gett mig livsglädjen tillbaka och jag har nog dessa två gossar att tacka för att jag orkar leva vidare livet.
Sen kan jag ibland bli väldigt avundsjuk på alla er som inte har barn och som kan komma och gå som ni vill , på träningar, på fikaträffar, lunchdejter, resor m.m m.m......men det är väl så det är...man är otroligt tacksam för det man har och skulle inte vilja leva utan sina underbara barn samtidigt som man avundas de som är lediga på ett helt annat sätt. Man är väl aldrig riktigt nöjd precis hela tiden. Det går i svackor, precis som livet självt.
Och för att inte folk skall missuppfatta mitt uttalande ovan så vill jag inte på några som helst villkor bli av med mina barn, de är mitt allt och jag älskar dem innerligt och högt. Men ibland behöver man bara en paus, ett litet brejk så att säga....ja de flesta fattar nog hur/vad jag menar...*FNISS*
Nej, nu måste jag nog avsluta här och ta hand om min skrikiga och missnöjda bebis som gråter högt i vardagsrummet nu till Viktors stora förtvivlan, som försöker se på en film där.
Over and out // Ängla-Li
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar