Tankens kraft - din mentala resa!!

Livet är inte alltid en dans på rosor. Frågan är inte OM vi kommer att ställas inför livets påfrestningar utan HUR vi hanterar dem. Sluta oroa dig genom att andas lugnt, bli medveten om dina tankar och fokusera. Ha förtroende för kroppens inneboende kraft. Våga hoppas och ha positiva förväntningar, det ger positiva signaler som hjälper dig att hålla dig frisk och bli mer harmonisk.

Oavsett om du tror du kan eller inte kan, så har du rätt! Att känna förväntan är en av människans viktigaste egenskaper. Tack vare denna förmåga kan vi göra mentala resor och tackla framtiden i förväg. Hur våra förväntningar ser ut skiljer sig från person till person. Allt beror på vilka minnen vi samlat på oss genom åren. Våra förväntningar speglar våra tidigare upplevelser.
Känslorna har en avgörande betydelse för förmågan att tänka klart och fatta kloka beslut. De påverkar nerver, hormoner och immunsystem. Det är därför viktigt att träna upp medvetenheten om våra känslor och förmågan att styra och kontrollera dem. Det viktigaste är att själva börja agera mer och reagera mindre på omgivningsfaktorer.

Blotta tanken på något som engagerar oss ökar halterna av vissa hormoner som påverkar blodtryck och immunsystem. Alla reaktioner hänger samman med vilka förväntningar och inre bilder du har. Tänker du lugna tankar får du positiva inre bilder och kroppen blir lugn. Tänker du negativa tankar belastar du kroppen med oro.
Hjärnan kan antingen gå på autopilot, låta reptilhjärnan bestämma och köra på i gamla beteéndemönster, eller tänka aktivt och utvärdera olika alternativ.

Halvsoligt eller halvmulet? Ord speglar hur vi tänker och med ord når vi vårt medvetande. Jämför "när lyckades jag senast?" med "varför går allt åt helvete för mig?"
Ord ändrar vår fokusering och därmed vad vi känner. Använd "jag vill..." istället för "jag måste...". När valen är många och tiden upplevs kort använder vi ofta ordet "hinna" när vi måste välja. Prova att byta ut ordet"hinna" mot "prioritera". När vi väl fokuserar på det vi vill, hjälper vi hjärnan att glömma det vi inte vill.

Jag och min kompis "B" utövade ofta den här konsten när vi gick från postterminalen i Göteborg. Vi hade ofta knepiga diskussioner och klagade ofta på vädret, då försökte vi alltid vända det till något positivt. "B" som är väldigt frusen av sig sa ofta:
-Fy vad kallt det är!
Men då gjorde vi om det lite grann och sa istället:
- Men det regnar i allafall inte! eller något liknande. Ord har verkligen makt i ens fokusering.

Välj dina slag, fokusera på det som du kan påverka, strunta i det du inte kan påverka. Hämta kraft från sådant som gör dig glad!
Energitjuvar finns överallt, de är sura, griniga, avundsjuka, sänker självkänslan och tar udden av äkta glädje. De suger!! Fundera istället över det som gör dig glad och ger dig energi. Kom ihåg att humor, förmågan att kunna leka med tanken, fungerar som en stötdämpare i livet!

Var lägger du mest tid? På kriser, egen målsättning, andra människors problem, tidstjuvar? Vad skulle det innebära för dig om du använde mer tid till framförhållning, målsättning, lyssnande, träning, avslappning, återhämtning och utveckling? Vad händer om du bara reagerar och fyller din almanacka med det som är brådskande?
Tiden är en viktig tillgång. Vi har inte brist på tid, vi har tid. Ta kontroll över ditt liv och bestäm vad du vill använda din tid till. Även i liv fyllda av "måsten" går det alltid att skapa luckor för egen tid. Du är både regissör och huvudrollsinnehavare i ditt liv. Bli en aktör istället för en åskådare!

Med tankens kraft kommer man långt. För att må bra behöver vi också arbetskamrater vi trivs med, goda vänner att göra saker tillsammans med och att vistas i trivsamma miljöer - där vi ser, hör och respekterar varandra!!

Men om man nu inte har arbetskamrater man trivs med, goda vänner att göra saker tillsammans med etc. etc..... som är orsaken av saker som vi INTE själv kan påverka, vad gör man då??

Finurliga, filosofiska funderingar från flickan Ängla-Li

Julen har börjat komma...

...jo i allafall i butikerna. Igår när jag var till Coop Extra och handlade lite så ställde en anställd fram en stor pall med pepparkaksburkar och idag när jag var på ICA Supermarket så hittade jag julmust. Lite väl tidigt kan jag väl tycka, men det är väl som det brukar med den biten. I butikerna kommer alltid julen så himla tidigt. Jag anser att de förstör stämningen faktiskt. Det spelar ingen roll att jag älskar både pepparkakor och julmust, så känns det ändå knepigt värre att se det i butikerna redan nu.

Ängla-Li

Sexuella trakasserier...

Igår på jobbet så diskuterade några utav oss det här med vad man anser vara sexuella trakasserier och inte. En tjej var arg och upprörd över att en kille hade tallat på henne på krogen i helgen. Enligt hennes beskrivning så hade han lagt en hand på hennes mage och den andra på ryggen. Hon blev stört förbannad och frågade vad han höll på med. Bad honom att sluta tafsa osv osv...
Jag tycker dock att just den händelsen inte var farlig alls i mina ögon. Men faktum är ju att det är väldigt individuellt vad som anses som en trakasseri och inte. Man kan ju vara två vänner som är ute på krogen och så kommer det en kille och smeker den ena tjejen på rumpan när han går förbi och hon bryr sig inte ett dugg, det är sånt man får acceptera på krogen när folk har druckit, och det är trångt etc..etc....
Samma kille kan sedan göra samma sak på hennes kompis och hon kan då bli riktigt upprörd och ledsen och känna sig så utnyttjad och äcklig för att han rör hennes kropp utan anledning och utan tillstånd så att säga.
Vi får på jobbet ofta fylla i enkäter om trivsel,arbetsmiljö osv och då brukar frågor om sexuella trakasserier förekommer alltid vara med och heta diskussioner uppstår nästan alltid och de säger det att så fort en person som blivit utsatt för ngt sådant upplever handlingen som obehaglig så ÄR det sexuell trakasseri, för personen i fråga har inte varit med på det hela och accepterat det.
Jag tycker personligen att gränsen mellan trakasseri och inte är otroligt hårfin. Men tycker många ggr att många överreagerar. Sen finns det tyvärr folk som verkligen blir utsatta av detta och det är på inga som helst villkor okej, det är inte det jag menar, men är verkligen ett nyp i skinkan eller en hand på rumpan så mkt att skrika om? JAG anser inte det, men accepterar alla som inte tycker att det är OK. Gillar titeln på en bok jag haft: Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem!!!! *L*

Over and Out // Ängla-Li

Mission completed....

Jag vågade...nu är jag klippt och färgad. Jag gick inte från frisören gråtandes heller. Måste säga att den här frisersalongen har ett väldigt organiserat upplägg på sina kunder och sitt koncept. Fick nästan fylla i en hälsodeklaration när jag kom dit...*FLIN*..nää skämt å sido men fick fylla i ett papper med en massa uppgifter med frågor som: vad jag jobbar med, om jag har barn, om jag tar mediciner, om jag är för eller emot att använda hårprodukter, om jag är för eller emot att använda hjälpmedel såsom; fön, plattång, locktång och dyl.
Vad jag hade för hobbys och yrke....allt för att de skall kunna se om frisyren passar ens vardagsliv med rutiner och dyl. Om man har tid på morgonen att fixa med sin frisyr..etc etc...

När pappret väl var ifyllt så började vi diskutera fram och tillbaka om hur jag ville ha det, vad hon tyckte var för och nackdelar.....hon ville verkligen att jag skulle förstå precis allt hon menade.

Hursomhelst så blev jag nöjd, det känns verkligen som en förändring och jag kan inte längre sätta upp håret. Däremot är det väldigt ovant och känns konstigt och annorlunda. När jag gick därifrån och passerade alla skyltfönster så kunde jag inte låta bli att gå och titta på mig själv hela tiden och förundras över vad det var jag såg....hajjade till ett flertal ggr och undrade: Vem är det där??
Känns som att alla människor man möter tänker: Oh herregud titta...hon är nyklippt!! men så är det givetvis inte, det är ju bara en känsla som man själv har.

Trodde Viktor skulle bli reserverad och undra vem jag var, men han kom springandes och mötte mig i dörren och sa: Hej mamma!! och så började han småfnissa och säga: titta!! och pekade på mitt hår och drog fingrarna igenom det. Sen var allt precis som vanligt. Ungar är bra häftiga egentligen.

Nu gäller det bara att vänja sig vid frisyren samt att kunna fixa till den själv efter en tvätt, det kommer antagligen att bli en utmaning....eller inte, det får vi se när det väl är dags.

Över och ut // Ängla-Li

Hjälp , en förändring!!!!!!!!

Imorgon ska jag göra en stor förvandling i mitt liv, jag ska klippa mig. (Låter inte så hysteriskt konstigt kanske)...MEN...den här gången ska jag verkligen göra ngt rejält....vill gärna klippa en riktigt kort frisyr samt färga eller slinga det. Men vet inte om jag passar i kort hår. Har valt en frisersalong där man först får konsultation INNAN behandlingen påbörjas, så jag ska ta med mig en bild på en frisyr jag kan tänka mig och fråga vad hon tror om det hela. Jag har några mkt tydliga krav och det är:
1. Jag vill absolut inte se ut som en gammal tant med kort krulligt hår.
2. Jag vill inte att mitt ansikte blir rundare än vad det är.
3. Hellre rockigt och kantigt än babylent och perfekt.

Har i allafall ytterligare en frisyr jag kan tänka mig om den skulle passa bättre än den jag först tänkt mig. Får väl se vad hon säger. Jag är faktiskt riktigt, riktigt nervös..har nästan lite ont i magen. Men vill samtidigt väldigt gärna göra det här, för det känns som att jag haft samma frisyr men i olika längder i 100 år snart: Riktigt långt, mellan långt, kort page, uppklippt, tonat, färgat...men ändå samma typ av frisyr. Och det löjligaste är att jag oavsett längd på håret ändå alltid sätter upp det i en tofs eller slarvig knut bak i nacken. Så har jag sett ut så länge jag kan minnas. Det är verkligen dags för en förändring nu. Jag hoppas bara att det verkligen går att göra ngt drastiskt, för nu är jag verkligen beredd på det. Imorgon klockan 14 smäller det, får väl se om jag går därifrån leéndes eller gråtandes. *HJÄLP*

Det jobbigaste med att klippa en kort frisyr och man blir missnöjd är ju att det tar så fruktansvärt lång tid att spara ut det igen och vad ska man dölja håret med tills dess? Ska jag kanske börja gå runt med en mössa inomhus som fjortisarna gör...*HEHEHE*

Nej vi får hålla tummarna för att det blir riktigt bra och att jag blir nöjd.

Nervös är jag hursomhelst.....som bara den.....

Puss å kram å nyp i stjärten från Ängla-Li

Ensam...

Jag känner mig så jävla ensam. Jag har inga vänner här. Ingen att gå hem till, ingen att fika med, ingen att få hitta på roliga saker med som att gå ut och äta tillsammans, gå på bio eller bara shoppa, umgås..ja vad som helst......jag trodde aldrig att vänskap var så viktigt för mig. Jag har alltid sett mig själv som en liten ensamvarg. Men nu när man inte har någon i sin närhet så upptäcker man vad stort behovet är.
Helt knäppt!!!

Just nu känns livet som ett helvete bara rent ut sagt. Känns som om jag står å stampar på en och samma fläck hela tiden och kommer ingen vart i mitt liv, varken med mig själv eller i min personliga utveckling, det är så frustrerande. Grrr....
Är livet så här? Ska man bara jobba, äta, skita och sova? Är det inte meningen att man ska få ha lite roligt emellanåt också? Är livet bara en massa måsten?

Jag hatar mina arbetstider som gör att allt blir såhär. Jag vill ju ha det där lyckliga familjelivet som "alla andra" har.....(ja jag vet att det antagligen är en klyscha, men ändå).

Sen är det otroligt jobbigt att leva i denna ovisshet med sjukdomar,oro, sorg och frustration....jag HATAR det!!!!!!

Vill dock klargöra att jag är oerhört tacksam över att jag har Ola och Viktor i mitt liv, de är mitt allt....men jag saknar så mkt annat och kan inte göra ett piss åt det just nu ....and that sucks.

Är lite nere idag som ni märker.....alla har vi väl våra dagar....that´s life.....

Snyft och snörvel // Ängla-Li

Tre dagar med tre bilder.

Hejsan!!

Nu tänkte jag uppdatera lite grann här igen. Är så trött på kvällarna när jag kommer hem från jobbet så det är inte alltid jag orkar blogga då dessvärre, så nu gör jag istället en liten sammanfattning om några av dagarna som gått. Som några av er säkert vet så är inte jag någon kock för fem öre, har inte ett dugg intresse av matlagning, men däremot att få äta maten kan jag tycka är rätt så tillfredsställande. *HEHE* Dock så har jag ett längre tag varit jätte sugen på Chili Con Carne, så i Tisdags så ställde jag mig faktiskt och fajtades med grytorna i köket för att göra en sådan, det gick väl sådär. Det smakade rätt OK, men mitt humör i köket är inte trevligt. Jag blir stressad och irriterad. Det är faktiskt jobbigt.

Däremot så har jag på senare tid funnit ett nytt intresse; bakning. Tror allt hängde på att jag fick en köksmaskin av mina föräldrar i julklapp för 2 år sedan och den underlättar degknådningen något oerhört och det har mest blivit att jag bakat kanelbullar med hjälp av den. Nu för ett tag sedan så gjorde jag även stomp som ni säkert har läst om redan, tidigare i bloggen. Men i Onsdags så bestämde jag mig faktiskt för att testa något annat och det blev de här "Nougatrutorna". (Se bilden ovan)De blev faktiskt goda, kanske lite väl sötsliskiga, men tar man bara EN så blir det nog inte så farligt. *FLIN* Känns skönt att veta att jag vågar testa något annat.

Men kan ju inte frångå mina principer och invanda vanor helt och hållet så igår (Torsdag) så bakade jag de gamla vanliga kanelbullarna igen. Det var dock Viktors vilja att få fika bulle när han kom hem från dagis sådå fick jag så snällt göra det åt honom. Och inte gjorde det mig något heller för den delen för jag älskar hembakta kanelbullar, sååå gott med ett glad kall mjölk till. *JAMMI*

Idag har vi varit till frisören och klippt Viktor. Han var jätte duktig och satt stilla och fint hela tiden. Diskuterade glatt med frisören hela tiden och när han var klar så fick han välja en hårfärg som hon sprayade i luggen på honom och det blev då rosa färg, sen fick han även välja en leksak eftersom han hade varit så duktig. Är så stolt över min fina lilla kille. *älska*.

Se bara här hur söt han blev. -------------->

Skriver mera sen kanske... // Ängla-Li

Ur barnamun....

Måste bara få berätta något underbart roligt som min son Viktor (2 år) sa imorse vid frukostbordet. Vi sitter där i lugn och ro, ganska sömndruckna både jag och Viktor. Han äter gröt och radion skrålar i bakgrunden (Mix Megapol) och för tillfället var det reklam och de gjorde då reklam för att man kan äta frukost på Mc Donalds. Och i slutet av jingeln så säger de så här: Vakna med/hos Mc Donalds!!

Då utbrister Viktor:
Nej! Viktor inte vakna på Mc Donalds...Viktor vakna hemma! :-)

Vad jag älskar den killen alltså. TOKÄLSKA!!! <3 <3

Kramisar från Ängla-Li

Äntligen...

...har vi fått vagnen såld, efter många turer hit och dit med personer som inte brytt sig alls eller bara struntat i att höra av sig, så kom det idag en tjej från Arboga och hon tittade på vagnen i kanske 2 minuter så sa hon: Men jag vill ha den!!!! Vi hann inte ens visa henne några funktioner eller gå igenom vagnen ordentligt förrän hon hade bestämt sig. Coolt!! Såna affärer gillar vi. :-)

Känns skönt att det är gjort nu men samtidigt lite vemodigt då den vagnen var den vagn som vårat första barn har legat i under hela första året typ. Det var många minnen som följde med vagnen. Men minnena består ju dock i vårat inre. Nu blev det dessutom väldigt tomt i sovrummet där vi haft vagnen ståendes sedan vi satte in annonsen på Blocket.

