Maj och lite Juni uppdatering... (kan behövas)

... Nu är det nog dags för en liten uppdatering här igen. Mycket har hänt sen sist och jag har inte varit skötsam nog att hålla er uppdaterade, fy på mig. Vi börjar med min och Olas lilla kryssning till Helsingfors som blev precis som vi hade hoppats på. Vi tog det väldigt lugnt, åt gott och länge i restaurangen både till frukostarna och middagarna. Vi sov mycket...och bland det skönaste av allt...att gå upp och äta frukost för att sedan gå tillbaka till hytten och lägga sig igen, det var tokskönt. Vi gjorde egentligen inget speciellt, blev varken askalas, spelade bort alla våra mynt på enarmade banditer eller gjorde bort oss i karaoke. Utan vi bara VAR helt enkelt. Vädret i Helsingfors kunde dock varit roligare, då vi efter mkt tveksamhet bestämt oss för att kliva i land så kom det en störtskur utan dess like...ja vi fick vända hem till båten igen efter bara en stunds promenixande, för då var vi redan blöta in på bara skinnet. Sen förvandlades hytten snabbt till en blandning av tvättline/tajkon-inferno. Bilden ovan är tagen från vår hytt på Söndags morgonen då vi passerade genom Stockholms enormt vackra skärgård i solljus. Stockholms skärgård är ett riktigt paradis. Vackert så det förslår!!!

Sedan fortsätter min lilla story med att jag återvände upp till mammsen i Dalarna för att hämta hem våran älskling som varit där. Han hade haft det kanon hos mormor och upplevt en massa roliga saker som han inte får möjlighet till här i Örebro. Är så glad för hans skull. Stannade där uppe i några dagar och blev ompysslad jag med. Sen bar det av hem till gnällbältet igen på fredagen. Skönt att vara på plats med hela familjen hemma.

På Söndags kvällen den helgen då vi kommit hem så gick vi iväg på en liten promenad här i Brickebacken för att Viktor skulle få springa av sig lite, för han var såååå uppe i varv. När vi kommit kanske 300 meter hemmifrån stelnar jag plötsligt till, kniper ihop med benen och inser att trots detta så rinner ngt varmt längs mina ben.
-OJ! säger jag högt till Ola och tittar förvånat på honom.
-Vad är det säger han, är det vattnet som går??
- Ja. jag tror det säger jag. Men vågar ändå inte riktigt tro att det kan vara sant så jag fortsätter gå i tron om att det nog är ngt annat (vad skulle det kunna vara annars liksom). Men droppandet och flödandet fortsätter och jag inser att jag nog bör vända hem och byta byxor och ta på mig en binda för att kunna fortsätta promenaden.
Sagt och gjort, det gör jag och går sen ut igen för att fortsätta min promenix, men droppandet fortsätter under hela vår promenad och väl hemma igen ringer jag förlossningen och rådfrågar eftersom jag inte har några värkar men eftersom det är alldeles för tidigt. De vill att jag kommer in på en koll och visst är det vattnet som gått. Jag får en ny tid om två dagar till specialist mödravården för att kolla att allt ser bra ut. Efter två dagar går jag dit och får en ny tid dagen efter (på ondagen den 3/6) för att eventuellt bli igångsatt.

Men på morgonen den 3 juni vaknar jag av regelbundna sammandragningar vid 6.15-6.30 snåret ungefär.....går upp och börjar vandra i lägenheten lite och känner efter om detta komma fortsätta eller ej...men visst tilltar värkarna och kommer allt tätare. Jag väcker Ola och ringer sedan dagis för att fråga om vi får lämna Viktor tidigare ( han skulle egentligen inte börjat förrän vid 9.00 annars) och självklart fick vi det. Ola springer dit med honom och vid det här laget har jag riktigt ont. Ola ringer sin syster och ber om skjuts in till förlossningen och tiden det tar för henne att ta sig hit kändes som en evighet, minns att jag stog på alla fyra ute på parkeingen här utanför med min ena granne som åskådare. Sen minns jag bilfärden i ett töcken. Vi ringer på klockan till förlossningen vid 8.10 och 8.30 så har våran andra son kommit till världen. En liten kille på 49 cm och som vägde 2850 g.

...så här vacker är han och påminner mycket om sin storebror. Vi får väl se hur pass lika de kommer bli, det ser man väl först efter ett tag när den här lille krabaten mognat på sig lite. Så nu består dagarna mest av att amma detta underverk, som haft lite problem med att gå upp i vikt, samt haft lite gulsot som gjort honom slö, men nu tror jag att det är på väg åt rätt håll med allting.
Han har fortfarande inget namn, men det kommer väl det med så småningom.

I förrgår fick jag även reda på att nu har jag verkligen kommit med i futurum, så nu skall jag försöka ta mig till jobbet i början på veckan och skriva på papper - spännande,spännande!!

I Torsdags fyllde även vår stora lilla kille 3 år och igår (lördag) hade vi kalas för honom, det kom folk både från min och Olas sida så här hade vi huset fullt. Det var trevligt, men det är svårt att vara en bra värd och hinna med att ge tid åt allt och alla.

Som ni nog märker och förstår så har det hänt och händer rätt mycket här på en mkt kort tid, så vi känner oss lite omtumlade både jag och Ola och har nog inte riktigt landat och fattat ännu att vår lilla familj numera består av 4 personer istället för 3. Men oavsett hur mkt eller lite vi förstår av det så finns det bara en känsla som genomsyrar alltihopa och det är äkta - sann LYCKA!!! *Jisses vad jag tokälskar mina 3 pojkar*

Over and Out // Mamma Annika Pannika