Dalarna väntar på oss... :-)

Idag har jag inhandlat några fler julklappar så nu återstår det bara en person, men det får jag fixa i Dalarna när jag är där. Åker till mamma och min fina stora son imorgon, längtar så mkt efter min kille. Vet att han har det jätte bra hos mormor, njuter, blir bortskämd och har ingen att konkurera med. Men attans så tomt det blir utan honom i min närhet. Imorgon 9.47 går tåget....då far jag och Thias-ponken iväg på äventyr....jag skriver nog mer i bloggen snart...men då blir det från Dalarna. Godnatt på er alla därute. // Annika

Dags att vända blad....

Jaha...så har då dagen kommit då det är dags att vända ett blad i livets årsbok. Ett år äldre, ett barn rikare, men många pengar fattigare. Inte så mycket klokare men heller inte så mycket dummare. Ja så skulle man kanske kunna summera mitt senaste år. Fyller 35 år idag....bara 15 år kvar till 50...jisses vad tiden går...och jag som nyss började högstadiet....eller??

Min födelsedag har dock inte varit så superkul. Har inte firat på ngt vis, men så har det ju varit de senaste åren. Jag har ju redan fått en fin födelsedagspresent av familjen i Dalarna...och tårta brukar jag få när jag kommer hem till julfirandet. Då brukar juldagen eller annandagen bli min dag, då vi fikar å äter tårta. Jag har liksom blivit van vid det nu sedan jag blev vuxen..typ. Så idag har vi inte gjort många knop alls, jag och Thias badade i förmiddags...myyys. Och nu på kvällen så åkte vi ner till Kerstin och fikade lite, så jag skulle få känna mig lite speciell i allafall.

Har dock fått jätte många grattishälsningar idag, via facebook, sms och telefonsamtal....trevligt! Men det som jag blir mest ledsen,arg och irriterad på just nu är en viss familjemedlem som verkar ha så fruktansvärt svårt för att höra av sig, svara på mail, svara på sms eller allmänt vara trevlig. Jag fattar inte varför...och snart slår jag näven i bordet och skäller ut denne människa. SUCK!

Well,well...imorgon är det en ny dag...får se om jag orkar vara duktig och kanske inhandla de julklappar som återstår. Vi får väl se.....vad vi får lust med och hur kallt det blir. Imorse när vi gick upp var det -15 här men nu är det "bara" -11.5. Får väl se om det blir varmare eller kallare imorgon.

Saknar min stora, fina kille.....snart får jag träffa honom igen....Lääängtar!!

Pussen & Kramen från Ängla-Li

Silence is golden...

..tystnad är guld värt för en som ständigt befinner sig i ett evigt sorl, muller eller buller. Ja jag trodde detta även innefattade mig då jag den senaste tiden gått runt som ett levande nervsammanbrott. Sömnbrist,roliga saker som händer-brist, tålamodsbrist, orka le och vara glad-brist...etc etc....tros vara orsaken till detta (enligt min egna diagnos), men trots detta och trots denna innerliga längtan efter lite EGENTID i total tystnad så håller jag idag på att klättra på väggarna här hemma...och varför då undrar ni??

Jo det är alldeles föör tyst!! Min älskade, fina lilla, nej fel, stora intelligenta pojke åkte nämligen till Dalarna igår för att vara hos mormor ett tag innan vi andra kommer efter för att fira jul och nyår där. Hans storkusiner från Leksand kom nämligen hit igår med sina bebisar för att hälsa på, och även för att ge mig en födelsedagspresent i förskott. Och nu när jag sett paketet och vad det innehöll så förstår jag deras goda gärning, för att konka med den på tåget med all annan packning hade blivit lite väl jobbigt. Tur att de tänker åt mig där i Dalarna...HE HE HE!! Men de tog även med sig Viktor tillbaka till Leksand, så nu vann han över oss andra att hinna till mormor först...snacka om stolt kille. Men jag saknar honom!! Men det var jätte mysigt att ha Alex och Johanna här igår. Jag bjöd på korvstroganoff och ris å sallad till lunch, sen när jag hämtat Viktor så blev det lite lussekatter och pepparkakor med...MUMSIGT!!! Både Tobias och Max har blivit så stora....tiden bara rusar iväg.

Så idag har jag alltså varit helt ensam med Thias och det har varit sååå långtråkigt. Vi tog en sväng till ÖB för att shoppa lite toa samt hushållspapper. Sen skulle jag in till Coop å handla lite tvättlappar å barnmat åt bäbis...men till min stora förvåning så står det kortköp medges ej när jag skall betala, och då hade jag ändå ringt min telefonbank innan för att kolla att jag hade pengar och enligt den skulle jag ha det....SURT!!! Jag AVSKYR att vara så otroligt jävla fattig hela tiden...suck!! Men det är väl livet på en pinne....får väl sälja mig själv snart...*flin*...

Nu sitter jag här och väntar på att Ola skall komma hem så att jag får ngn att prata med.

puss på er alla därute....// Annika Pannika Lingonfjärt!!

IDIOTER

Blev bara tvungen att skriva ett till inlägg idag för jag blir så otroooligt irriterad på en artikel jag läste häromdagen....här är en av alla artiklar kring detta:

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6218007.ab

Men ärligt talat...vad är det som säger att en homosexuell person är mindre lämplig som blodgivare än någon annan? Varför måste en homosexuell man ha som regel att han inte får ha haft sexuellt umgänge med en annan man på minst 1 år innan han får lämna blod?

Vad är det som säger att en heterosexuell person är bättre lämpad att lämna blod och inte behöver denna regel? Just den här heterosexuella personen kanske knullar runt hejvilt och har oskyddat sex flera gånger i veckan, medan den här homosexuella mannen har ett fast förhållande sedan 10 år tillbaka.....

Grrr...jag blir så arg...det är ju en typ av diskriminering.....här gör man skillnad på folk och folk verkligen och jag tycker att det är skrämmande. Hallåååå...trodde vi levde på 2000-talet....och inte 1800-frysit fast....

// Ängla-Li

Nakenmodell

Idag har Mathias agerat nakenmodell hos en fotograf. Vi hade nämligen tänkt göra en sån där fin förstoring då han ligger nakenfis på en fårskinnsfäll, precis som vi har en på Viktor redan. Det gick väl hyfsat bra tror jag men han är inte lika stadig som Viktor var då och då var Viktor ändå 1 månad yngre när vi tog hans bilder. Men barn är olika så är det bara.

Måste bara berätta..jag skrev ju ett inlägg häromdagen då jag nämnde att jag hade som värkar och att jag trodde att det var ett tecken på att min kompis P var på väg att föda..och tro´t eller ej men födde barn var just precis vad hon gjorde....och ut kom en liten gosse och jag som var sååå säker på att det var en liten tjej som bodde i den magen. Så nu ligger mina tjej-bebis kläder kvar i lådan tills ngn i min närhet får en tösabit och som jag kan skicka dem till..HEHE...

Är i allafall väldigt glad över att denna lilla gosse kom till just P och J, för de har gått igenom det värsta en människa kan råka ut för....GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!

Nu ska jag avsluta.....KRAM från Ängla

Baka flera sorter med småbarn...ingen jättehit precis...:-(

Idag har vi haft stora bagaredagen här hemma. Mina planer var att vi skulle baka: pepparkakor, lussekatter och stomp idag, men det blev bara de två förstnämnda. Och det tog precis hela dagen, helt sjukt. Gjorde egen pepparkaksdeg (för första gången nånsin) igår kväll och idag på förmiddagen bakade vi pepparkakor så det stor härliga till....och det tog ju sån tid....suck. Och irriterad blir man med då det är helt stört omöjligt att få upp pepparkakorna på plåten utan att de går sönder eller blir kantstötta...SUCK!! Sen gjorde vi två satser med lussekattsdeg, så nu på kvällen har vi mumsat både nybakta pepparkakor och lussekatter...det var mumsigt. Vi får baka stompen imorgon istället.

Igår var vi hos en dagiskompis åt Viktor och lekte i flera timmar, de har verkligen kul ihop. God lunch blev vi bjudna på också...tack för det J ;-)
Fick även skjuts till RUSTA av Olas syster, för jag skulle dit och köpa en pepparkaksgubbedress, då Viktor så gärna vill vara pepparkaksgubbe på luciafirandet med dagis. Får se hur det blir, för i år ska de ha firandet utomhus och därför ska lussekläderna vara utanpå utekläderna...hmm...hur korvstoppat kommer inte det att se ut då ?...jaja....huvudsaken är ju att han får vara den pepparkaksgubbe som han vill vara.

Jag har haft en sådan konstig huvudvärk de senaste dagarna, det känns nästan lite grann som när jag hade hjärnhinneinflammationen för drygt ett år sedan, men inte fullt så kraftigt, utan mer som "hjärnhinneinflammation light"...det är så jobbigt och jag hoppas att det snart går över...och inte kan jag knarka mina starka braiga värktabletter heller eftersom jag ammar....dryyygt!!!

Nej nu ska jag nog vimla vidare på nätet en stund innan läggdags.

Stor kramis på er alla från en trött bagar-mamma

2 sprutor...

Idag fick Viktor sin andra vaccinationsspruta mot svininfluensan, det gick precis lika bra som första gången. Även Mathias har nu fått sin första dos av vaccinet. Vi fick ta till honom trots att det är två dagar kvar tills han blir 6 månader. Så nu får vi se hur pojkarna kommer reagera. Viktor hade ju inga känningar alls första gången så får hoppas att det inte blir någon nu heller.

Annars har vi inte gjort något speciellt idag mer än att vi var på familjecentralen en sväng. På kvällen nu åt vi panerad fisk och potatis, det var mumsigt. Får se vad vi hittar på imorgon. Viktor ska ju till dagis i allafall, så får väl se vad jag och Thias hittar på för bus.¨

En annan sak som jag tänkte berätta om är att jag i skrivandets stund sitter med "värkar" som återkommer med jämna mellanrum. Det bara måste vara ett tecken på att min vän P är på förlossningen, det bara måste vara så, varför skulle jag annars känna dessa värkar då jag inte är gravid??? Så nu väntar jag med helspänn på att mobilen skall ljuda....jag tänker sova med mobilen inatt, så det så.

Har inte så mycket annat att berätta om just nu, kanske skriver jag mer imorgon igen.
Puss & kram från Ängla-Lee

Nu vet jag...

..Ja nu vet jag precis var mina barn skall gå i skola någonstans...HEHE...nämligen i Karl Johans skolan här i Örebro. Nu tror ni att jag har fått fnatt fullkomligen här och det har jag nog också. Var nämligen på en underbart fantastiskt vacker julkonsert i lördags tillsammans med brudarna Crantz. Det var Karl Johans skolans årliga julshow och det var så magiskt att vara där. De är så otroligt duktiga och vilket otroligt engagemang och vilka talanger vi har här. Skolan är en skola med enbart musikklasser från åk 4-9.

Det vore verkligen jättekul om Viktor och/eller Mathias skulle bli intresserade av sång och musik och vilja gå i en sån här skola. Antingen här i Örebro om vi blir kvar här eller någon annanstans.....men musikklasser...är ngt speciellt känner jag. En sak vet jag i allafall med säkerhet och det är att jag ABSOLUT INTE vill att de skall gå i Brickebackens skola. Jag pendlar hellre med dem till andra sidan stan om det är så, men ALDRIG Brickebacke skolan.

Igår var vi bjudna på adventsfika hemma hos Shirley och det var jätte trevligt. Vi blev bjudna på båda mat och fika och det var mysigt. En tradition som jag hoppas fortsätter. Idag är det tråk-Måndag igen och Viktor är på dagis. Regnet öser ner och imorgon är det december....helt sjukt...för det finns ju inte en tillstymmelse till snö nånstans. Visst hänger det stjärnor i fönster och ljusstakar står på fönsterbrädorna, men trots det får jag ingen stämning...har väl iofs inte fått det på de senaste 10 åren tror jag. Undrar om det har med åldern att göra?! Nu har vi i allafall bestämt oss för var vi ska fira julen någonstans och det blir hos mammutten i Dalarna, myyysigt!!! Så nu ska jag bara komma på vad folk ska få i julklapp...hmmm.....svårt som vanligt.

