Idag känns det som om jag har en massa olika saker och funderingar att ta upp här i bloggen. Har grubblat på mycket olika saker, både viktiga och banala saker. En helt vanlig dag i Annikas vilsna hjärna med andra ord.
Men för det första så tänkte jag förklara gårdagens inlägg lite....jag förstår att jag gjort er väldigt nyfikna på vad det var för ett brev jag fick men jag vill inte riktigt berätta det just nu. Jag kanske gör det framöver när jag vet mer om saker och ting. Men vill suga på karamellen ett tag till innan jag delar med mig. F-låt!
En annan sak som jag grubblat på idag och flera gånger tidigare är att om ett enäggstvillingpar (flickor) blir tillsammans med ett enäggstvillingpar (pojkar) och de olika paren får barn ihop, då borde ju de barnen se exakt likadana ut eftersom de kommer från exakt likadana föräldrar. *HEHE* Fattar ni vad jag menar?
Idag har jag sökt två nya jobb, det gäller ju att passa på när det finns jobb som jag KAN och VILL söka. Så idag postade jag ansökningarna, så nu är det bara att hålla tummarna. Men attans vad svårt det ska vara då att skriva ett personligt brev. Sälja sig själv när man inte ens vet vem man är, är ingen vidare "hit" vill jag lova. Jag och en god vän diskuterade häromdagen på MSN om just det här med att söka jobb och att vi båda kände att om de ändå bara lät oss komma på intervjuer eller fick träffa oss så skulle de se att det var just oss de ville ha. *FLIN*....nä det kanske inte riktigt är så enkelt men ibland så kan man ju fundera på om de ens har läst just min ansökan eller om den bara slängdes i papperskorgen direkt. Jag är 33 år och har aldrig varit på en anställningsintervju, så jag vet ju inte ens hur man betér sig på en sådan. Om bara den här ryggvärken ville gå över så ska jag gå runt och visa upp mitt fina fejs på alla ställen i stan. *L*
Apropå ryggen så ska jag till en läkare imorgon igen, för att eventuellt förlänga mitt sjukintyg. Enligt mitt schema så ska jag jobba nu på Söndag men jag vet inte riktigt om jag klarar av det faktiskt. Jag kan med nöd och näppe lyfta Viktor (13 kg) och på jobbet är kravet att sortera MINST 500 paket i timmen varav alla KAN väga 35 kg. Känns inte som att den ekvationen går ihop riktigt. Tänkte fråga läkaren om han/hon inte kan remittera mig till en sjukgymnast eller kiropraktor också. Vi får väl se imorgon som sagt, får väl berätta då hur det gick.
En annan sak som jag funderat mycket på är det här med reinkarnation (återfödelse) och huruvida jag tror på det eller inte. För en sak som jag ställer mig frågande till om det nu inte existerar är varför man kan känna så speciellt för vissa saker, platser, miljöer eller människor. Precis som om man träffat de förr, varit där förr och/eller haft ett yrke i ett tidigare liv som gör att jag i detta liv finner en viss sak intressant. Jag kan bara gå till mig själv. Jag har så länge jag kan minnas varit löjligt fascinerad av spår i snön..jag går ofta och tittar på mina egna fotspår i snön eller nu när jag kör barnvagn så kollar jag hur spåren efter barnvagnen ser ut i snön. Det låter så löjligt när jag berättar det här men så är det faktiskt. Jag gör det än idag. Tycker liksom om att snegla ner på hjulen på vagnen snett uppifrån för att se hur det ser ut från sidan eller så...likaså när jag cyklar så tittar jag ofta ner mot hjulen när jag cyklar...det är så knäppt så det är inte sant. Men ja så är det.
En annan sak som fascinerat mig är flygplan och båtar. Jag kan stå i timmar på en flygplats vid de här stora panorama fönstren där man kan se flygplanen när de startar och landar. Jag tröttnar liksom aldrig ur.
En god vän till mig (samma goda vän som jag diskuterade söka-jobb med på MSN) hade någon bekant som visste om en kvinna i Arvidsjaur eller Arjeplog som kunde se vad man har varit i sina tidigare liv. Jag skulle vilja besöka henne. För jo jag tror nog på detta med reinkarnation...tror jag i allafall.
Sen vill jag även gratulera min systerdotter Jennifer som kommit in på frisörlinjen i Sundsvall. Hennes drömyrke. Jag hoppas innerligen att hon kommer att trivas på skolan och att hon kommer få jobba med det hon brinner för. GRATTIS BABE!!! *LOVE YOU*
Jennifer är en underbar människa som betyder mycket för mig, hon förstår mig på sätt som ingen annan gör och är en underbar människa ända inifrån och ut. Hon har haft det tufft under sin tonårstid med knäppa vänner eller ja såna hon trodde var vänner, men ändå gått stark ur det hela, hon är så bäst min lilla Jesse. Det är bara så synd att vi bor så långt från varandra. Vi ses så sällan. Men när vi väl ses så blir det extra skoj.
OJ! detta blev ett väldigt rörigt inlägg idag med många olika saker och inget sammanhang, men så ser det ut i min hjärna dagligen, rörigt och osammanhängande och inget vettigt och klokt. HAHAHA!!!
Tack och hej, leverpastej!!! // Ängla-Li
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar