10 års fångenskap?

...Jo men visst....här sitter jag nu, den 29 April 2009 och inser att den här logotypen har funnits i min vardag alldeles för länge nu. Visserligen såg den lite annorlunda ut när jag började inom företaget, då var det ett blått horn med gul botten. Posten tar verkligen ut svängarna och sin fantasi när det kommer till förändringar. För förändringar måste de ju prompt göra för att hänga med i utvecklingen och vara konkurenskraftiga....."yeah right"!

Men hursomhelst, så tänkte jag bara tala om för er att den 20 April i år, så hade jag jobbat på posten i 10 år. Är inte det galet mkt och lång tid. Känner mig nästan som en inventarie. Men igår så var det min sista dag på förhoppningsvis väldigt länge, kanske för alltid om mina planer går som jag vill. Nu är jag hemmafru och får pengar av försäkringskassan (havandeskapspenning). Blir lite fattigare men jag kommer vara gladare och må bättre. Inte känna mig så otroligt socialt handikappad och jag kommer kunna göra saker med andra. Som idag till exempel...då ska jag för första gången sedan jag flyttade till Örebro gå ut på restaurang. Skall nämligen luncha med Olas systerdotter Shirley, på en kinarestaurang, det ska bli himlans trevligt tycker jag.

Nu ska jag skriva av ett recept som jag förhoppningsvis skall hinna baka idag....om allt går som jag vill, men vi hörs snart igen.....Puss på er alla där ute...// Ängla

Äventyr på förlossningen!

I fredags så var jag och fjant ute på lite äventyr. Det hela började med att när jag stod inne i en trailer på jobbet och lossade paket så högg det helt plötsligt till rejält i ryggen på mig, det gjorde otroligt ont och min första tanke var att jag nog hade sträckt mig...typiskt mig att klanta mig så. Men värken tilltog och jag kände mig bara sämre och sämre, blev svimfärdig och kallsvettig, spydde flera gånger. Till slut gav jag upp och sa till min driftledare att jag inte mådde bra och undrade om han hade ngt lugnare jobb jag kunde göra. Men han tyckte att jag skulle åka hem istället, så då gjorde jag det.

Smärtan tilltog och jag spydde fler gånger. Väl hemma försökte jag lägga mig och sova och vila bort smärtan men det gick inte, den hade nu tilltagit ännu mer och även övergått till magsmärtor...ringde förlossningen för att rådfråga dem om de tyckte jag skulle åka in till dem eller vanliga akuten. De tyckte jag kunde komma dit och det gjorde jag. Fick ligga där med CTG-apparaten igång ganska länge och allt verkade helt OK med fjant. H*n sparkade och bökade runt precis som vanligt den tiden på dygnet och hjärtljuden var fina. Mitt urin var däremot inte toppen, men fick inte ngt för det, så jätte allvarligt var det väl knappast då.

De tror att jag fått en muskelbristning i samband med att jag lyft så tungt och ville att jag skulle ta det lite lugnare. Tur då att jag inte har så många dagar kvar att jobba. :-)

Var helt slut när jag väl kom hem från sjukhuset på natten där sedan.

Annars har helgen varit rätt så lugn, vi har varit på kalas hos Viktors faster som fyllt år . Och igår städade och dammade jag och Viktor bokhyllan i vardagsrummet, det behövdes kan jag säga. Vi var även iväg till Maxi och köpte nya gympadojjor till Viktor. Han är numera en stolt ägare till ett par fina springskor med brandbilar på.

Idag (Måndag) så har vi varit till tandläkaren med Viktor på kontroll, de ringde i fredags och undrade om vi kunde komma idag. Det gick bra och de var nöjda med vårat tandborstande. Tyckte dock vi skulle börja träna på att sluta med nappen samt minska på sötsakerna. Vilken tandläkare tycker inte det???

