Mission completed....

Jag vågade...nu är jag klippt och färgad. Jag gick inte från frisören gråtandes heller. Måste säga att den här frisersalongen har ett väldigt organiserat upplägg på sina kunder och sitt koncept. Fick nästan fylla i en hälsodeklaration när jag kom dit...*FLIN*..nää skämt å sido men fick fylla i ett papper med en massa uppgifter med frågor som: vad jag jobbar med, om jag har barn, om jag tar mediciner, om jag är för eller emot att använda hårprodukter, om jag är för eller emot att använda hjälpmedel såsom; fön, plattång, locktång och dyl.
Vad jag hade för hobbys och yrke....allt för att de skall kunna se om frisyren passar ens vardagsliv med rutiner och dyl. Om man har tid på morgonen att fixa med sin frisyr..etc etc...

När pappret väl var ifyllt så började vi diskutera fram och tillbaka om hur jag ville ha det, vad hon tyckte var för och nackdelar.....hon ville verkligen att jag skulle förstå precis allt hon menade.

Hursomhelst så blev jag nöjd, det känns verkligen som en förändring och jag kan inte längre sätta upp håret. Däremot är det väldigt ovant och känns konstigt och annorlunda. När jag gick därifrån och passerade alla skyltfönster så kunde jag inte låta bli att gå och titta på mig själv hela tiden och förundras över vad det var jag såg....hajjade till ett flertal ggr och undrade: Vem är det där??
Känns som att alla människor man möter tänker: Oh herregud titta...hon är nyklippt!! men så är det givetvis inte, det är ju bara en känsla som man själv har.

Trodde Viktor skulle bli reserverad och undra vem jag var, men han kom springandes och mötte mig i dörren och sa: Hej mamma!! och så började han småfnissa och säga: titta!! och pekade på mitt hår och drog fingrarna igenom det. Sen var allt precis som vanligt. Ungar är bra häftiga egentligen.

Nu gäller det bara att vänja sig vid frisyren samt att kunna fixa till den själv efter en tvätt, det kommer antagligen att bli en utmaning....eller inte, det får vi se när det väl är dags.

Över och ut // Ängla-Li