16 januari, 2011

Dags att ta tag i bloggandet igen kanske...


2011...står det i våra almanackor numera och jag tänkte försöka ta tag i bloggandet igen, det har blivit ett mycket långt uppehåll sen sist.
Tänkte börja med att berätta om de senaste böckerna jag läst i mitt lilla bokprojekt.

1. En sorts kärlek av Ray Kluun
2. Flickan under gatan av Roslund & Hellström
3. Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson

Bok 1 tipsade min systerdotter Alex mig om och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den boken. Jag både gillar den och blir arg på den. Gillar den för att den berör in i hjärtat när man får följa en av huvudpersonerna som är svårt sjuk. Det jag blir arg på är hur huvudpersonens man agerar och betér sig när hans fru är så allvarligt sjuk. Blandade känslor som sagt.

Bok 2 tipsade min moster mig om och den hamnar väl någonstans bland medelmåttorna. Har läst både bättre och sämre. Men det som berör mkt är att det i Sverige idag finns människor som lever under jorden under Stockholms stad i ett oändligt stort tunnelsystem och ingen vet att de finns där. Ingen tror väl på fullaste allvar att det finns gatubarn i Sverige, men det gör det....både barn, ungdomar och vuxna som lever under gatan i vår vackra huvudstad. Läsvärd men ingen WOW-upplevelse.
Bok 3 tipsade även den min moster mig om och den här boken gillar jag. Den är mkt lättläst och har ett bra och vardagligt språk. Man kan lätt känna igen sig i handling och i huvdpersonerna, de känns nära och äkta, precis som om man kände dem eller att de var ens vänner. Har inte läst ngt av Kajsa tidigare men det kommer jag göra nu. Har redan börjat på ytterligare en bok av henne och det kommer säkerligen att bli fler av denna författarinna.
Sådärja...det var det, det... *flin*

Vad händer annars då i mitt liv...ja inte är det mkt inte..jag har så urbota tråkigt om dagarna och ser/upplever ingen skillnad på vardag och helg. Allt är likadant, allt är lika tråkigt. Jag vill så innerligt gärna ha ett jobb nu. Idag postade jag 39 brev med jobbansökningar så nu är det bara att vänta, hålla tummarna och hoppas.
Pojkarna är på dagis 3 dagar i veckan nu när Ola blivit arbetslös och det är i stort sett det enda jag har att passa mitt i veckan.

Jag har blivit förslappad, försoffad och oerhört slö och likgiltig....men imorgon ska jag ändra på det är det tänkt. Jag måste börja ett hälsosammare liv och få bort min drog "pepsin" eller läsk överhuvudtaget från mitt liv och även godiset. Jag är med handen på hjärtat sjukligt kraftigt beroende av pepsi. Det är rent av tragiskt. Vill så innerligt gärna sluta med den men samtidigt får jag ångest och panikkänslor när jag tänker på att jag inte ska dricka ngt mer. Och detta innan jag ens har börjat. Det är precis som knark, alkohol eller rökning alltså. Jag kommer ha en sådan fruktansvärd abstinens och avtändningen kommer suga fett. Stackars mina pojkar....de kommer antagligen få stå ut med världens bitchigaste morsa och sambo.

Skall även komma igång med motionerandet igen...men just nu är det inte jättekul att promenera utomhus, då det är glansis på alla gångbanor med vatten på....Lovely....(NOT). Men ut och gå det SKA jag...om det så skall ta flera timmar för att komma fram dit jag vill...HEHE...nu skall döfläsket få sig en omgång.

På Tisdag skall jag kanske gå på bio och se den nya Änglagårdsfilmen.....ser fram emot detta.

Nej nu får jag nog lägga ner bloggandet för ikväll, men det känns skönt att vara igång igen. Och till dig som skrev en kommentar angående mitt inlägg om Olas lillebror får gärna avslöja dig. Vi är så nyfikna på vem du är och hur du hittade till min blogg och hur du vet vem jag är osv osv....


Over and Out // Ängla-Li

2 kommentarer:

Johanna H sa...

Härligt att du är tillbaka i bloggen igen. Jag går troget in och kollar och det är kul när jag får läsa det du skriver. Du skriver så bra och så ärligt, fortsätt med det. Kram kram och lycka till med sockeravvänjandet.

Vida sa...

Kul att du är här igen.. jag har läst 2 av böckerna... blev inte heller så förtjust i den om flickan under gatan, däremot tänker jag på det ibland när jag vandrar i stockholm att under mina fötter finns ett helt annat samhälle..

Varmaste kramen från Liv