Ska gå och nana kudden nu!! Over and Out // Ängla-Li

Ullareds abstinens.

Jag har en otroligt sjuklig längtan efter att få åka till Ullared och shoppa snart. Funderar faktiskt allvarligt på att ta en bussresa dit. Vore kul om flera kunde hänga på. Ska höra med Olas syskon, syskonbarn och kompisar till familjen här och se om ngn har lust att hänga på en sväng.

Hittade just en resa där man får shoppa i 9 timmar, då åker man härifrån Örebro vid 3 på natten....lite småcoolt faktiskt.

Man ska ha många timmar på sig + att man ska ha minst 3000-4000 kr med sig ifall man verkligen hittar sånt man vill ha. ÅÅÅhh det är såå mysigt där och såå biliigt. Gaahhh...blir helt shoppingsugen nu jue. Allt julpynt och fint julpapper de tar fram med. I år ska jag ju som sagt fira jul med dunder och brak som ni kanske minns. *HEHEHE*...

Måste lägga mig och fundera på detta ett tag nu och kanske skriva en shoppinglista med...*HEHE*..sen återstår bara ett problem, och tyvärr det största...PENGAR!!! Ngn som har en hög med tusingar att skänka??? *FLIN*

Första arbetsdagen för den här veckan är nu avklarad, känns så skönt. Nu återstår bara resten....imorgon är det Måndag...och för normalarbetare deras första arbetsdag....en ny vecka med nya möjligheter... Puss i ljumsken från Ängla-Li

En liten uppdatering av dagarna som passerat.

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något här. Vet inte varför, men det har helt enkelt bara varit stiltje.

Min pappa har äntligen fått besked om ett nytt operations datum i Uppsala då de skall öppna honom igen för att se om det verkligen är en tumör som gömmer sig därinne. Av någon underlig anledning så är läkarna oense om vad knölen egentligen är. Tycker förvisso att om man nu är så osäker så går man inte ut med ett cancerbesked så fort som de gjorde.

Specialister i Uppsala vill således öppna pappa igen och studera "knölen" närmare. Pappa har den senaste tiden varit väldigt stingslig i humöret och enligt mamma, snäst åt minsta lilla småsak. Om/när mamma har ifrågasatt något så har han bara svarat med spydiga kommentarer.
Jag tycker så otroligt synd om honom för innerst inne så tror jag att allt handlar om en enorm rädsla samt ovisshet. Att ständigt ha smärta tär ju på ens humör också för den delen.
Han har det långtråkigt hemma på dagarna, då han är pensionär och har inte haft varken ork eller lust att ta sig an saker och ting. Den dagliga motionsrundan som han alltid tog förr har han inte orkat med den senaste tiden.
Det senaste jag vet är att han är lite sysselsatt hemma i allafall med att måla och det tycker han om.

Han kommer i allafall att opereras i mitten av Oktober ( v. 42) tror jag att det var, men han har ännu inte fått ngt exakt datum. Jag kände på en gång när han berättade det för mig i telefonen idag att jag skulle vilja åka till sjukhuset där i Uppsala och vara där med honom och mamma när han ska opereras. Jag får väl se om det går att genomföra.

Vad har annars hänt då? Har varit iväg och tagit ett sånt där gynekologiskt cellprov som man blir kallad till var 3:e år, förstår verkligen inte varför så många kvinnor struntar i sånt.
Har även den här veckan unnat mig lite vardagslyx med att fixa mina ögonbryn + fransar igen. Det är så lyxigt och skönt.

