Ett definitivt avslut.

Nu har jag lämnat hela mitt postisliv bakom mig mer ordentligt. Nu på kvällen har jag nämligen varit till mitt gamla jobb och lämnat ifrån mig skåpsnyckel, kort och kläder. Nu har jag inget som binder mig till brottsplatsen..HEHE!!! Jag är fri som en fågel!

Håller fortfarande på att spekulera i och om allt jag vill och borde göra, men kommer inte så långt i mina beslut och tankar...eller det är skillnad på att vilja och kunna. Men har mer eller mindre bestämt mig för att börja träna nu i allafall, men då krävs en del inköp som kostar. Behöver träningsskor för inomhusbruk, en bra sportBH och träningskortet. Funderar på om jag inte ska ta och fixa mig ett par gångstavar också så att jag kan vara hurtig och aktiv även utomhus. Men som mammaledig har man det inte fett med pengar precis och nu på hösten ska pengarna räcka till så himla mycket. SUCK!
Varför drar aldrig fru fortuna MINA siffror i lottodragningarna? Det borde ju inte vara så svårt för henne, eller hur?!

Till helgen ska Viktor och Ola åka till marknaden uti Nooooora!! Men jag och thias får stanna hemma...stackars oss....jag undrar just vad vi ska hitta på....en dagstur ngnstans kanske....hmm vi får se. Jag får vänta tills det blir höstmarknad i Rättvik. Då ska jag shoppa å shoppa..*FLIN*

Det känns som om alla omkring mig är så hälsosamma och tränar och hurtar och äter nyttigt. Vart får ni all er inspiration och ork ifrån och HUR klarar ni av att motstå erat sug efter sött å annat onyttigt???? Har ni mardrömmar om Anna Skipper eller har hon en hållhake på er??? Jag bara undrar.

Är i väldigt starkt behov av en platt-TV i sovrummet....det skulle få mig att må sååå mkt bättre med en tv på väggen i sovrummet, jag är helt fullkomligt övertygad om det. Jo men så är det!!

Imorgon är det fredag...tjooohooo....!!

Hejdå alla bloggisläsare..... // Ängla-Li

Trotsålder

Om man slår på ordet trotsålder på google så står det på Wikipedia så här:

Ordet trotsålder syftar på perioder i ett barns utveckling när det testar gränser. Syftet är att lära känna omgivningens sociala normer, att hitta balansen och lära sig se skillnaden mellan sina egna och andras behov, att experimentera fram vad viljan kan göra, att lära sig hur man uttrycker sig och hur man beter sig.
Metoden för detta är naturligtvis strikt empirisk och kräver många och långa strider, och naturligvis prövar det omgivningens tålamod till det yttersta. Det är konsekvensen och meningen.
Om en vuxen skulle bete sig så skulle man tala om social inkompetens eller kanske envishet, tjurighet, negativism, egocentrism, bristande sjävkännedom, dumhet, skrikighet, våldsamhet eller just trots.

Detta är just nu vad som genomsyrar min och Olas vardag. Vi har nämligen en liten Viktor som testar för allt vad han förmår. Det är skrik och gap och knytnävsslag, han rivs och bits och kan helt plötsligt inte: klä på sig, orkar inte gå, han vill bli buren överallt, han vill inte, kan inte, orkar inte....etc...etc... Det är verkligen psykiskt påfrestande och tålamodsprövande...det är NU det är sååå viktigt att vara bestämd och inte ge vika när han får sina utbrott och 3-års anfall. Men det är inte alltid helt lätt....särskilt inte om man dessutom har en ledsen thias som vill ha uppmärksamhet, man ska laga mat åt en hungrig karl som kommer hem från jobbet OCH när man själv dessutom har sprängande huvudvärk.

Men ljuset i mörkret är att det faktiskt går över så småningom, så det gäller bara att härda ut lite. Men känns skönt att kunna ventilera sig här lite. Jag är ju inte en perfekt människa, jag är bara jag....en mamma med ansvar....men ändock fortfarande bara en människa med känslor och med ork och energi som går upp och ned.

