Ibland behöver man bara ett brejk.....

Vi fick aldrig lägenheten som Ola var å tittade på, vi hade för låga poäng... :-( Det är ju det jag hela tiden har sagt, hur f-n skall man lyckas få en större lägenhet i den här stan egentligen?? Men, men ...det kanske var ödet, det kanske är meningen att den inte skulle tillfalla oss, för det kanske kommer ett bättre alternativ till oss snart. Ja, hoppas kan man ju alltid. ;-)

Igår var jag till BVC med Mathias pga hans lite sena utveckling eller vad man ska säga. Men hon tyckte inte att vi behövde oroa oss utan det kommer säkert sakta men säket allting. Har ett läkarbesök inplanerat i juni då det är 1-års kontroll, så tills dess kanske det har hunnit hända en hel del. Vi får helt enkelt avvakta och se.

Idag var jag själv på läkarbesök men blev nog mest irriterad och stressad av läkaren som pratade så snabbt och mumlande, det var som en rappande PRO:are eller ngt liknande. Tvi vale för vissa läkare, man kan verkligen fundera på varför de valt det yrket. SUCK!!

Det lutar åt att det kanske blir Rättviks marknad för mig ändå....trevligt...!! :-)

Tänk hur konstigt det kan vara ibland.....när jag födde Viktor och tiden precis efter förlossningen så kände jag ofta att..."Herreguud vad gjorde jag innan han kom? Vad hade jag för liv innan han kom".....det känns nu när man fått barn att ett liv utan barn inte är ngt liv ......det är nu med barn man känner att livet verkligen fått en mening. Så känner jag ganska ofta och större delen av min vakna tid faktiskt....MEN...inte nu....de senaste veckorna har varit sååå psykiskt påfrestande, med en knölig bebis som inte vill sova bra om nätterna vilket har lett till kraftig sömnbrist hos mig med näsblod då och då som följd. Just nu känner jag och tänker jag att vad skönt det vore att få vara själv....att bo i en egen liten 2:a för mig själv, med mina saker, med min stil och där jag kan sova när jag vill och behöver utan att bli störd av små telningar. Tänk att kunna åka och träna när du vill, åka å fika med vem du vill och när du vill, tänk att få äta i lugn och ro, att få duscha och bada i fred utanngn som sitter på toalettstolen och håller en sällskap...

Jag är verkligen i ett såå stort behov av egentid just nu och då menar jag kanske inte bara en timme eller två, utan snarare en helg eller t.o.m en hel vecka...ha ha ha!! Så att jag både dels får/kan sova ordentligt samt bara göra det jag vill när jag vill. Denna psykiska trötthet och påfrestning ger sig tillkänna på mitt fysiska välmående med. Mår inte knoppen bra , mår inte kroppen bra.

Och mitt i allt detta så kan jag sitta och längta efter / drömma om barn nummer 3...hur är man funtad då? Jag vill jätte gärna ha fler barn...men jag vill samtidigt få mer egentid och bättre kvalité på min sovtid...hur går den ekvationen ihop?
Och det jag skrev om att jag tyckte att ett liv utan barn, inte hade ngn riktig mening, är inget påhopp mot dem som av egen vilja eller ovilja valt bort barn i sitt liv...utan det är ju ett val man gör och vad man prioriterar här i livet....och jag har flera vänner som valt bort barn i sitt liv, dels för att de vill leva livet själva först och andra för att de inte hittat ngn partner och nu när åren gått så känns det som lite försent att skaffa några. Det jag menade med uttalandet var att FÖR MIG så hade inte livet någon direkt mening innan barnen kom, de har gett mig livsglädjen tillbaka och jag har nog dessa två gossar att tacka för att jag orkar leva vidare livet.

Sen kan jag ibland bli väldigt avundsjuk på alla er som inte har barn och som kan komma och gå som ni vill , på träningar, på fikaträffar, lunchdejter, resor m.m m.m......men det är väl så det är...man är otroligt tacksam för det man har och skulle inte vilja leva utan sina underbara barn samtidigt som man avundas de som är lediga på ett helt annat sätt. Man är väl aldrig riktigt nöjd precis hela tiden. Det går i svackor, precis som livet självt.