Nu efter att jag har bloggat färdigt så ska jag ringa lite samtal som jag tänkt göra så länge nu. Boka lite tider och sådär. Skriver kanske mer senare eller så blir det en annan dag.

Puss & Kram till de som vill ha // Ängla

23 dagar

För 23 dagar sedan så slutade Viktor med napp även under nattetid och det har fungerat helt fantastiskt bra, inte en enda fråga efter nappen, inte en undran om var de är...han somnar lätt som en plätt i soffan med sin snutte och Pingu. Han är så otroligt duktig vår son.
När man sitter och funderar över hur mkt som förändrats i hans utveckling och saker vi tagit bort så är det helt sjukt vad barn anpassar sig lätt vid förändringar och nya situationer.

Viktor har ju då:
1. Slutat med napp totalt.
2. Slutat med blöja dagtid.
3. Slutat med välling, för längesedan förståss.
4. Sover själv i stor säng i eget rum.
5. Slutat med att sova middag.
6. Slutat med trehjuling och istället fått en 2-hjuling.

Ja, detta är några av saker som förändrats på senaste tid. Säkert är det mer saker, men jag kommer inte på ngt mer just nu i allafall. Han är så otroligt duktig och hanterar allt så bra. Kanske har jag mig själv att tacka för detta då jag tycker att det är viktigt med god förberedelse och att vi pratar om en förändring mycket innan det sker, så att han skall ha lång tid på sig att förbereda sig samt att kunna ställa frågor och få svar på sina funderingar kring detta, men jobbet gör han ju själv och han skall ha all cred.......!!!

Igår var jag ute och gick en sväng direkt efter att jag lämnat Viktor på dagis och jag gick då en sväng jag aldrig gått innan och hittade då ett litet paradis för husdrömmare som jag. Kom nämligen till ett bostadsområde med enbart nybyggda villor av alla de olika slag. Tror nog att alla Sveriges husleverantörer finns representerade där, med olika slags hus, färger, material och utformningar. Trots att jag bara gick en kort sväng i området så hann jag drömma mig bort och in i dessa hus och inredde det ena huset efter det andra enligt mina önskemål. Nästa gång skall jag gå lite mer i området och kanske ta med mig Ola också och visa honom min lilla hus-skatt som jag hittat. Kanske har alla hunnit adventspynta då också och då blir det ännu mysigare att gå där å kika runt lite.

Apropå att pynta så är det redan nu till helgen det skall göras, och idag är det exakt 1 månad till julafton, och som alla andra år så blir jag lika paff i år över hur snabbt julen är här och hur dåligt förberedd jag är. När skall det bli en förändring? När ska jag lägga undan pengar i god tid för julklappsinköp? När ska jag inte få en chock över att det helt plötsligt är advent? När ska jag kunna sitta på julafton och bara relaxa och njuta över att just det året har jag fixat allt i god tid och utan chockartade upplevelser? När ska jag förändra mig??

Imorgon ska jag till MVC, kan bli spännande...eller inte....berättar mer imorgon eller nåt....TJING!!

Kramen från Ängla

En vit jul

En sak som jag länge funderat över är det här med alkohol och julen...hur de hör ihop eller snarare INTE hör ihop. Har förstått att i många familjer så är julafton mer ett gott skäl till att kunna dricka rejält medan det för mig är en familjedag....då man skall umgås med sin familj/släkt och bara ha trevligt tillsammans. Visst det kanske står julöl på bordet som man kan välja istället för julmust till maten. Och det kanske även bjuds på en liten julsnaps till de som vill ha, men mer än så är det inte. Och det räcker gott och väl tycker jag.

Varför ska man festa sig till sömns på julafton egentligen?? Jag fattar det inte. Jag har ju en liten dröm hur min perfekta jul skall vara och där ingår inte alkoholen, inte mer än som måltidsdryck..och that´s it....!! Men om jag kommer få uppleva min drömjul någongång, vet jag faktiskt inte, jag hoppas ju givetvis.

Varför jag bloggar om detta just idag är för att jag gått med i en grupp på facebook som heter: "vit jul" vilket hänvisar till att alla barn skall få uppleva en jul utan alkohol, då julen främst är barnens högtid. Om du läser detta och har facebook, så tycker jag att även du skall gå med i den här gruppen. En annan sak som jag tycker du ska göra på nätet är att gå in på: raddajulen.nu och rösta på den pralin som du tycker skall vara kvar i alladinasken, då de ska ta bort en för att införa en ny. Jag röstade ju självklart på Gräddnougaten.....*hehe*

Nu ska jag gå en liten runda i lägenheten för att se om något annat skall ner i tvättkorgen än det som redan ligger där. Vi har nämligen tvättstugan mellan: 19-22. Trevligt fredagsnöje vi har va?! Imorgon kommer Alex & Max hit, det ska bli mysigt. Viktor ska sova hos faster hela helgen, så nu är vi utan våran finaste 3 åring. Kvar hemma är dock vår operasångare till bebis..Mathias himself.....*HEHE*....

Kanske skriver mera sen eller nåt.....tjingeling....

Puss och kram från Annika Pannika Lingonfjärt

Inkomst: JA TACK!!!

Jag måste nog vara fruktansvärt underbetald. När man läser i tidningar om personer som intervjuas..typ facktidningar och dagstidningar av olika slag, där det står vad personen ifråga har för lön alt. inkomst så blir jag lika chockerad varje gång. Deras löner (oavsett yrken och typ av anställningar) ligger ju hästlängder förbi min. Är det alla andra som följer med i den aktuella löneutvecklingen och därav har en skälig och rättvis lön ELLER är det min lön som ligger så dåligt till i jämförelse med vad jag gör...sliter med på min arbetstid??

De flesta heltidsanställda i dag har en grundlön som ligger mellan 20000-25000 kr och det anses som helt normalt och kanske till och med lågavlönat i mångas ögon. Min lön har fortfarande ett antal tusen kvar innan den uppnår dessa siffror. Jag och Ola brukar skämta och skoja om att vår gemensamma nettoinkomst är inte ens vad EN normalavlönad person har brutto. Och vet ni vad det hemska är??? Vi skojar inte i bemärkelsen att det bara är ett skämt...det ÄR verkligen så.....vi har sjukt dåliga inkomster. Vi är ändå 40 resp. snart 35 år gamla och har varit yrkesverksamma sedan vi var runt 18-20....och ändå har vi inte kommit längre på karriärsstegen eller hängt med rättvist i löneutvecklingen. GALET!!

Jag brukar ju alltid undra hur människor omkring mig kan åka på utlandsresor, köpa hus, renovera, skaffa nya bilar, ta en liten weekendresa här och en liten spa-helg där, tatuera sig, åka och storshoppa på Ullared eller köpa nya möbler på IKEA eller annat möbelvaruhus, förnya och förändra både sig själva och sina hem med diverse olika åtgärder. Och vet ni vad...jag fattar det fortfarande inte...och JO jag är avundsjuk på er/de som kan göra dessa saker...men min avundsjuka betyder absolut inte att jag missunnar andra/er...men hur ni har råd med allt övergår mitt förstånd. Beror verkligen allt bara på att vi (jag och Ola) har så otroligt dåliga löner eller har ni andra lån up over your heads...eller vad är det???

Jag är som sagt 34 ...snart 35 år gammal och har ännu inga lån....har aldrig tagit ett banklån eller studielån i hela mitt liv och bara det är nog ganska unikt skulle jag tro. Många andra i min ålder har nog både, studielån, billån och huslån i sin ryggsäck att bära på, medan jag slipper den biten, hittills i allafall. Men mina dagar kommer nog de också då jag måste krypa till korset och be om ett lån, i allafall om jag vill kunna förverkliga mina drömmar...om jag nu inte mot förmodan skulle sno åt mig den där drömvinsten på lotto som de suktar med varje vecka.

Men just nu i skrivandets stund ( kan ju ändras om en timme eller två) så önskar jag inget materiellt, utan nu önskar jag bara att julen blir skön, i sällskap med sköna människor...i härlig varm miljö och utan stress och press....... When you wish upon a star......

Fundersamma hälsningar från Ängla-Li

Killar vs.Tjejer 2009

Idag satt jag och tänkte på det faktum att det MÅSTE födas mer killar än tjejer i Sverige idag. Som jag tidigare berättat så har de flesta i min närhet som väntat barn under 2009 fått just pojkar. Hittills så har det i min närhet fötts:

en liten JOEL

en liten MATHIAS

en liten TOBIAS

en liten MAX

en liten MILLIAM

två stycken små SIXTEN

en liten LUCAS

Men det har även fötts:

en liten MATHILDA

en liten MY

Nu väntar jag bara på en bebbe till, men vet inte under vilken kolumn jag skall placera den, men jag tror att det är en liten tjej. Föräldrarna VET redan vad de väntar, men jag har bett om att de inte ska berätta förrän bebben e född...men mina odds ligger på en flicka, får väl se om jag har rätt eller inte.

Nu ska jag nog mingla vidare på nätet.....tjingeling på er därute.... // Ängla-Lii

Nytt julklappstest.

Igår när släkten var här på den sedvanliga "onsdagsfikan" så bestämde vi oss för att i år så lägger vi alla våra namn i en "hatt" och så får var och en av oss dra en lapp och den personen som det står på lappen skall man köpa julklappar till. Jag fick Kerstin (Olas syster/pojkarnas faster) och Ola fick Shirley (Olas systerdotter) så nu behöver vi bara lägga allt krut på dessa två personer istället för allihopa, vilket känns väldigt skönt och som en oerhörd lättnad, både rent psykiskt men framförallt ekonomiskt.

Sen barnen får man köpa hur man vill till och så många man vill, där är det fritt, men för oss vuxna är det 300 kr gräns som gäller. Kan bli lite spännande att testa ngt nytt den här gången faktiskt, vi får väl se hur det funkar i praktiken och om vi ska göra om det nästa år igen, eller inte. Vi får väl sätta oss i Januari och göra en utvärdering.

Julen i övrigt väcker både lite ångestkänslor samtidigt som glädje,värme och längtan. Jag ser fram emot att få mysa med adventsljusstakar och stjärnor, levande ljus och annat sedvanligt samtidigt som jag blir frustrerad och ledsen över att det aldrig kan vara självklart var man ska vara, med vem man ska fira och känslan av att kunna köpa precis de julklappar som man VILL köpa, oavsett antal, och pris. Nu handlar inte julen enbart om att kunna bräcka varandra i antal köpta klappar eller värdet på dessa, MEN....man skulle så gärna vilja kunna ge det man känner att man VILL ge istället för som det blir ofta nu, att man bara kan ge det man har råd med. ÖH...fattar ni vad jag menar?!

Idag är det Torsdag och arbetsveckan (för er som sliter) börjar lida mot sitt slut och för mig innebär det att jag får ha min älskling hemma hela dagarna. Känns som att vi inte hinner prata med varandra längre. Vi äter kanske middag ihop (om jag inte är å tränar) och sen är det en massa kvällsrutiner, såsom badning, pyjamaspåklädning, gosstund alt. lässtund med pojkarna och sen får vi en liten stund gemensamt vid tv:n och våra datorer..men sen är det nanatajm som gäller och så fortsätter det dag efter dag....SUCK....känner verkligen att vi behöver en sån där båtresa igen eller ngt liknande för bara oss två.....men det lär dröja ytterligare ett tag innan vi kan genomföra det, då Thias fortfarande inte helt förlitar sig på puré, även om han är på god väg. Ska snart testa med gröt också, hans första grötpaket står i skåpet och väntar på att intagas ;-) .

Nu ska jag lyssna på "Efter tio" med Malou, de ska diskutera om Sverigedemokraterna....jag kanske skriver mer senare igen......

Stor kram så länge // Ängla-Li

Måndag förmiddag.

