Ensam...

Jag känner mig så jävla ensam. Jag har inga vänner här. Ingen att gå hem till, ingen att fika med, ingen att få hitta på roliga saker med som att gå ut och äta tillsammans, gå på bio eller bara shoppa, umgås..ja vad som helst......jag trodde aldrig att vänskap var så viktigt för mig. Jag har alltid sett mig själv som en liten ensamvarg. Men nu när man inte har någon i sin närhet så upptäcker man vad stort behovet är.
Helt knäppt!!!

Just nu känns livet som ett helvete bara rent ut sagt. Känns som om jag står å stampar på en och samma fläck hela tiden och kommer ingen vart i mitt liv, varken med mig själv eller i min personliga utveckling, det är så frustrerande. Grrr....
Är livet så här? Ska man bara jobba, äta, skita och sova? Är det inte meningen att man ska få ha lite roligt emellanåt också? Är livet bara en massa måsten?

Jag hatar mina arbetstider som gör att allt blir såhär. Jag vill ju ha det där lyckliga familjelivet som "alla andra" har.....(ja jag vet att det antagligen är en klyscha, men ändå).

Sen är det otroligt jobbigt att leva i denna ovisshet med sjukdomar,oro, sorg och frustration....jag HATAR det!!!!!!

Vill dock klargöra att jag är oerhört tacksam över att jag har Ola och Viktor i mitt liv, de är mitt allt....men jag saknar så mkt annat och kan inte göra ett piss åt det just nu ....and that sucks.

Är lite nere idag som ni märker.....alla har vi väl våra dagar....that´s life.....

Snyft och snörvel // Ängla-Li