Men nu är han i allafall på dagis och sover förhoppningsvis just nu lite middag. Älskade fina pojken min!! *sentimental*

Over and Out // Ängla

En glad och en tråkig nyhet med några få timmars mellanrum.

Nu har det gått sådär lång tid igen mellan inläggen här. Jag blir så trött på mig själv. Det är precis som min kompis "D" sa till mig: Hellre korta inlägg var eller varannan dag än ett långt inlägg en gång i månaden typ. Och han har ju så rätt, så rätt.....men vad hjälper det, när jag inte får tummen ur röva och gör ngt åt det. *SUCK*...Men nu kanske...KANSKE det blir en förändring för jag har något roligt att berätta som kommer att underlätta för mig...Igår fick jag nämligen ett brev från Försäkringskassan där det stod att jag har blivit beviljad havandeskapspenning från 1 maj, och det känns så otroligt skönt, för nu börjar det bli riktigt tungt att jobba med den här magen. Paketen är tunga och magen är ivägen när jag ska sträcka mig efter saker. Så nu har jag bara några få dagar i april här kvar att jobba och jag är verkligen glad och lättad över detta. TJOOHOO!! Sen blir jag lyxhustru, som mamma sa till mig idag. *FLIN*

Men varför skulle lyckan få hålla i sig mer än några timmar för....när man kan få ett lika tråkigt besked bara några timmar efteråt?! För just så var det igår...en glad och en tråkig nyhet. Igår när jag kom till jobbet så blev vi ombedda att gå in i ett konferensrum inne på kontorsavdelningen och där stod folk från facket, vår terminalchef samt vår personalchef och summa summarum kan jag meddela att jag numera är varslad. Vi är alltför många på terminalen och paketvolymerna minskar och trenden ser ut att fortsätta så dessvärre.

Men helt jättedeppig är jag ändå inte, för posten har en lösning som kallas "futurum" som, om jag kan få den, är en räddning ur dödens käftar för min del, och en MYCKET bra sådan. Får berätta mer om den vid ett senare tillfälle. Men trots varselbeskedet så är jag inte förkrossad......inte ännu i allafall, för nu har jag helt andra saker att lägga min energi på som känns mycket roligare.

På bilden ovan kan ni se vår Viktor som lånat kusin Alexandras sambos hjälm och vrålåk, när vi var uppe i Dalarna i påskas. Viktor kunde knappt hålla huvudet upprätt för hjälmen var så tung för honom....stackars liiiten!!

Nu ska jag mingla vidare......PUSS på örat // Ängla-Li

Ooops!

Idag hände något lite pinsamt, men samtidigt lite roligt. Vi har fått informationsblad om att idag skulle det komma hit sotare för att rengöra ventiler i lägenheten, fläkten och andra utsug. Det stod ingen specifik tid, utan bara att de kommer någon gång mellan 7.30-16.00 tror jag att det var. Jag tycker att det är jobbigt när det är en sådan lång tidsperiod som det kan ske inom, för man vågar inte riktigt ta sig för att göra saker och ting. Så jag gick här hemma och småpysslade med ditt och datt och klockan började närma sig lunchdags och jag tänkte som så att har de inte kommit nu så kommer de nog inte förrän efter lunch. Så jag tänkte att jag hoppar väl in i duschen och fixar "inför-jobbet-duschen" lite tidigare då eftersom det antagligen skulle bli stressigt på eftermiddagen.
Men GIVETVIS plingar det på dörren precis när jag ställt mig i duschen och satt på vattnet. SHIT! tänkte jag...vad gör jag....så jag fick ju stänga av och ropa ut till dem (tur att fönstret var öppet): - Kom in! men jag står dessvärre i duschen!!!!!
Då svarar ena killen: -Det är ingen fara, vill du att jag ska stänga dörren om dig eller inte?
HAHAHA....omtänksam var han i allafall. Så där stod jag naken i duschen med två främmande karlar i lägenheten. Det kändes lite knepigt faktiskt.
Jag kanske skulle frågat om de ville göra mig sällskap eller be om att få bli tvättad på ryggen, så som de gör i amerikanska filmer. Men Annika är alldeles för blyg för sånt. *L*