Men mitt i all denna trots som existerar i vår familj just nu så ser jag ändå bakom masken på Viktor en liten kille med världens finaste hjärta och med empati och kärlek. Och när han efter en rejäl dust då vi varit osams och gastat åt varandra ändå kryper upp i knät hos mig, lutar sitt huvud mot min axel, snusar in sin mun och näsa mot min hals och snyftar orden: JAG ÄLSKAR DIG MAMMA!! DU ÄR DEN FINASTE JAG HAR!!! Jaaa....då förstår man att han inte styr över sina handlingar helt själv och jag inser att han nog mår rätt så dåligt och har det jobbigt med sig själv just nu...precis som en tidig tonårstid...där hormonerna åker berg och dalbana i kroppen. Lilla älskade pojken min.....jag hoppas du snart får slippa den här jobbiga trotsperioden....för den tar musten ur dig....det märker jag. Älskar dig så mycket Viktor!!! DU är det finaste mamma har...glöm aldrig någonsin det hjärtat!!!

// Mamma Annika

Nummer 100.

Detta är mitt 100:e inlägg i min blogg....ett inlägg som jag hade tänkt skulle vara lite speciellt, MEN som på grund av min s.k "amningshjärna" totalt fallit i glömska..jag minns inte alls vad det var jag hade tänkt blogga om. Som gravid kunde man skylla på sin "gravidhjärna" och nu på sin "amningshjärna"...men någonting händer uppenbarligen i hjärnan, som gör att man lättare glömmer saker och ting. Det är otroligt frustrerande faktiskt.

Men får väl flumma om ngt helt annat här i bloggen då...Kan ju meddela att det bara är bra med oss här hemma. Vi har i helgen haft 40-års kalas för Ola som nått denna ädla ålder...*HEHE*.. Vi bjöd på smörgåstårta och vanlig gräddtårta bland annat.

Barnen mår fint och jag likaså..förutom mina vanliga krämpor och sånt som jag alltid har. Intet nytt under solen här inte, tror jag. Just nu går jag mest runt och är pirrig och nervös och nyfiken på vem som bor i Johannas mage och när denne lille krabat har tänkt komma ut till oss. Det ska bli så roligt!

Jag har även lagt märke till att nu med barn nummer 2, så är man liksom lite mer rastlös på ngt vis....jag kan redan nu (trots att Mathias bara är 2 ½ månad) känna att jag vill hitta på och göra en massa saker fastän det kanske inte är praktiskt och/eller teoretiskt möjligt. Jag vill åka på kryssning, åka till Ullared och shoppa lite, jag vill åka till Gbg och shoppa å hälsa på vänner, jag vill åka till Sthlm och bara vara turist, jag vill börja träna på friskis & svettis, jag vill flytta antingen ned till stan eller till ett fint hus på landet någonstans...etc....!! Känner mig allmänt rastlös på ngt underligt vis för samtidigt är det jätte skönt att bara få gå hemma med plutten just nu samtidigt som det blir lite långtråkigt emellanåt. Men kanske beror det på att jag inte har ngn att umgås med som jag hade i Gbg då Viktor var bebis och vi träffades hemma hos varandra på mammafikor och sådär.

Nej får skriva mer en annan gång när jag eventuellt kommer på vad det var som jag skulle skriva om. För detta blir ju bara en himla massa dravel.

Over and out // Ängla-Li

Internet min bästa vän....och fiende...

Får X-antal år sedan var jag så fruktansvärt emot allt vad datorer och mobiltelefoner hette. Ansåg angående mobiltelefoni att om ngn hade ngt viktigt att säga så kunde denne återkomma om en stund på den fasta telefonen. Inget samtal var så viktigt att det inte kunde vänta tills man kom hem från affären, träningen eller vad det nu månne vara. Tyckte att alla med mobiltelefon var patetiska och snobbiga...där inkluderas även min storasyster som var bland de första i min närhet att ha mobil.

Nu ser jag helt annorlunda på detta, känner mig otroligt "naken" om jag råkar glömma mobilen eller är tvungen att lämna den hemma pga att den ligger på laddning. Kollar på displayen säkert 30 ggr om dagen för att se om jag missat ett samtal eller ett sms som jag mot förmodan inte hört eller så. Blir nästan lite grinig när jag inte fått ngt sms på ett tag. Har väl förbrukat 4 mobiler hittills och använder nu min 5:e i ordningen. Tänk vad saker och ting kan förändras.

Likaså när det kommer till datorer...minns hur diskussionen kom upp på förskolan som jag jobbade på, där en av förskolelärarna propsade på att vi borde köpa in en dator så att barnen kunde spela pedagogiska spel och inlärningsprogram som skulle utveckla barnen. Jag var sååå arg på den här människan och ansåg att barn måste få vara barn och att leken är det bästa och mest utvecklande för barnen. Det är genom leken de lär sig livet, det är genom leken de övar sig inför vuxenlivet. Tyckte att dessa barn kunde få vara barn så länge det bara var möjligt och ansåg att de ändå skulle komma i kontakt med datorer när de började skolan så varför införa det redan på förskolenivå????

Likaså var jag arg på skolornas krav på att många inlämnings uppgifter skulle vara dataskrivna. Tänk på alla stackare som inte hade dator då?!

Nu är jag själv ägare till en dator och kan visserligen leva utan den, men den fyller en viktig del i mitt vardagliga liv. Jag har nu min 3:e dator i ordningen och går ut på nätet minst 1 gång om dagen, oftast fler gånger. Jag är med i olika communitys, läser bloggar (har visserligen inte så många att läsa ännu), kollar mina mail, besöker sidor regelbundet och pratar med vänner,kompisar, släktingar och familjemedlemmar. Jag har mer kontakt via datorn än i det verkliga livet. Jag tycker att det är ett billigt och smidigt sätt att hålla kontakt med folk. Men ack så opersonligt egentligen...jag har nästintill blivit folkskygg....när ngn skriver till mig på MSN och säger: Du kan väl ringa ngn gång så kan vi prata i telefon !...så får jag nästan panik. Vaddå..prata...på riktigt i telefon..ska jag...ringa....eeehhh..... Det är egentligen fruktansvärt patetiskt och skrämmande hur utvecklingen blivit. Och jag SKÄMS ska ni veta....har dåligt samvete över att jag knappt aldrig ringer folk numera...ringer inte ens när folk fyller år och gratulerar utan skickar istället ett sms eller ett mail, ja men ärligt talat det är ju fruktansvärt. Hur svårt är det att lyfta luren och ringa upp och prata en stund??

Häromdagen ringde en god vän till mig pga att HON hade dåligt samvete för att hon inte hört av sig på länge....men vad hon inte visste var att jag hade precis lika dåligt samvete jag....jag var ju inte bättre än hon för jag hade ju inte heller hört av mig. Men det var väldigt roligt att hon ringde och det är roligt att få höra folks röster istället för att få se deras text och tokiga gubbar och smileysar i texten på MSN, på facebook eller så.

Jag tror att jag ska försöka bli lite duktigare på det här med att ringa folk eller besöka folk som bor nära. Det kostar så lite men kan betyda så mycket. Ska fundera på detta och FÖRSÖKA bli bättre åtminstone.

Så på sätt och vis så kan jag säga att internet både är min bästa vän OCH fiende, för det har burit med sig såå mkt gott i mitt liv...samtidigt som dåligt. Utan nätet så hade jag inte träffat Ola och därmed heller inte haft mina underbara söner...så nog måste jag säga att nätet bär med sig mer gott än ont i allafall.

// Ängla-Li

När ingen annan ser...

Nu har jag trots en liten bebis hemma ändå lyckats läsa ut den här boken. Den var väl sådär i mitt tycke. Hemska upplevelser men lite långrandig så att säga. Men handlar om en pojke som från det att han var 4 år gammal blev sexuellt utnyttjad av sin far och hur han kämpar för att orka fortsätta leva och sedan även anmäla sin egen pappa.
På en skala mellan 1-5 så får den här boken en 3:a av mig.

Over and Out // Ängla-Li