Vänskap består trots avstånd.

Hejsan på er trogna läsare!!!

Den här underbart söta nallen samt medföljande kort fick jag av en mkt god vän idag som en fin gest och som ett substitut för en riktig kram då vi bor långt ifrån varandra, som en tröst i min svåra sorg. Jag grät som besatt när jag öppnade paketet. Det är sånt här som får en att inse att fast man kanske inte ses särskilt ofta och fast man kanske inte ringer varandra särskilt ofta så finns ändå vänskapen kvar. Jag är så oerhört tacksam över denna jättefina gåva. Tusen tusen tack snälla "J" för din omsorg och ditt varma deltagande. Han står nu på hyllan ovanför min säng och vakar över mig.

Det har nu gått 3 dagar sedan pappa dog och dagarna förlöper. Jag tokgråter ibland och asgarvar ibland, det går rätt mycket upp och ner hela tiden och kommer så säkert göra för en lång tid framöver. Jag har nog inte riktigt fattat ännu att jag inte kommer krama pappa igen nästa gång jag åker hem till Dalarna. Känslan är underlig och konstig, verkligen!

Idag har min mamma och min äldsta syster varit till begravningsbyrån och planerat inför begravningen, bestämt hur dödsannonsen i tidningen skall se ut osv. Tycker att både mamma och syrran är otroligt starka och duktiga som orkat med detta redan nu.

Vill även passa på att redan nu sända ett stort tack till alla er som ringt mig, skrivit sms, mail, inlägg i gästböcker samt skrivit hedrande ord i bloggar och dyligt och visat erat varma deltagande i vår sorg och liknande. Det värmer och känns jätte skönt att veta att ni finns där för mig. Tack snälla, snälla ni!!!!

En stor kram till er alla från en rätt förvirrad Ängla-Li