Trotsålder

Om man slår på ordet trotsålder på google så står det på Wikipedia så här:

Ordet trotsålder syftar på perioder i ett barns utveckling när det testar gränser. Syftet är att lära känna omgivningens sociala normer, att hitta balansen och lära sig se skillnaden mellan sina egna och andras behov, att experimentera fram vad viljan kan göra, att lära sig hur man uttrycker sig och hur man beter sig.
Metoden för detta är naturligtvis strikt empirisk och kräver många och långa strider, och naturligvis prövar det omgivningens tålamod till det yttersta. Det är konsekvensen och meningen.
Om en vuxen skulle bete sig så skulle man tala om social inkompetens eller kanske envishet, tjurighet, negativism, egocentrism, bristande sjävkännedom, dumhet, skrikighet, våldsamhet eller just trots.

Detta är just nu vad som genomsyrar min och Olas vardag. Vi har nämligen en liten Viktor som testar för allt vad han förmår. Det är skrik och gap och knytnävsslag, han rivs och bits och kan helt plötsligt inte: klä på sig, orkar inte gå, han vill bli buren överallt, han vill inte, kan inte, orkar inte....etc...etc... Det är verkligen psykiskt påfrestande och tålamodsprövande...det är NU det är sååå viktigt att vara bestämd och inte ge vika när han får sina utbrott och 3-års anfall. Men det är inte alltid helt lätt....särskilt inte om man dessutom har en ledsen thias som vill ha uppmärksamhet, man ska laga mat åt en hungrig karl som kommer hem från jobbet OCH när man själv dessutom har sprängande huvudvärk.

Men ljuset i mörkret är att det faktiskt går över så småningom, så det gäller bara att härda ut lite. Men känns skönt att kunna ventilera sig här lite. Jag är ju inte en perfekt människa, jag är bara jag....en mamma med ansvar....men ändock fortfarande bara en människa med känslor och med ork och energi som går upp och ned.

Men mitt i all denna trots som existerar i vår familj just nu så ser jag ändå bakom masken på Viktor en liten kille med världens finaste hjärta och med empati och kärlek. Och när han efter en rejäl dust då vi varit osams och gastat åt varandra ändå kryper upp i knät hos mig, lutar sitt huvud mot min axel, snusar in sin mun och näsa mot min hals och snyftar orden: JAG ÄLSKAR DIG MAMMA!! DU ÄR DEN FINASTE JAG HAR!!! Jaaa....då förstår man att han inte styr över sina handlingar helt själv och jag inser att han nog mår rätt så dåligt och har det jobbigt med sig själv just nu...precis som en tidig tonårstid...där hormonerna åker berg och dalbana i kroppen. Lilla älskade pojken min.....jag hoppas du snart får slippa den här jobbiga trotsperioden....för den tar musten ur dig....det märker jag. Älskar dig så mycket Viktor!!! DU är det finaste mamma har...glöm aldrig någonsin det hjärtat!!!

// Mamma Annika