Just ja...läkarbesöket jag var på ang. mina gallstensbesvär gick bra. Jag skall nu opereras och de tror att det kommer att ske via en s.k titthålsoperation, då slipper de skära upp mig alltför mkt. Sen kan ju alltid komplikationer tillstöta som gör att man blir tvungen att öppna upp mig ändå, men titthål är i allafall ursprungsplanen. Enligt läkaren så kommer jag få åka hem samma dag om inget tillstöter. Kommer att kännas jätte konstigt tror jag , att man på kvällen kan sitta hemma i soffan framför tv:n och tänka att imorse låg jag under kniven och var sååå nedsövd och nu sitter jag här och glor på tv....*HEHEHE*

Ang. det brev som jag skrev om i ett tidigare inlägg här på bloggen så har det hänt ytterligare saker i samma ärende som är ett steg ytterligare i min process. Kan och vill fortfarande inte berätta mer än så, men det kanske kommer en vacker dag. :-)

Jag har funderingar på att klippa mig riktigt, riktigt kort, men vet inte om jag passar i det. Visst hår växer alltid ut igen, men grejen är den att det tar väldigt lång tid om man har en riktigt kort frisyr. Men är bra sugen på att göra en total förändring nu. Får väl se om jag får modet till att göra det. Vad tror ni om mig i en riktigt kort frisyr???

En annan sak som irriterar mig just nu är att vi har ju våran barnvagn inne på Blocket och idag skulle det komma några och titta på den. Vi har hörts av via mail i några dagar nu och hon skrev så här: På Lördag skulle vi kunna komma vid 14 tiden. Jag skrev tillbaka och tyckte det var OK för oss med då vi gärna vill kunna planera våran dag lite. När klockan var 16.00 så hade fortfarande ingen kommit och heller inget telefonsamtal eller något mail om något förhinder eller att de ångrat sig eller så. Grrr...jag tycker det är så otroligt dålig stil alltså. Hela min lediga Lördag gick till spillo känns det som. Vi hade kunnat gjort något mkt roligare idag än att väntat på ngn som aldrig dök upp. SUCK!!!

Imorse bakade jag en ny sats med Stomp, den första är redan slut. Det har varit så gott att få ta en stomp på kvällarna när jag kommit hem från jobbet och varit lite hungrig, så nu tänkte jag fylla upp förrådet lite.

Första helgen i Oktober är det Rättviks marknad, en stor marknad som hålls 2 ggr om året i Rättvik (Dalarna) en på våren och en på hösten. Det har blivit som en liten tradition för oss att alltid åka upp till Dalarna och gå på den, och det ser jag riktigt fram emot just nu. Viktor ser också fram emot att få åka till mormor och morfar lite.
Han tjatar om det varenda dag och han har nu kommit in i den åldern då han med tårfyllda ögon och ledsen röst säger: Viktor åka mormor! eller Viktor vill till faster!!! om/när Ola eller jag säger till honom ang. saker han inte får göra eller när vi tillrättavisar honom när han gör dumheter. Då vill han rymma till mormor eller faster. Då är inte mamma och pappa populära alls. Mammas stora lilla pojke. *SNYFT*

Idag har jag känt mig sådär otroooligt ensam igen. Hur svårt ska det vara egentligen att få/ha ett levande liv, med saker som är roliga och som man tycker om? Life sucks!!! Most of the time. Nu orkar jag inte skriva mera idag, får väl se om jag skriver mer imorgon eller någon annan dag kanske. :-)

Endast Knut vet!!! // Ängla-Li

Mamma Mia vilka bröd ;-)

Idag har jag och Viktor bakat "STOMP". Ett bröd som min mamma och ngn av mina systrar gjorde när jag var liten. Minns att det smakade himmelskt gott, med lite smör och ost på de nygräddade bröden.
Så idag då så skulle jag försöka göra verklighet av minnena och resultatet blev som på bilden. Det gick väldigt fort att baka dem och smaken satt kvar sedan förr. Efter första provsmakar tuggan så var minnena där. HÄFTIGT!!

En annan mysig sak jag har gjort idag är att jag har varit på bio. För första gången tror jag sedan Viktor föddes eller så. Jag gick alldeles själv och såg: Mamma Mia the movie. Den var riktigt bra och jag både grät och skrattade om vartannat. Gick i allafall ut från biosalongen tillfälligt lycklig men samtidigt sorgsen. Önskar att mitt liv också var som i filmerna, med bakgrundsmusik och lyckliga slut.