Måndag förmiddag..och jag har hunnit bädda alla sängarna, lämnat Viktor på dagis, varit å handlat lite på Willys och nu sitter jag och kollar på Efter Tio på 4:an och minglar runt på nätet lite...men tyvärr finns det inte så många att prata med just nu, det är inte så många online vid den här tiden. Helgen har för övrigt varit rätt lugn. Jag och pojkarna var ju iväg i Lördags för att vaccinera Thias i den här studien som han skall delta i, det gick jättebra och blev bara ledsen precis vid sticktillfällena, men sen lugnade han ner sig....duktig kille jag har. jag fick med mig en papperspåse med grejer som skall användas vid den här studien såsom: termometer, handdator, en mätare som man kan mäta tjocklek på svullnad/rodnad, fick även med mig bedövningssalva och plåster som vi skall ta på honom den dagen han skall komma tillbaka och ta blodprov..m.m

När vi hade varit där så åkte vi hem till barnens faster, för att äta lite mat med henne och Ola som redan var där. Sen på kvällen ville Viktor följa med faster ut till landet, så han sov där natten mellan lördag och söndag. Det känns så otroligt tomt och konstigt när han inte är hemma, men med handen på hjärtat så var det otroligt skönt samtidigt att få lite tid att rå om varandra på och bara ha Thias hemma.

Igår så möblerade vi om i Viktors rum och passade även på att rensa ut lite grejor som är mer eller mindre skräp. Jag har lite projekt och ideér som jag skulle vilja fixa till i hans rum, men dels så krävs det både tid, pengar och att jag kommer iväg till IKEA bland annat. Helst skulle jag vilja att han fick ett större rum, men han vill inte byta rum med oss så då får han väl ha det rum han har tills vi flyttar och han automatiskt får ett nytt rum.

Igår kom även Olas bror och brorson och hälsade på oss en stund och senare på kvällen sedan så storhandlade Ola med sin syster, så nu är det välfyllt i skåpen,kylen och frysen igen....GÖTT!!
Vi behövde aldrig storhandla förra månaden och innan dess behövde vi inte storhandla på 3 månader. Inte för att jag kan förstå hur det gick till, men uppenbarligen åt vi väl inte så mkt då, eller så åt vi ute eller hos ngn annan ..HEHE...konstigt är det hursomhelst tycker jag.

Jag önskar så att jag fick besked om vad alla ska göra på julen och vilka man ska köpa till så att man kan börja planera lite.....tycker det känns lite jobbigt å veta att pengarna skall räcka till så mkt och pengarna inte är så många....SUCK...aldrig går ekvationerna ihop för mig.

Nej nu vaknar min lilla bebbe, så nu ska jag ta hand om honom, men vi hörs kanske snart igen...tjingeling..... // Ängla

Vaccinerade

Idag har Viktor och jag vaccinerat oss mot baconsjukan, det gick smärtfritt och Viktor sa inte ens ett pip, han var sååå duktig. Nu på kvällen har vi båda börjat känna av lite värk i armen, men inte mer än så, hittills i allafall.

På lördag ska lilla Mathias också vaccinera sig fast inte mot influensan utan den ordinarie 5-6 månaders sprutan. Anledningen till att han ska få göra det på Lördag är för att han skall delta i en studie där han får ett vaccin som är uppbyggt på 13 stammar istället för de normala 7. Detta nya vaccin skall alltså ge ett bättre skydd är det meningen. Och efter en månad skall de ta blodprov på honom för att se om skyddet är förbättrat eller inte. Och vi skall i en veckas tid efter vaccineringen föra dagbok, det ska bli lite spännande faktiskt. Stackars mina barn.....jag har dem som försökskaniner åt sjukhuset...HAHAHA...Viktor har nyligen varit med i en öronstudie och som tack för det fick vi presentkort som han kunde köpa nytt lego för, inte dumt.

Idag har det snöat här, och just nu ligger det faktiskt kvar lite på backen, men frågan är hur länge det får ligga kvar, förmodligen inte särskilt länge.

Nu ska jag bära in min son som somnat i soffan, efter att våra fikagäster har åkt hem (därav den sena läggningen). Men jag kanske skriver imorgon igen....ha det gött så länge..tjingeling!!

Puss o Kram från Ängla

Lite ditt o datt....

Idag har jag nog varit på det mest konstiga gympapasset på friskis & svettis hittills. Allting felade och krånglade.....de nya byxorna åkte bara ner hela tiden så jag fick hålla på och dra i dem hela tiden, tröjan var alldeles för kort, skorna gled bara, och jag kände mig inte ett dugg trött efter passets slut. Jag fattar inte vad som var så fel just idag, men ingenting gick som jag ville eller som det brukar göra....såå knepigt.

Idag har jag annars varit och vägt Mathias lagom till hans 5 månaders dag som är imorgon. Han väger nu hela 7945 g , är 66 cm lång och är 44,5 cm runt huvudet. Våran stora lilla kille. Han växer så det knakar minsann. Om 2 veckor skall han iväg och få sin andra vaccination + ett läkarbesök, ska bli spännande.

Jag har idag även varit iväg på ett utvecklingssamtal för Viktors räkning och det gick bara fint. Allt är verkligen jättebra och han utvecklas precis som han ska, han leker den typ av lekar som är vanlig i hans ålder och han är inlärningsvillig och har väldigt lätt för att lära sig nya saker, är nyfiken och har ett rikt ordförråd för sin ålder. Han trivs på dagis och med sina kamrater där. Allt var bra förutom bitandet som ger sig tillkänna lite då och då och speciellt i trängda situationer.

I Lördags var vi ner till stan för att Viktor skulle få välja ut ett gosedjur som han skall ha istället för napp nu då vi ska försöka få honom att sluta med napp även på nätterna. Han sov första natten utan napp igår och det gick superbra, även nu ikväll somnade han utan problem. Han är såå duktig våran lilla kille. Är en mkt stolt mamma. På lördagskvällen var jag även gräsänka då Ola var på konsert med sin bror och en kompis till dem och det var första gången som jag fick fixa nattningen av pojkarna helt ensam. Trodde det skulle bli tufft men det gick jättebra.

I Söndags var vi och tände ljus på kyrkogården för barnens morfar (min pappa), farmor och farfar, min farmor och farfar. Vi gick dit och hem så det blev samtidigt en mysig söndagspromenad med gossarna i varsin vagn. Härligt! Viktor hade många funderingar kring var alla döda var någonstans...och vad det stod på alla gravstenar.

