Enligt beräkningarna...

Idag skulle vår lilla bebis kommit ut enligt beräkningarna. Men han valde att komma till oss mycket tidigare och har nu varit hos oss i 27 dagar för att vara exakt. Och det känns som om han varit hos oss jämt.....kan inte fatta att tiden går så fort.

Idag har jag och pojkarna varit till plaskdammen här i området så Viktor fick svalka sig i värmen, det är en grund barnplaskdamm så man slipper vara alltför orolig. Och han gillade det mycket. Lyckades dock halka och slå i ryggen...trots mammas förmaningar om att man GÅR istället för att springa.

Saknar min mamma lite extra mkt idag....även fast jag kan bli irriterad ibland så är hon ändå världens bästa. Får nog se till att åka upp till Dalarna snart och stanna hos henne ett tag. Kunna utnyttja hennes tomt och slippa känna sig vrålorolig över att släppa ut Viktor ensam. Jag vill så gärna ha ett eget hus med egen tomt där han kan springa å stojja bäst han vill. Jag vill så himla mycket. SUCK!!!!

Livet är inte en dans på rosor...utan snarare en dans på en kaktus....det gäller att passa sig för de ytor som sticks.

Pussen och kramen från Annika

Lillebror har fått ett namn...

...Nu har äntligen lillebror/Fjant/Bebisen/Älsklingen fått ett namn. Guuud som vi har grubblat och funderat och sett nollställda ut och känt ren hopplöshet inför att hitta ett namn till denna lilla gosse...men nu har vi då äntligen bestämt oss. Vi kom fram till att det är en liten "Mathias" som vi fått. Så hans fullständiga namn kommer att bli: Mathias Elton Loke Crantz. Känns otroligt skönt att kunna tilltala honom med ett namn och inte en massa smeknamn även om vi ändå gör det emellanåt.

Livet rullar annars på i sommarvärmen...även om jag mer eller mindre total-lider just nu....är tvungen att hålla mig från sol och bad då infektionsrisken fortfarande är hög....så jag vill mest bara att det blir lite molnigt nu.....vill inte ha regn å så...men det behöver ju inte vara så förbenat varmt hela tiden. SUCK! Vet att många av er tänker nu: Sluta klaga!! Men ni kanske kan ta ett dopp emellanåt för att svalka er, men det kan inte jag.

Midsommar firades hemma i lägenheten med mamma som varit här i över en veckas tid. Det har varit skönt att hon varit här så att jag fått sällskap och hjälp med barnen. I lördags åkte hon dock hem, så nu är jag ensam med barnen på dagarna. Det är lite klurigt att få ihop det här med två barn, men det är säkert bara ovana....snart blir jag proffs. *FLIN*

Jag hade tänkt skriva ett lite argt inlägg på bloggen idag om att jag saknar uppdatering i bloggen hos min systerdotter Alexandra. Men så kom jag på att min egen blogg inte heller blivit uppdaterad på länge och då kan jag ju inte kräva att andras skall vara det. Bäst att se om sitt eget innan man "klagar" kanske. *HEHE* ... men du Alex om du läser detta så får du mer än gärna uppdatera lite om vad som gjorts och hur magen och du mår...... ;-)

Nej nu måste jag väcka storebror....innan han sover på tok för länge......over and out!!

Kramen från Ängla-Li

Ett avslutat kapitel i livets bok...

Idag har jag skrivit historia i min egen livsbok. Jag har idag avslutat ett mycket långt kapitel. Imorse var jag till jobbet och skrev på papper för min framtid. Jag har skrivit på min uppsägning, jag har skrivit på mitt nya anställningsavtal i Posten Futurum och jag har skrivit på papper till trygghetsrådet. Jag är nu bara anställd av Posten Logistik AB fram t.o.m den 30/6-09. Sen är jag mamma ledig i ett år och när det året har gått så börjar mitt aktiva år i futurum. Det ska bli så spännande och se vad det bär med sig. Men framförallt så känns det oerhört lättande att aldrig mer behöva vända tillbaka till mardrömsfabriken.

Jag behöver aldrig mer ängslas över om jag kan ta mig hem från jobbet eller inte, jag slipper våndas var eviga dag i ren ångest över att behöva åka dit. Jag slipper umgås med alla dessa hormonstinna killar som bara pratar: sex, brudar, muskler och snabba bilar. Kommer dock sakna Mr. D, men kan säkerligen träffa honom ändå på min fritid om han själv vill det förståss. För han är den enda som jag verkligen kunde prata med, en med vett och sans och som befinner sig i verkligheten och inte i ngt flummigt töcken.

Måste dock återvända till jobbet ytterligare en gång för att tömma mitt skåp och lämna tillbaka nyckeln. Men DET är ett senare problem.