I övrigt så mår jag bättre idag....igår hade jag sprängande huvudvärk precis hela dagen som inte ville ge med sig, så jag sov rätt mycket och åt mkt värktabletter, vilket jag helst inte vill göra nu när jag e på tjocken. Men nöden har ingen lag och det var ett flertal gånger riktigt outhärdligt med värken. Min frustration från i lördags har också lagt sig nu och allt är som vanligt igen. Tur att alla dessa infall och anfall går över snabbt.

Idag ska jag jobba igen för första gången på länge, det känns konstigt och inget som lockar alls. Viktor är på dagis idag för första gången på länge han med och han var riktigt glad imorse när vi gick dit. Jag hoppas att han har haft en riktigt bra dag där med sina kompisar. Så får vi se vad som väntar mig ikväll....*SUCK*...

Nu ska jag nog lägga mig och vila lite innan det är dags att åka. Tjingeling på er alla monsterdiggare!!! // Ängla-Li

Jag älskar dig skitstövel!!!!

Idag är ingen bra dag alls. Jag vet att jag får sådana här dagar då och då och jag vet att de går över men just när de pågår är de FRUKTANSVÄRDA! Jag är ledsen och arg, besviken och sårad i hjärtat. Jag är frustrerad och irriterad, förtvivlad och oerhört sorgsen. Jag är så otroligt ledsen över att jag är så förbannat ensam. Mitt liv är på något vis tråkigt. Nu vet jag att många tänker att hon borde inte klaga hon som har så mkt fint i sitt liv...en sambo och en underbar son, ett nytt litet mirakel på väg och hon har ett jobb, det finns så många andra som har det sämre....och....JOO...jag vet allt det där. Och joo..jag är glad över min familj och sådär...men det kanske inte alltid är det man söker, det kanske inte alltid är just DET man menar när man säger att man har ett tråkigt liv.

Jag myntade ett eget uttryck för några år sedan då jag satt och samtalade med en arbetskamrat om ditt och datt och jag just då var irriterad på Ola. Då sa jag: att det finns ingen man kan bli så arg och ledsen på, som just dem som man älskar allra mest. Och det stämmer så bra tycker jag.

Och så är det lite grann idag med...jag är väldigt besviken, ledsen och känner mig väldigt sårad av Ola. Vi hade ett bra samtal idag om saker som man grubblar över här i livet om precis allt möjligt, både positiva och negativa saker...och jag öppnar mitt hjärta och säger precis hur jag tycker och tänker om en viss sak och hur ledsen och sviken jag känner mig runt min ensamhet här i Örebro, att mina arbetstider gör mig socialt handikappad, hur låsta både jag och Ola faktiskt är pga mina arbetstider och att vi får alldeles för lite tid på egen hand, både var för sig och ihop.....m.m m.m.....