Och för att inte folk skall missuppfatta mitt uttalande ovan så vill jag inte på några som helst villkor bli av med mina barn, de är mitt allt och jag älskar dem innerligt och högt. Men ibland behöver man bara en paus, ett litet brejk så att säga....ja de flesta fattar nog hur/vad jag menar...*FNISS*

Nej, nu måste jag nog avsluta här och ta hand om min skrikiga och missnöjda bebis som gråter högt i vardagsrummet nu till Viktors stora förtvivlan, som försöker se på en film där.

Over and out // Ängla-Li

Omslagsbebis ???

Hej alla mina bloggläsare!!

Gå gärna in på den här länken och rösta på vår lilla Mathias , så kan han få delta i tävlingen om att få bli omslagsbebis på tidningen "Vi föräldrars"- september nummer. Ni får gärna skicka länken vidare till era vänner och bekanta också......

http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=28431

Tack på förhand!

Kram från Ängla-Li

Minnesförluster...m.m

Jag vet inte vilken dag i ordningen det är nu som jag vaknar totalt förstörd. Mathias krånglar en hel del på nätterna nu och min sömn har blivit så rubbad och effekterna av det är minnesförluster, ordsnubblerier och en disträ närvaro. Blir rädd för mig själv ibland, och jag hoppas innerligt att detta vänder snart, annars blir jag nog tvungen att ta in på hotell ett dygn för att bara få sova...sjukt egentligen.

Idag var jag tvungen att gå upp tidigare än vanligt då vi hade en läkartid för Viktor vid 8.00. Vi fick svar på de prover som togs då vi var där för hans mage och proverna var helt i sin ordning förutom lite lågt värde på de vita blodkropparna, så det provet skall tas om....om ca 2-3 veckor. De vet alltså ännu inte varför han klagat så över sin mage, vi får helt enkelt avvakta å se.

Jag kan nu också avslöja vilka artister jag kommer sjunga med på konserten den 21 maj. De fyra artisterna är: Sahlene, Nikola Sarcevic från gruppen Millencolin, Osten af Mozzarella och lokalkändisen Louise Rönnberg. Kommer bli spännande att se hur den konserten kommer att bli med så blandade stilar på artisterna och så vår kör som grädde på moset..HA HA HA...men kul är det att sjunga i allafall och det är det viktigaste. ;-)

Imorgon funderar jag på att åka ut till Mariebergs köpcentrum och kolla på skor åt Viktor, han har knappt ngt att ha på fötterna längre, stackarn!!
På Onsdag skall vi dessutom kolla på en lägenhet, som vi står femma på...får hoppas att alla de 4 innan oss tackar nej, men det är inte särskilt sannolikt tyvärr. Men hoppas kan man ju alltid.

I Lördags var jag och Viktor till Hoppis & Skuttis med dagiskompisen A och hennes mamma, efteråt gick vi till Gröna Grodan (ett café) och åt lunch samtidigt som barnen lekte i lekrummet nere i källaren på stället så vi mammor fick lite skitsnacks-tid med varandra, det var sååå trevligt och jag kände hur mkt jag har saknat just det, att få snacka strunt och viktiga saker med en annan vuxen. En annan vuxen än Ola dessutom.

Imorgon kommer barnbidraget..tjooohooo!!!

Over and Out from Ängla-Li

Besked från sjukhuset!

Häromdagen kom det ett litet brev som jag har väntat med skräckblandad förtjusning på. Nämligen ett svar från sjukhuset på den undersökning av min gallblåsa som skulle tas med tanke på pappas sjukdomshistoria. Och såhär stod det:

Hej!

Jag har nu fått svar på den mikroskopiska undersökning som gjordes av din
gallblåsa och den visar bara på kronisk inflammation. Således inga tecken på
några cancerceller, utan lugnande besked till dig avseende detta. Hoppas du mår
bra nu.

Det var en enorm sten som lättade från mitt hjärta nu ska ni veta. Nu vågar jag kanske tro på att jag får leva ett tag till i allafall....*HEHEHE*.