Känner verkligen nu hur ensam jag är här i Örebro + att jag känner behovet av att komma ut på roliga saker och få göra saker på egen hand, s.k värdefull egentid. Men känner mig samtidigt som en svikare och dålig förälder om jag skulle göra det. Alltså exempelvis om jag skulle göra ngt för mig själv på helgen så kanske det anses som dumt och att jag sviker Viktor eftersom jag är borta från honom på vardags kvällarna med. Fasen vad jag hatar att vara låst till det där jävla fucking kuk jobbet jag har och de dumma arbetstiderna...SUCK!! Ja, ursäkta språket men blir så arg,ledsen, sorgsen och frustrerad.

Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter..... Over and out // Ängla-Li

Mår riktigt jävla dåligt över min situation....

Jag är så otroligt frustrerad över att jag inte kan förändra saker i mitt liv som gör mig deppig och ledsen. Som mitt jobb till exempel...jag vantrivs mer och mer för varje dag och det är en ren pina att behöva gå dit. Hela min fritid innan jobbet går åt till att oroa mig över att: Nu är det bara 4 timmar tills jag måste åka till jobbet.....Nu är det bara 1 timme kvar tills jag måste åka...osv osv...!!

Det blir bara värre och värre och idag grät jag i ren frustration över allt detta. Jag önskar så att jag hade haft en liten buffert med kosing så att jag bara kunde säga upp mig, men nu har jag ju dessvärre inte det. Allt hänger ju tyvärr på ekonomin hela tiden.
Hade det bara varit mig själv som jag behövt ta hänsyn till och tänka på så hade jag väl kanske fixat att leva snålt ett tag. Men nu har jag både ett barn och en sambo att ta hänsyn till. Det är ju inte meningen att Viktor ska leva på nudlar varje dag i tre månader. Det är barnmisshandel ju.

Söker jobb så fort jag hittar ngt + har ringt runt till ställen som inte öppet söker ngn utan bara frågat ändå om jobb....men får bara svar som:
Tack för visat intresse av vår tjänst som: XXXXXXX!! Vi har nu valt ut 10 stycken som skall få komma på intervju och tyvärr var inte du en av dem....!!!

Ärligt talat...hur kul är det att få såna mail och brev va?? Man blir ju så deppig och inte peppad alls att söka mera jobb.

Varje dag på jobbet känns som en evighet och det enda jag gör är att bita ihop och försöker göra det jag ska, men mkt mer än så är det dessvärre inte. Detta jobb är så otroligt opersonligt och fysiskt tungt. Man får aldrig höra att det man gör är bra, snarare tvärtom...ni måste jobba fortare...ni måste få upp mer än 500 paket i timmen. Jo men det är kanske inte så lätt att hålla det tempot precis hela tiden, speciellt inte då alla paket kan väga 35 kg styck. Ta 500 x 35 , så får ni se hur mkt jag lyfter på en timme. Ta sen den summan x 6, så får ni reda på hur många ton jag lyfter på en arbetsdag. Kanske är förståeligt då att jag inte orkar hela tiden. Jag är ju inte purung längre....är bland de äldsta på jobbet faktiskt, trots mina 33 år. Men det är ju stor skillnad på en pigg 19-23 åring mot en mamma på 33. Ändå krävs samma saker av oss. De tar ingen som helst hänsyn till alla individers olikheter och förutsättningar.

Vi har heller ingen direkt gemenskap på jobbet. Inte det här mysiga som jag har upplevt tidigare med att man turas om att ta med sig fikabröd, hittar på roliga saker med och utanför jobbet..osv osv....allt e så jävla opersonligt...SUCK!

Det är så otroligt frustrerande att jag inte kan göra ngt åt det som tynger mitt hjärta hur gärna jag än vill. // Ängla-Li

Nervös...

Imorgon skall jag till läkaren på USÖ för att prata om mina gallstensbesvär...misstänker jag i allafall. Eller kanske vill han bara ha ett förberedande samtal inför en operation. Vet inte, men känner mig faktiskt lite nervös över vad som komma skall. Vill inte operera mig, samtidigt som jag vet att det är nödvändigt. Är rädd för vad de ska hitta (med tanke på pappsen)....är rädd helt enkelt. Men hatar verkligen att bli nedsövd, det är den värsta känslan, speciellt när man ska vakna upp ur narkosen, det är jätte jobbigt.
Men håll tummarna för mig imorgon nu är ni snälla. Jag ska vara där på morgonen, så jag borde nog hoppa i säng strax....

Kramelikram från Ängla-Li