Imorgon funderar jag på att gå och vaccinera mig och Viktor....får se om de tar emot oss eller inte. Viktor var inte så glad åt min idé när jag berättade det för honom vid tandborstningen, han började till å med att gråta stackaren..och han sa att han hellre är sjuk än att få sprutan....plutten min!!

Får se vad vi hittar på imorgon, pojkarna och jag, kanske blir det en sväng på familjecentralen.

Nu ska jag fortsätta titta på Grannfejden.....

Over and Out // Ängla-Li

Sååå irriterad...

Idag är jag så fruktansvärt irriterad alltså..eller jag har inte varit det hela dagen utan jag blev det nu på kvällen efter att jag hade varit på friskis och hurtat lite. Jag har kollat upp busstider så att de ska passa perfekt till precis efter att passet är slut, och min buss ska alltså gå 18.10. Jag var på plats vid hållplatsen 18.08 och det är inte min egna klocka (som säkerligen går fel tänker ni) utan det är tiden som står på hållplatsernas digitala info tavlor. 18.08 som sagt och min buss hade redan stuckit,,,jag blev så jävla irriterad för jag behövde verkligen komma med den bussen då thias varit utan mat så länge och verkligen behöver tutta snart efter det. Men nu fick jag lov att stå på stan och vänta tills nästa buss skulle gå och därmed försena pluttens mattid....usch jag blir sååå arg. Ska bussen åka 18.10 så åker man inte 18.08...jävla fucking kuk chaufför alltså....jag funderar skarpt på att ringa å beklaga mig imorgon. Inte för att det kanske hjälper så himla mycket, men jag blir såååå ARRRRRG...GRRR!!!

Det får räcka för ikväll.....får se om det blir mer imorgon när ilskan lagt sig lite...PUSS PÅ ER ALLA DÄR UTE // Ängla-Li

2 månader kvar bara...

Igår var det den 24 oktober, vilket innebär två månader kvar till julafton. Vilket känns helt vansinnigt sjukt och precis som alla andra år så blir jag helt paff över att det bara är typ 2 löningar (om man nu kan kalla mitt bidrag för löning) kvar som skall räcka till allt..julklappar, inköp för advent, lucia osv osv.....och jag säger varenda år att nästa år ska jag lägga undan lite varje månad så att jag har lite att handla julklappar för, men tror ni att jag gör det då?! Nej just det, blir lika ställd varje år....SUCK!!

I år vet jag ju inte ens var jag ska vara....vill liksom få lite besked från alla andra vad de planerar...men om jag känner min släkt rätt så lär beskeden dröja. Det verkar liksom precis som om alla väntar in varandra och ingen vill ge besked först.....blir som en ond cirkel liksom.

Sen har jag redan glömt bort hur vi kom överens gällande hur/vad och vem som vi skulle köpa klappar till...vet att alla barn var självklara..men sen då?? Var det bara till dem man firade julafton med man skulle köpa till eller var det till de andra också som man kanske träffar innan eller i efterhand?? Var det typ ngt symboliskt bara till de andra eller hur fasen var det??? Någon som kan friska upp mitt minne??? *Lider av amningshjärna*

Idag har vi annars varit lite duktiga här hemma, på förmiddagen bakade vi kanelbullar, sen dammsög vi. Efter det gick vi ut och städade under vår trapp och la undan alla sommarleksaker i förrådet. Sen gick vi till Konsum och pantade alla våra flaskor som legat i vårt förråd i evigheter och tro´t eller ej men vi fick ut 220 kr i pant..helt crazy ju.

Så dagen har känts oerhört lång, kanske gjorde den där extra timmen susen men ändå har vi hunnit göra en hel del saker som legat på hög och bara väntat på att bli gjorda, skönt.
Imorgon är dagis tyvärr stängt så då får vi hitta på något annat bus att göra, kanske blir det en sväng till familjecentralen.

Over and Out // Ängla-Li

En tung dag idag.

Idag är det en mycket tung dag för mig och min familj, för just idag för ett år sedan så somnade min älskade lilla pappa in i sin sjuksäng på Falu lasarett efter att ha kämpat mot en elak cancerform runt gallgångarna och gallsäcken.
På plats fanns min mamma och min ena syster vid detta tragiska ögonblick. Enligt dem så var inte dödsögonblicket tragiskt eller särskilt smärtsamt, då han redan ändå var så bedövad av droger, smärtstillande samt bedövningsmedel, utan han tog bara ett kraftigare andetag än alla andra sen ett långt andningsuppehåll, en djup suck och så var det över. Just där och då gav hans stackars plågade kropp upp sin kamp mot cancern. En kamp som kanske inte varit särskild lång men mycket smärtsam.

Jag minns att precis vid det klockslaget då han dog, exakt då vaknade Viktor helt plötsligt ur sin middagsvila och bara skrek hysteriskt rätt ut, precis som om han blivit biten av något, det var ett skrik inte likt något annat. Ett skrik av fruktan och rädsla enligt Ola.

Jag minns mammas telefonsamtal då jag stod och väntade på bussen på väg till jobbet, jag hörde vad hon sa i andra änden men ändå inte, för jag hade nog redan när jag såg att det var hon på mobildisplayen insett vad som skulle komma, jag hade då redan låtit mina tankar löpa amok, jag var frånvarande i min närvaro. Men hursomhelst så kliver jag på den där bussen och sätter mig på det sätet där jag oftast satt och tittade ut genom fönstret, tittade på örebro slott. En ståtlig och pampig byggnad i höstsol....en vacker byggnad som helt plötsligt blev så suddig, vad har hänt med fasaden minns jag att jag tänkte, håller de på att reparera den eller varför ser den så putsad ut, precis som om den vore inlindad i någon slags dimma. Det är först när den första droppen nuddar min hand i mitt knä som jag inser att det inte alls är örebro slott som håller på att restaureras, utan det är mina egna tårar som gör bilden suddig. Efter ett kort tag har jag inget synfält alls, allt är bara suddigt och dimmigt och jag gråter hysteriskt, men ändå tyst där i bussen på väg till jobbet.