Han VET exakt hur jobbigt jag tycker det här är och han VET hur avundsjuk jag är på att han har vänner och syskon i närheten som kommer hit och hälsar på ofta. Jag har INGEN....inte en enda. Min släkt bor fortfarande en bra bit ifrån mig, trots att vi nu kommit närmre mot när vi bodde i Göteborg, men det är ju inte precis så att de eller jag bara kan svänga över på en fika en timme eller så. Han VET också att jag inte på ngt vis vill bli en elak hagga som förbjuder honom att umgås med sina syskon och vänner, som inte vill förbjuda honom att gå ut med sina kompisar och fika eller gå på krogen eller whatever.....MEN....det gör så ont, det gör så förbannat ONT när han gör det...och speciellt idag när han visste hur deppig jag var över just detta. Beskedet kom som ett slag i ansiktet, efter att jag hade gått med Viktor till affären för han ville så gärna cykla på sin trehjuling dit.....Jag pallade verkligen inte och jag orkade inte stå emot tårarna idag, det gick bara inte.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget, men jag är arg, ledsen och sårad....det är tråkigt att sitta ensam hemma en lördagkväll. Det är tråkigt att jag för några timmar sedan satt och samtalade med min sambo om hur tråkigt jag har det och hur roligt det vore att få hitta på ngt skojigt, ngt vuxet, att få ha roligt med vänner, att få bara vara Annika för ett tag....och som grädde på moset....så väljer HAN att gå ut och roa sig med SINA vänner, HAN väljer att lämna mig ensam hemma för att få gå ut och ha lite skoj......DET gör så ont och sårar mig så fruktansvärt....MEN..samtidigt vill jag inte på ngt vis vara den som hindrar honom eller förbjuder honom att gå ut med sina vänner...för han behöver också få ha roligt med sina vänner och att få komma från hemmet och vardagslunken.....men just idag blir jag så ledsen och sårad av denna man som jag älskar så förbaskat mycket. KARLAR!!! (som Jessica skulle sagt).

Over and Out // Ängla-Li

Ett och annat vårtecken...

Igår när jag och Viktor var ute och försökte njuta av det fantastiska vårvädret här i närheten så hittade vi ett av årets första tydliga vårtecken, årets första tussilago. Härligt! Jag blir lika glad varenda gång jag ser dessa gula små solar som strålar upp mot en där man kommer gående full av vårkänslor. Och igår behövde vi det verkligen, både jag och Viktor. Jag har nämligen varit hemma med honom sedan Onsdag förra veckan. Första gången i mitt liv då jag vabbat och får då göra det riktigt rejält. Viktor har haft en envis hosta ett längre tag och på slutet hade han även feber toppar var och varannan dag. Så förra veckan gick vi till läkaren och det blev bekräftat ngn typ av luftvägsinfektion. Så han fick både hostmedicin samt antibiotika. Nu har vi båda varit hemma från arbete och dagis i över åtta dagar och båda börjar få lite kryp i benen om man säger så.

Vårtecken nummer två fick vi se nästan samtidigt som vi fick syn på tussilagona...nämligen en yrvaken, stor och fin surrande humla. Även det ett härligt vårtecken tycker jag. När Viktor förra sommaren upptäckte dessa surrande djur så hade han dille på att plocka upp dem i handen så fort han såg en som satt på en blomma. Han skrattade gott åt deras kittlande i handen, medan jag stod och var rädd att de skulle bränna honom. Till slut fick han dock känna på detta fenomen då han i all envishet, trots morfars förmaningar stod och plockade humlor i rabatten hemma hos mamma och pappa. Och det minns han än idag och kan fortfarande be om ett plåster på fingret för att "getingen bet mig där mamma"....!! Älsklingen min!

Ett annat, lite mer tokigt vårtecken är alla nya produkter som kommer ut i mataffärerna, med udda och konstiga smaker på redan erkända varor. Som idag då vi hittade detta kakpaket med Singoalla Lakrits. Kan dock meddela att det inte var ngn vidare "hit", ja inte för min smak i allafall, men det var ändå kul att testa. Nyfiken i en strut som jag är, så måste jag ju testa nyheter som verkar intressanta.

Tänk vilken skillnad lite sol kan göra mot människorna, folk är ute och pysslar med ditt och datt och fler folk är i rörelse och sitter på parkbänkar i solen och umgås, äter glass eller bara "ÄR".....det är så underbart....nu när våren är här! Hoppas den får fortsätta att spricka ut i blom utan ngt avbrott av kung snö's envishet att bita sig fast i vintern och kylan.

Och jag borde bli duktigare och mer kontinuerlig i mitt bloggande....men,men...man kan inte vara bra på allt.

Over and Out // Ängla-Li