Är du inte eller har du inte så vet du inte....

Som jag tidigare har skrivit om så förändrades mitt liv drastiskt i Juni 2006 då jag gick från att vara ingen särskild till att bli en mamma. Något som enligt många är det enda självklara och rätta att bli, jag håller dock inte med om detta, men självklart är jag så tacksam över att JAG blivit mamma. Jag blev någon, folk såg på mig med helt andra ögon, även främlingar som man mötte på gatan, såg mig helt plötsligt. När man möter andra mammor med sina barnvagnar när man går på stan så ler man förstående mot varandra, ett slags osynligt "mamma språk". En lätt nick med huvudet och med tänket "jag förstår dig, jag vet vad du går igenom".

Innan jag blev gravid så var jag lite lätt irriterad på alla dessa människor som lite halvt sarkastiskt vräkte ur sig idiotiska fraser såsom:

-Ja, det där förstår du sen när du själv får barn!

eller:

-Du är inte mamma så du ska inte komma här och säga hur barn fungerar!

Nej, jag var och är heller ingen expert på barn och/eller hur man är mamma på bästa sättet. MEN...jag har ett rätt så sunt förnuft och har även en gymnasieutbildning inom området, så helt hopplös borde jag ju inte vara.

Det räcker mer än väl för mig att veta att Viktor mår bra, han är trygg och lugn och väldigt framåt. Han är nyfiken på livet och har en enorm portion humor i sig. Han är omtänksam, älskar att kramas och kelas. Han har förmågan att läsa in en människas personlighet. Han är grym helt enkelt och han är MITT barn. Älskad och fostrad av MIG. Tjejen som inte kunde veta ngt om hur man hanterar barn.

Jag tycker att det där är så otroligt löjligt. Man måste inte vara en förälder för att veta hur man tar hand om ett barn. Jag har många vänner som ännu inte har barn och som heller inte vill ha barn, de har valt bort den biten i sina liv och de kan vara helt underbara med barn och vet precis hur man är en fantastisk människa ihop med barn. De har en vetskap och ett förnuft och en pedagogisk förmåga som inte är utav denna värld. Jag skulle lugnt kunna lämna Viktor i dessa människors trygga händer. Och vet ni vad?......då är de inga mammor eller pappor. Kan ni tänka er så förfärligt?!

Visst får man känslor som man kanske inte hade innan, när man får barn, man upplever verkligen det här med modersinstinkter, hönsmamman som träder fram ibland och den enorma kärlek man har till dessa små mirakel. Men även personer utan barn kan ha dessa egenskaper och känslor. Sen kan ju känslorna vara enormt svåra att beskriva för personer som inte själva fått barn. Exempelvis känslan som uppstår när man får upp sitt barn på bröstet efter förlossningen, den är obeskrivbar. Där krävs det nästan att man själv måste ha upplevt det för att veta hur det känns. Men andra saker och känslor som har med det att göra kan en annan fixa och veta precis lika bra.

Jag önskar så innerligt att jag kunde beskriva känslan för mina vänner utan barn, men jag kan inte, för inga ord beskriver känslan rättvist. Den dagen då jag hittar de rätta orden så lovar jag att jag återkommer om ni vill lyssna.

Ytterligare en liknande grej som har med det här ämnet att göra...är en liten incident som inträffade under en liten roadtrip med några gymnasiekamrater till mig. Dessa tre personer hade planerat en resa till ytterligare en annan klasskamrat som flyttade en bit bort efter gymnasiet och de frågade om jag ville följa med. Självklart ville jag det och vi hade en rätt så trivsam bilresa nedåt landet.

Efter ett tag så uppstår det ett oerhört oväder och jag som sitter i baksätet påpekar en sak om vindrutetorkarna till hon som kör bilen. Hon blir då väldigt irriterad och utbrister:

-Ursäkta, men har du körkort eller?

Jag svarar då att nej det har jag inte, och då säger hon spydigt tillbaka att:

-Nej just det, så kom inte här och tala om för mig hur bilen fungerar.

Visst jag hade inte något körkort (och har fortfarande inte) men bara för den sakens skull så betyder ju inte det att jag inte skulle förstå mig på bilar och deras funktioner. Har exempelvis en pappa som har ett stort bilintresse och som jag studerat ett otal gånger och lärt mig en del av.

Så det jag egentligen vill ha sagt med det här inlägget är väl egentligen det att man behöver inte vara en viss sak, eller ha en viss sak för att förstå sig på saker och ting. Människor kan besitta kunskaper ändå som kanske till och med är "way over" dina egna och då kanske du är den som HAR eller ÄR.

Så lyssna på dina vänner, nära och kära, arbetskamrater, grannar och andra i din omgivning, de kanske besitter kunskaper fast det inte syns på utsidan eller på vem personen är.

Jag är en mamma, en jäkligt bra sådan, faktiskt den bästa mamman.....till MITT barn, precis som ni andra är den bästa mamman till era/erat barn.....och till er andra utan barn, så är ni den bästa för er själva och för mig är ni bäst med enorma kunskaper och erfarenheter och med vackra hjärtan och underbara personligheter...VI ÄR HELT ENKELT BÄST PÅ VÅRAT EGET VIS!!!!

Puss på munnen, Nyp i näsan och rap i örat från: Ängla-Li