Dagarna som följer är tunga, mycket tunga och jag kastas hastigt mellan hysteriska skrattanfall och häftiga gråtattacker. Det finns liksom inget däremellan utan det är antingen eller. Jag försöker förstå vad som har hänt och framförallt VARFÖR det har hänt. Frågor jag än idag inte har svar på, men som jag likväl är tvungen att acceptera. Det är som det är. Pappa är borta för alltid, hans finns ej längre med oss här i jordelivet. Kanske lever han vidare någon annanstans, kanske inte. Där får tron om ett evigt liv eller tron om återfödelse avgöra fortsättningen. Jag vet i allafall vad jag tror och anser men det får stanna här hos mig i mitt hjärta.

Oavsett så har detta år varit väldigt omtumlande och inte riktigt närvarande. Jag har än idag inte riktigt insett att han är borta och kan ofta komma på mig själv med att vara på väg att ringa honom. Han står fortfarande kvar i telefonens nummerpresentation när mamma ringer och en gång reagerade jag starkt då mobiltelefonen ringde och det stod: ” Pappa ” i displayen. Då blev jag lite skraj och visste inte om jag skulle våga svara. Var han egentligen inte död, var det bara en otäck mardröm som jag precis vaknat upp ur? Eller var det bara ett dåligt skämt??

Jag är så otroligt arg över att det blev som det blev, tänk om läkarna hade agerat annorlunda, agerat snabbare och inte väntat ut eländet....hade han då varit i livet idag?? Ja, det är även det frågor som jag antagligen aldrig kommer att få svar på och som jag nog måste sluta fundera över, om jag skall undvika att bli ett nervvrak.

Men det jag VET när det kommer till detta är att saknaden efter honom är enorm. Det fattas någon i familjen helt enkelt. Jag hade ingen jättebra kontakt med min pappa, inte lika stark som med min mamma, men han har ändå betytt oerhört mycket för mig och är en person som hjälpt mig med mycket under min uppväxt, men även som vuxen. Han tvekade aldrig att hjälpa till och ställde gärna upp med att skjutsa mig hit å dit. Ja, han älskade ju att köra bil, så en sväng ner till Göteborg och tillbaka för att hämta mig eller lämna mig var inga problem, han tyckte bara att det var roligt.

Karl-Gunnar Arne Thunell...min älskade pappa....om du bara visste hur saknad du är, om du bara visste hur tomt det är utan dig, om du bara visste hur stor plats en människa tar i en familj och hur tom den platsen är när personen inte är där längre, om du ändå visste vad jag är ledsen över att du inte fick träffa Mathias, Tobias och ”namnlös”. Om du bara visste hur gärna Viktor vill visa dig att han lärt sig vissla, om du bara visste hur mamma saknar dig, men inte riktigt klarar av att visa och bearbeta sin sorg.

PAPPA....underbara pappa..om du bara visste......!!

Älskar dig papputten min!!! // Din dotter Annika

Hur ska man göra??

Just nu har jag hamnat i en slags svacka eller vad jag ska kalla det då jag funderar och grubblar en hel del på livet och framtiden. Vad ska man göra? Vad är bäst? Var ska man bo? Är det viktigare att tänka på att man bor nära släktingar och vänner eller är det viktigare att man bor på ett ställe där det finns bra skolor/dagis och jobb? Vad ska man satsa på och vad ska man försaka?
Vi står till exempel och stampar när det kommer till det här med boende. Vi vill ju på ett sätt ner till stan, till ett område som jag tror har jättefina lägenheter + att det ligger oerhört centralt. Vi kommer med en flytt dit att slippa alla bussresor (som jag avskyr nu), vi får gångavstånd till alla affärer, jag får gångavstånd till friskis & svettis, vi får gångavstånd till tågstationen och kan gå hem när vi varit på resande fot + att vi får närmre till Olas släkt och vänner. Däremot så medför en flytt ner till stan att vi aldrig kommer få en uteplats, det blir längre till skog och natur. Men summa sumarum så känner jag nog att fördelarna överväger nackdelarna med en flytt till stan. Men det största problemet av alla är att vi inte har den blekaste aning om NÄR och OM vi kommer att få en lägenhet där pga ett sjukt jäkla kösystem som ÖBO har.

Låt oss leka med tanken att de dröjer över 3-5 år innan vi kan få en lägenhet där, hur ska vi då ställa oss under tiden. Ska vi kämpa och stå ut med att vara lite trångbodda här i trean tills vi får en lägenhet där vi vill...ELLER ska vi försöka hitta oss något större här i Brickebacken så länge??? Men tänk om vi bestämmer oss för att hitta ngt större här i B-backen så länge och vi precis hinner flytta in i den lägenheten så får vi ett erbjudande om en där nere i stan där vi vill bo...vad gör vi då?

Eller ska vi flytta till ngt helt annat ställe..typ till Dalarna där min släkt bor..eller?????

Usch denna ovisshet gör mig gaaaaaalen...SUCK!

Men OM vi nu ska flytta någonstans så tycker jag att det är väldigt viktigt att göra det i god tid innan Viktor börjar skolan, för när han väl börjat där så vill jag inte flytta i det första taget....det är nog jobbigt ändå att skapa sig en vänskapskrets och en trygghet med allt vad det innebär.

Ja..nej...usch...ett svar på denna gåta är vad jag behöver....

Over and Out // Annika Pannika

En mamma funderar lite....

Mina två söner är verkligen det bästa som hänt mig i mitt liv, vill inte byta bort dem för allt guld i världen, ångrar inte en sekund att jag tog beslutet att behålla dem när det väl kom upp för mig att jag var gravid. En kärlek som är gränslös och helt underbar har medföljt i samband med att dessa två gossar kom till världen.

MEN.....ibland kan jag bli så fruktansvärt avundsjuk på människor i min närhet som INTE har barn. När man läser dessa människors bloggar, facebook-inlägg och dylikt och det står saker såsom att:

• Idag tog jag en lång sovmorgon.
• Idag ska jag bara krypa upp i soffan och läsa min bok.
• Idag ska jag träffa en vän på ett mysigt café och bara tjööööta.
• I sommar ska jag åka till Västindien och bara chilla.
• Imorgon tror jag att jag ska åka till moster i Sveg och hälsa på lite.
• Har fått tag på biljetter till årets bästa konsert.

