En liten uppdatering av dagarna som passerat.

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något här. Vet inte varför, men det har helt enkelt bara varit stiltje.

Min pappa har äntligen fått besked om ett nytt operations datum i Uppsala då de skall öppna honom igen för att se om det verkligen är en tumör som gömmer sig därinne. Av någon underlig anledning så är läkarna oense om vad knölen egentligen är. Tycker förvisso att om man nu är så osäker så går man inte ut med ett cancerbesked så fort som de gjorde.

Specialister i Uppsala vill således öppna pappa igen och studera "knölen" närmare. Pappa har den senaste tiden varit väldigt stingslig i humöret och enligt mamma, snäst åt minsta lilla småsak. Om/när mamma har ifrågasatt något så har han bara svarat med spydiga kommentarer.
Jag tycker så otroligt synd om honom för innerst inne så tror jag att allt handlar om en enorm rädsla samt ovisshet. Att ständigt ha smärta tär ju på ens humör också för den delen.
Han har det långtråkigt hemma på dagarna, då han är pensionär och har inte haft varken ork eller lust att ta sig an saker och ting. Den dagliga motionsrundan som han alltid tog förr har han inte orkat med den senaste tiden.
Det senaste jag vet är att han är lite sysselsatt hemma i allafall med att måla och det tycker han om.

Han kommer i allafall att opereras i mitten av Oktober ( v. 42) tror jag att det var, men han har ännu inte fått ngt exakt datum. Jag kände på en gång när han berättade det för mig i telefonen idag att jag skulle vilja åka till sjukhuset där i Uppsala och vara där med honom och mamma när han ska opereras. Jag får väl se om det går att genomföra.

Vad har annars hänt då? Har varit iväg och tagit ett sånt där gynekologiskt cellprov som man blir kallad till var 3:e år, förstår verkligen inte varför så många kvinnor struntar i sånt.
Har även den här veckan unnat mig lite vardagslyx med att fixa mina ögonbryn + fransar igen. Det är så lyxigt och skönt.

Just ja...läkarbesöket jag var på ang. mina gallstensbesvär gick bra. Jag skall nu opereras och de tror att det kommer att ske via en s.k titthålsoperation, då slipper de skära upp mig alltför mkt. Sen kan ju alltid komplikationer tillstöta som gör att man blir tvungen att öppna upp mig ändå, men titthål är i allafall ursprungsplanen. Enligt läkaren så kommer jag få åka hem samma dag om inget tillstöter. Kommer att kännas jätte konstigt tror jag , att man på kvällen kan sitta hemma i soffan framför tv:n och tänka att imorse låg jag under kniven och var sååå nedsövd och nu sitter jag här och glor på tv....*HEHEHE*

Ang. det brev som jag skrev om i ett tidigare inlägg här på bloggen så har det hänt ytterligare saker i samma ärende som är ett steg ytterligare i min process. Kan och vill fortfarande inte berätta mer än så, men det kanske kommer en vacker dag. :-)

Jag har funderingar på att klippa mig riktigt, riktigt kort, men vet inte om jag passar i det. Visst hår växer alltid ut igen, men grejen är den att det tar väldigt lång tid om man har en riktigt kort frisyr. Men är bra sugen på att göra en total förändring nu. Får väl se om jag får modet till att göra det. Vad tror ni om mig i en riktigt kort frisyr???

En annan sak som irriterar mig just nu är att vi har ju våran barnvagn inne på Blocket och idag skulle det komma några och titta på den. Vi har hörts av via mail i några dagar nu och hon skrev så här: På Lördag skulle vi kunna komma vid 14 tiden. Jag skrev tillbaka och tyckte det var OK för oss med då vi gärna vill kunna planera våran dag lite. När klockan var 16.00 så hade fortfarande ingen kommit och heller inget telefonsamtal eller något mail om något förhinder eller att de ångrat sig eller så. Grrr...jag tycker det är så otroligt dålig stil alltså. Hela min lediga Lördag gick till spillo känns det som. Vi hade kunnat gjort något mkt roligare idag än att väntat på ngn som aldrig dök upp. SUCK!!!

Imorse bakade jag en ny sats med Stomp, den första är redan slut. Det har varit så gott att få ta en stomp på kvällarna när jag kommit hem från jobbet och varit lite hungrig, så nu tänkte jag fylla upp förrådet lite.

Första helgen i Oktober är det Rättviks marknad, en stor marknad som hålls 2 ggr om året i Rättvik (Dalarna) en på våren och en på hösten. Det har blivit som en liten tradition för oss att alltid åka upp till Dalarna och gå på den, och det ser jag riktigt fram emot just nu. Viktor ser också fram emot att få åka till mormor och morfar lite.
Han tjatar om det varenda dag och han har nu kommit in i den åldern då han med tårfyllda ögon och ledsen röst säger: Viktor åka mormor! eller Viktor vill till faster!!! om/när Ola eller jag säger till honom ang. saker han inte får göra eller när vi tillrättavisar honom när han gör dumheter. Då vill han rymma till mormor eller faster. Då är inte mamma och pappa populära alls. Mammas stora lilla pojke. *SNYFT*

Idag har jag känt mig sådär otroooligt ensam igen. Hur svårt ska det vara egentligen att få/ha ett levande liv, med saker som är roliga och som man tycker om? Life sucks!!! Most of the time. Nu orkar jag inte skriva mera idag, får väl se om jag skriver mer imorgon eller någon annan dag kanske. :-)

Endast Knut vet!!! // Ängla-Li