20 juni, 2010

Jag var med.....i allafall nästan...

Där satt jag med spänd förväntan på en av kyrkbänkarna i Storkyrkan...förväntningarna och förhoppningarna var höga och när jag satt där funderade jag på vad bänkgrannen intill kände, hade han samma tankar som jag? För att inte tala om vad som rörde sig i brudens respektive brudgummens huvuden just då. Tystnaden och spänningen som uppstod när bilen med bruden körde fram till kyrkan, folkets jubel som hördes ända in till oss..ja det var magiskt, en fullkomlig magisk stund som yttrade sig i ett x-antal uppresta hår på mina armar och huden knottrade sig likt kondomen med samma egenskap...snart skulle vigseln börja, ett historiskt ögonblick som jag skulle få ta del av, här och nu.....klänningen jag bar var elegant och enormt vacker, håruppsättningen som hade gjorts på en fin salong tidigare samma dag började kännas som små irriterande dragningar i de finaste hårstråna i nacken och vid tinningarna....skorna skavde på mina stackars hälar och tryckte in lilltån i tån intill, men jag kände mig oerhört vacker och speciell och snart, snart skulle akten börja..och jag var redo.

Ja där satt jag i taxin på väg hem till Brickebacken, på väg hem från min lilla husmorssemester och vaknade ur min underbara dagdröm. Chauffören hade radion på hög volym och där var sändningen från det kungliga bröllopet. Kände hur ögonen tårades flera gånger under färden och då beskrev ändå bara reportrarna vad de såg och vad som hände UTANFÖR Storkyrkan....hörde hur de berättade att de såg en bil stå lite i skymundan med självaste Kronprinsessan i och hennes far konungen.

När jag väl kommer hem och innanför dörren slår jag fort på TV:n för att följa vigseln där. Och det är ju nästan patetiskt men jisses så lätt tårarna kommer, klumpen jag har i halsen växer sig enorm och senare på kvällen, vid själva middagen och när kungen, brudgummens pappa samt brudgummen själv håller tal, ja då brister det totalt för mig, tårarna går verkligen inte att hejda, de fullkomligen forsar ur mig. Det är så oerhört vackert och intimt och vi, det svenska folket fick ju faktiskt äran att följa bröllopet in i minsta detalj, större delen av dagen, vilket jag tycker var oerhört generöst av kungahuset. Ja, jag är i allafall väldigt tacksam över att jag fick se det. Tack Victoria och Daniel för det!

Igår kväll när vi gick och la oss så tänkte jag att nu är bröllopet över och jag har gråtit färdigt för den här gången, åtminstone när det gäller deras bröllop...men inte då...idag när jag går in i ICA affären för att köpa mig en dricka inför konserten jag varit på så möts jag av kvällstidningarnas första sida och löpsedlarna och IGEN där i kön på ICA kommer tårarna...jamen det är ju patetiskt att man skall vara så in i helsicke blödig eller hur man nu skall kalla det. Gråter så oerhört lätt numera, det måste vara åldern OCH det faktum att jag fått barn, jag har blivit mkt mer blödig sedan barnen kom. Men jag kan inte rå för det...jag tycker att bröllopet var vackert, bruden, brudgummen, de oerhört vackra talen....det gick rakt in i mitt hjärta. Jag är ingen royalist eller så men jag är heller inte emot vår monarki....jag tycker om vår kungafamilj och alla deras härliga personligheter och jag känner att jag skulle kunna tänka mig att ha dem alla i min vänskapskrets,,,de är inte på ngt sätt tillgjorda eller falska utan jordnära och äkta...sen att de har ett uppdrag och/eller ett arv som kräver vissa saker av dem.....ja det är ju bara så det är.....men äkta, innerliga och underbara...ja det tycker jag att de är....vår Bernadotte familj.

Den 19 juni 2010 kommer vara ett datum man minns och som jag glädjs åt att jag fick vara med om. Ett stort grattis till er Victoria och Daniel...må lyckan vara med er i alla era dagar...tills döden skiljer er åt.

/ Ängla-Li

Inga kommentarer: