Övervakad av änglar!!

...Den här underbara lilla tavlan stod på ett bord på avdelningen där min pappa spenderade sina sista dagar i livet. Jag blev så förtjust i den första gången jag såg den så jag blev bara tvungen att ta en bild på den. Den stämmer så väl, för sköterskorna som tog hand om min pappa var helt underbara människor. Trots att han var så dålig och ibland helt borta så var de ändå så nära på något vis, de kom in och klappade på pappa, tittade honom i ögonen när de pratade med honom, de ville att han skulle förstå vad de sa och menade med alla behandlingar de planerade att göra. Det kom till och med läkare och sköterskor från smärtkliniken (där pappa varit mkt pga sin onda fot) och hälsade på pappa, de kom upp och satt där och var mänskliga. Inte så stressade som många läkare är idag. Medans jag satt där pappas sista helg i livet så fick jag ofta se detta. Sköterskor och läkare som kom och gick och verkligen SÅG pappa. Det var helt fantastiskt mitt i allt elände och ledsamheten.

Idag är det en vecka sedan min papputt somnade in och jag fattar fortfarande inte. Börjar tänka på saker som han inte kommer få uppleva såsom Viktors första skoldag, dagen då jag kanske äntligen får ett körkort, dagen då jag kanske gifter mig, han fick aldrig sin friggebod färdig, alla projekt som står oklara hemma i huset hos mamma, alla platser han ville besöka och som jag hade planerat att besöka med honom...etc...etc.... Det gör ont att tänka på det, men samtidigt ska man väl vara lycklig över allt som han faktiskt hann vara med att uppleva.

Den 14 november blir det begravning i Leksands kyrka, det kommer bli så fruktansvärt jobbigt och påfrestande för oss alla. Har små funderingar på att sjunga något på begravningen men vet inte om jag fixar det, dels pga nervositet men framförallt för risken att rösten skall svika mig och jag brister ut i gråt. Vi får se hur det blir med den saken.

Idag var jag även till läkaren för att kolla min sköldkörtel som jag gör lite då och då, har ju en sjukdom som heter hypothereos och pga det så äter jag levaxin varje dag och skall så göra i resten av mitt liv. Idag var det då dags för en sådan koll och alla värden var bra, men däremot så hittade han lite annat bus på mig. Jag har fått bronkit (luftrörskatarr) och har jätte jobbigt med andningen, ont i halsen och hostar. Så nu går jag på antibiotika och hostmedicin.
Ska aldrig eländet ta slut någon gång?? Varför åker jag på allting just nu, det har ju varit ngt hela tiden i flera veckors tid nu. Nu får det vara nog tycker jag, jag orkar inte så mkt mera. Bryter snart ihop och blir galen, eller ja galnare än normalt då om man säger så. *L*
Är det någon annan av er som har en annan sjukdom än den jag har /haft så skicka hit den/dem så jag kan avklara den med, så får det vara bra sedan för en lång tid framöver. *FNISS*

Nu till lite roligare saker mitt i alla tråkigheter....Ola min älskling har kanske ett jobb på "G", han ska iväg till AF och prata mera om det imorgon. *hoppas,hoppas* Då blir det att ändra tiderna för Viktor på dagis. Skall även prata med hon som har hand om barnomsorgen i den här stadsdelen för att fixa lite bättre tider för Viktor, ur ren social synpunkt. Och på fredag ska vi åka till Ullared och shoppa järnet :-) ska blir såå kul. Mamma åker ner och är barnvakt åt Viktor åt oss, det känns bra. Han gillar mormor, så det kommer bli toppen.

Idag jobbade jag första dagen efter min vecka hemma pga familjeangelägenheter och det gick rätt så bra, förutom andningen då som blev väldigt ansträngd på jobbet där man lyfter så mycket. Men det tråkiga/jobbiga var att "D" killen jag brukar åka med hem har brutit foten/benet och kommer bli borta ett bra tag, så jag har ingen att åka med. Det går inga bussar hem heller så om den enda bilen som går till min stadsdel är full så får jag gå hem. En promenad på ca: 6-7 km vid 23 snåret genom mörk skog.....inte jättelockande, men måste man så måste man, jag har ju inget annat val. Usch vad jag avskyr att vara så beroende av andra för att kunna ta mig hem från mitt arbete....Grrrr...it sucks!!!!!!!!!!!

Nu ska jag snart logga ur och gå å nana kudden. Ola ska ju iväg på FM imorgon så det gäller att jag är någonlunda pigg och orkar busa med våran busbebis. Han äter också antibiotika förresten. Han har haft feber i över 5 veckors tid snart. SÅ nu hoppas jag verkligen att den försvinner så han blir frisk och kan gå till dagis igen. Tycker så synd om honom för han frågar om han får gå till dagis varje dag nu och det gör så ont i mitt modershjärta när jag måste göra honom besviken och säga: Nej Viktor inte idag! *SNYFT* Mammas fina lilla pojke.

Var rädda om er därute eller därinne!!! // Ängla-Li