Over and Out // Ängla-Li

Maj och lite Juni uppdatering... (kan behövas)

... Nu är det nog dags för en liten uppdatering här igen. Mycket har hänt sen sist och jag har inte varit skötsam nog att hålla er uppdaterade, fy på mig. Vi börjar med min och Olas lilla kryssning till Helsingfors som blev precis som vi hade hoppats på. Vi tog det väldigt lugnt, åt gott och länge i restaurangen både till frukostarna och middagarna. Vi sov mycket...och bland det skönaste av allt...att gå upp och äta frukost för att sedan gå tillbaka till hytten och lägga sig igen, det var tokskönt. Vi gjorde egentligen inget speciellt, blev varken askalas, spelade bort alla våra mynt på enarmade banditer eller gjorde bort oss i karaoke. Utan vi bara VAR helt enkelt. Vädret i Helsingfors kunde dock varit roligare, då vi efter mkt tveksamhet bestämt oss för att kliva i land så kom det en störtskur utan dess like...ja vi fick vända hem till båten igen efter bara en stunds promenixande, för då var vi redan blöta in på bara skinnet. Sen förvandlades hytten snabbt till en blandning av tvättline/tajkon-inferno. Bilden ovan är tagen från vår hytt på Söndags morgonen då vi passerade genom Stockholms enormt vackra skärgård i solljus. Stockholms skärgård är ett riktigt paradis. Vackert så det förslår!!!

Sedan fortsätter min lilla story med att jag återvände upp till mammsen i Dalarna för att hämta hem våran älskling som varit där. Han hade haft det kanon hos mormor och upplevt en massa roliga saker som han inte får möjlighet till här i Örebro. Är så glad för hans skull. Stannade där uppe i några dagar och blev ompysslad jag med. Sen bar det av hem till gnällbältet igen på fredagen. Skönt att vara på plats med hela familjen hemma.

På Söndags kvällen den helgen då vi kommit hem så gick vi iväg på en liten promenad här i Brickebacken för att Viktor skulle få springa av sig lite, för han var såååå uppe i varv. När vi kommit kanske 300 meter hemmifrån stelnar jag plötsligt till, kniper ihop med benen och inser att trots detta så rinner ngt varmt längs mina ben.
-OJ! säger jag högt till Ola och tittar förvånat på honom.
-Vad är det säger han, är det vattnet som går??
- Ja. jag tror det säger jag. Men vågar ändå inte riktigt tro att det kan vara sant så jag fortsätter gå i tron om att det nog är ngt annat (vad skulle det kunna vara annars liksom). Men droppandet och flödandet fortsätter och jag inser att jag nog bör vända hem och byta byxor och ta på mig en binda för att kunna fortsätta promenaden.
Sagt och gjort, det gör jag och går sen ut igen för att fortsätta min promenix, men droppandet fortsätter under hela vår promenad och väl hemma igen ringer jag förlossningen och rådfrågar eftersom jag inte har några värkar men eftersom det är alldeles för tidigt. De vill att jag kommer in på en koll och visst är det vattnet som gått. Jag får en ny tid om två dagar till specialist mödravården för att kolla att allt ser bra ut. Efter två dagar går jag dit och får en ny tid dagen efter (på ondagen den 3/6) för att eventuellt bli igångsatt.

Men på morgonen den 3 juni vaknar jag av regelbundna sammandragningar vid 6.15-6.30 snåret ungefär.....går upp och börjar vandra i lägenheten lite och känner efter om detta komma fortsätta eller ej...men visst tilltar värkarna och kommer allt tätare. Jag väcker Ola och ringer sedan dagis för att fråga om vi får lämna Viktor tidigare ( han skulle egentligen inte börjat förrän vid 9.00 annars) och självklart fick vi det. Ola springer dit med honom och vid det här laget har jag riktigt ont. Ola ringer sin syster och ber om skjuts in till förlossningen och tiden det tar för henne att ta sig hit kändes som en evighet, minns att jag stog på alla fyra ute på parkeingen här utanför med min ena granne som åskådare. Sen minns jag bilfärden i ett töcken. Vi ringer på klockan till förlossningen vid 8.10 och 8.30 så har våran andra son kommit till världen. En liten kille på 49 cm och som vägde 2850 g.

...så här vacker är han och påminner mycket om sin storebror. Vi får väl se hur pass lika de kommer bli, det ser man väl först efter ett tag när den här lille krabaten mognat på sig lite. Så nu består dagarna mest av att amma detta underverk, som haft lite problem med att gå upp i vikt, samt haft lite gulsot som gjort honom slö, men nu tror jag att det är på väg åt rätt håll med allting.
Han har fortfarande inget namn, men det kommer väl det med så småningom.

I förrgår fick jag även reda på att nu har jag verkligen kommit med i futurum, så nu skall jag försöka ta mig till jobbet i början på veckan och skriva på papper - spännande,spännande!!

I Torsdags fyllde även vår stora lilla kille 3 år och igår (lördag) hade vi kalas för honom, det kom folk både från min och Olas sida så här hade vi huset fullt. Det var trevligt, men det är svårt att vara en bra värd och hinna med att ge tid åt allt och alla.

Som ni nog märker och förstår så har det hänt och händer rätt mycket här på en mkt kort tid, så vi känner oss lite omtumlade både jag och Ola och har nog inte riktigt landat och fattat ännu att vår lilla familj numera består av 4 personer istället för 3. Men oavsett hur mkt eller lite vi förstår av det så finns det bara en känsla som genomsyrar alltihopa och det är äkta - sann LYCKA!!! *Jisses vad jag tokälskar mina 3 pojkar*

Over and Out // Mamma Annika Pannika