Idag har jag varit på gymet och kört 30 minuter på crosstrainern, 15 minuter i roddmaskinen och 15 minuter på löpbandet....och så givetvis stretching på det. Mitt hopp var att min ryggvärk som har smygit sig på mig idag skulle försvinna med hjälp utav lite träning och vi får väl se imorgon när jag vaknat om jag gjorde ett bra beslut eller inte....*spännande*

Återkommer en annan dag // Ängla-Lee

Jag är tydligen en sån där trångsynt typ!!

Så här skrev en tjej från min gamla mammagrupp till mig i ett mail: "Det som stör mig är trångsynta människor som inte tolererar olikheter". Anledningen var att jag hade gått med i en grupp på facebook som är emot ett moskébygge på Hisingen i Gbg. Hon frågade varför jag var emot bygget och jag svarade varför och vad jag tyckte. Då fick jag ett svar tillbaka från henne där det stod: "Okej då vet jag, nu tar jag bort dig från min vänlista".

Jag fattar ingenting...om hon nu tycker att jag tillhör den skara människor som är trångsynt och som inte accepterar/tolererar människors olikheter så undrar jag vad HON är som i såfall inte accepterar att jag tycker annorlunda än hon själv....då är ju hon lika trångsynt tycker jag.

Jag fattar inte varför det är så oerhört känsligt att diskutera allt som rör/berör invandrare och deras rättigheter vs. skyldigheter ....osv osv....! Man blir väldigt snabbt klassad som rasist så fort man tycker att det skall ställas krav på invandrare som kommer hit eller att man tycker att sverigedemokraterna har vissa sunda åsikter, eller att man som i ovan nämnda fall är emot ett moskébygge. Jag får ofta försvara mina åsikter och varför jag tycker som jag tycker i olika frågor och jag får gång på gång förklara att bara för att man är mot ett moskébygge, eller tycker att det är fel att skolor slutar med skolavslutningar i kyrkan, slutar sjunga nationalsången osv osv...så ÄR MAN INTE RASIST!!!!

Jag har många vänner som har ett annat ursprung än det svenska och jag tycker om dem precis lika mkt som mina svenska vänner vars ursprung är endast svenskt. Jag blir glad över att se afroamerikanska kvinnor i stan som ofta går med färgstarka kläder och stora örhängen. Jag har flertalet vänner som är sambo med eller gift med en person från ett annat land och jag gläds över deras barns möjligheter till att bli minst tvåspråkiga, jag beundrar asiatiska personers arbetsmoral, (har jobbat med både filipinskor, thailändskor och japaner) de sliter som små djur och ALLTID med ett leénde. Så kom inte och säg att jag är rasist.

Det enda jag vill och tycker är att det skall vara lika villkor för alla.....en invandrare ska exempelvis inte få ett högre socialbidrag än en svensk bara för att "ja men de har ju ett dyrare leverne och andra seder som kräver lite mer pengar", en invandrare skall heller inte ha förtur till en utbildning eller ett jobb bara för att de har ett annat etniskt ursprung utan alla skall ha lika stor chans oavsett vad man är, invandrare skall inte heller komma och tycka att deras barn far illa av att sjunga den svenska nationalsången eller gå i den svenska kyrkan under skoltid och därför kräva att skolledningen skall ta bort detta ur skolplanen. Får de exempelvis inte detta pga deras tro eller koranen eller vad det nu månne vara så tycker jag att då kan den eleven eller eleverna göra ngt annat under tiden, en hel klass eller t.o.m en hel skola ska ju inte behöva rätta sig efter denna klick människor.

Ja det finns säkert mer jag kan ta upp kring detta ämne men ville bara förklara skillnaderna på att vara en rasist och inte.

Och ska jag vara ärlig så TROR jag att det finns många människor därute som har samma åsikter kring detta men som inte vågar säga det i rädslan av att bli kallad just rasist.

Tycker du ändå efter att ha läst detta att jag är en av de trångsynta, så får det väl vara så, men så här tycker i allafall jag. Och om du inte accepterar mig för den jag är, oavsett om vi TYCKER olika...ja då vet inte jag vad ordet trångsynt betyder.

Over and out from Ängla-Li

Ekorrhjul och påsk...!!

Min systerdotter skrev i sin blogg om att hennes familj nog fastnat i det s.k "ekorrhjulet" och då syftade hon på det här med sjukdomar. Och jag tror att vi också har fastnat där. Nu har Viktor och Mathias varit sjuka om vartannat sedan början av februari. Viktor har haft magsjuka 3 ggr + att han har haft feber nästan hela tiden den här perioden...det ligger runt 37.7 och 38.0 var och varannan dag typ. Mathias har också kräkts och har nu haft hög feber, det ligger runt 39.3 hela tiden, fast jag ger honom febernedsättande...det verkar som om sjukdomarna aldrig tar slut...SUCK!

Viktor har ju dessutom en längre tid klagat över magvärk och i fredags var vi till en läkare här på vårdcentralen för att kolla upp vad det kan vara, en gång för alla. Så nu har de tagit en massa prover på honom för att undersöka vad det kan vara han lider av...ska på återbesök nästa måndag för att få svar på prover och/eller få reda på hur vi ska gå vidare med detta. Men det känns skönt att vi tagit itu med det här nu i allafall.

Påsken har ju passerat och jag hade tagit på mig uppgiften att hålla påskmiddagen här hos oss i örebro. Mamma kom ner till oss, och är här fortfarande. Även min ena systerdotter Johanna och hennes son Tobias kom hit och stannade här i 2 nätter. Det har verkligen varit supermysigt att ha sällskap från Dalarna här. Synd bara att lille Tobias blev smittad under tiden här hos oss och natten till påskafton började han kräkas han också....sen blev Tobias pappa också smittad....så det är minsann ett litet ekorrhjul eller man kanske kan kalla det för en "epedemi" vi startat.

Påskmiddagen var annars trevlig. Det var hederlig påskmat och släkt från både min och Olas sida. Tyvärr så var det fler från min sida som inte kunde dyka upp, men det är ju så det är, alltid är det ngn som inte kan....men det blir fler tillfällen, snart fyller ju båda mina gossar år, så då kanske det blir något, vi får väl se.

Annars har vi inte gjort så jätte mycket under de här dagarna då mamma varit här. Hon har varit gullig och ägnat sig väldigt mycket åt Viktor, och de har lekt, läst och bakat tillsammans. Hon har köpt vattenfärger åt honom när han var sugen på att måla, så han blir rätt bortskämd här nu min stora herre. Hon sover dessutom på en madrass inne i hans rum, så på morgonen kan han bara kliva ur sin säng och direkt krypa ner hos mormor för att gosa, småprata eller sova en stund till...det kallar jag vardagslyx det....*FLIN*.

Tanken var att mamma skulle stanna tills på tisdag eller onsdag, men dessvärre så har hon inte tillräckligt med medicin med sig, så hon måste nog tyvärr åka hem redan på Måndag. :-(

Just ja....har ju glömt att berätta att på påskafton så fick jag ett jättestort påskägg + en CD-skiva av Ola...jag blev helt chockad, för han är verkligen inte den som brukar komma ihåg sånt där eller göra sånt där. Han kommer knappt ihåg mina födelsedagar, och har flera år glömt bort mig på min dag...så detta kom verkligen som en chock.....såååå gulligt!!! *tokälska* Däremot så kan han ju komma på vilken dag somhelst med en blombukett eller ngt annat gulligt, men just på givna dagar har han lite galopperande alzheimers...*hehe*... så detta var verkligen uppskattat från min sida.

Sen har jag ett litet I-lands problem med....Rättviks marknad krockar med min körövning...suck...vet inte hur jag ska göra.....*SNYFT*....får grubbla på detta...!!

Tänk all den snö som vi hade här för bara ett par veckor sedan, sådana enorma mängder och jag påpekade flera gånger till folk som jag pratade med att.....den här snön kommer inte försvinna förräns framåt maj/juni någon gång...men se nu...nästan all snö har redan smält undan, det har verkligen gått tokfort....får väl tacka regnet för det, för vi har ju trots allt inte haft så många soliga dagar...men härligt är det....Viktor tog dessutom sin permiärtur på cykeln under påskhelgen...

Nej, nu ska jag nog avsluta här och fundera på livets mirakel och orakel....skriver igen en annan dag...tjing-tjing...// Ängla-Li