Ja detta är bara lite grann av alla saker jag ofta får läsa om och som jag kan bli så avundsjuk på. Jag vill också kunna göra allt detta NU...men det funkar inte riktigt så ju. Känner ibland att jag skulle vilja vara helt ensam och bo i en tvåa igen och bara välja min egen inredning och kunna möblera precis så som jag vill ha det. Kunna sova så länge jag vill, kunna sova ensam i min säng utan att behöva dela den med 3 andra. Kunna vara ute på bus länge på kvällarna och komma hem sent utan att behöva smyga in. Kunna koka makaroner mitt i natten för att man är hungrig. Eller tänk bara tanken att få duscha länge och ensam utan en personlig underhållare som står på toalettstolen och frågar: Vad ska jag sjunga för dig nu mamma?!

Eller att få gå å bajja i fred, utan att ha en son som ska sitta brevid på sin pall och fråga: Är du lös i magen idag mamma?!

Ja, det är minst sagt en hel del saker som vore så himla skönt att kunna göra alldeles ensam eller enbart med sin partner utan några telningar som sällskap eller åskådare, men trots dessa svackor och känslomässiga snedsteg i form av avundsjuka på andra så är Viktor och Mathias den del i mitt liv som gör att jag faktiskt orkar och vill leva vidare som mamma...med sällskap på toaletten, att få sova på en yta av 30 cm bredd, att få avbryta helgens middag med att gå å torka stjärten på en liten en som just bajsat för att sedan återgå till maten å ändå njuta av den. Att på loppet av 1 minut först får höra: Dumma Mamma! för att stunden efter få höra: Jag älskar dig mamma, du är det finaste jag har! Att orka svara på samma fråga för 743:e gången utan att visa ngn somhelst irritation pga upprepningen.

Detta är ju det underbara livet som mamma...ett liv jag inte skulle vilja byta ut för allt guld i världen som sagt.

Mathias och Viktor .....ni är mammas hjärta och lungor och utan er kan jag ju inte leva....Älskar er så mycket era knasisar!!!

Puss på munnen, Nyp i näsan och Rap i örat från Ängla-Lee

Något drastiskt...

..Jag vill göra något drastiskt. En markant förändring i mitt liv. Kanske i mitt utseénde, kanske i mitt liv. Kan bli lite avundsjuk på folk som vågar bryta upp, som vågar hoppa ut för stupet (inte bokstavligt talat nu), som vågar testa sina vingar. Människor som säljer allt de äger och reser jorden runt. Människor som river upp sin trygghet och flyttar till en helt annan stad eller till och med ett helt annat land.
Människor som från den ena dagen till den andra bara helt plötsligt bestämmer sig att nästa vecka ska jag flytta, eller säga upp mig eller raka av mig allt mitt hår.

Dessa människor tycker jag är både modiga och dumdristiga. Många i min närhet lever mkt efter devisen: "Det ordnar sig alltid".... Ibland tycker jag att det är så fruktansvärt barnsligt och omoget att tänka och resonera såhär, men jag kan även tycka att dessa människor är väldigt modiga som vågar ta chansen och se vad som händer.

Jag vet inte vad jag skulle göra som skulle vara drastiskt och som exempelvis skulle chockera andra, men det skulle vara så himla kul att bara göra något totalt jätte galet. Har ni några tips på vad ni tycker jag ska göra så skriv gärna och berätta.

Kramen från Ängla-Li

Artikel i tidningen.

Idag hade jag lite tråkigt och började skriva en artikel om en sak som upprör mig mycket, nämligen kollektivtrafiken. När jag väl börjat så hamnade jag i bra rytm och det bara flöt på. När jag var klar hade jag skrivit nästan en hel A4. Jag tänkte att jag kan väl alltid chansa så jag mailade in den till NA (vår lokaltidning här) och efter en liten stund får jag ett mail tillbaka där det stod: Ditt debattinlägg är utmärkt, vi lägger in det så snart som möjligt.

Lite kul ändå att något man gör är bra...*HEHE*...blev lite chockad faktiskt att de skulle gilla det. Nu har jag fler ideér om saker jag ska skriva och tipsa om osv osv....

Nu måste jag logga ur å ta hand om maten å äppelpajen som står i ugnen.

Kram

Bebisar

Oj nu var det sådär längesedan jag skrev igen. Dagarna rullar på och jag har direkt inget att skriva om tycker jag. Vi är nu hemma i örebro igen i allafall efter en vistelse uppe i Dalarna hos mammsen. Det var jättemysigt när vi var där, allt är så avslappnat och skönt när man är där och man märker på Viktor att han trivs och mår bra där. Det är precis som om ett oförklarligt lugn drabbar honom när vi är där.

Vi fick i allafall träffa Johannas lilla bebis Tobias och under veckan som vi var där uppe så pluppade även Alexandra ut sin lilla bebis, även det en liten kille som sagt men som så vitt jag vet fortfarande är namnlös. Tänkte sätta in en bild på de tre 2009-hulliganerna som fötts in i vår släkt.

Nu är vi hemma igen i Örebro på både gott och ont...borta bra men hemma bäst, så är det ju. Killarna växer och frodas och är busiga i lagom dos precis som sig bör. Mathias är mkt mer vaken nu och är såå rörlig, det kommer inte dröja länge förrän han vänder sig från rygg till mage..han är på god väg redan nu, det är bara den ena armen som är i vägen för honom. Men annars är det fullt ös i babygymet å sådär. Väger nu ca: 6900 g och är väl runt 65 cm....lite svårt att mäta längden själv så den kanske inte är helt korrekt.

Viktor är fortfarande inne i sitt "härliga" 3-års trots med egna ideér och tankar om hur allt ska vara och hur det ska ske. Bryter man mot hans tanke så kan han älta detta i flera timmar efteråt och vara sååå ledsen....stackarn....det är både väldigt jobbigt och frustrerande för mig som mamma men samtidigt måste det vara så jobbigt för honom själv.

Den här veckan har jag inget speciellt planerat tror jag....så det kommer antagligen att bli rätt så lugnt skulle jag tro. Nu ska jag strax iväg och hämta storkillen på dagis så jag får nog avsluta här...får se till att bli duktigare på att skriva här nu igen.

// Ängla-Li

Här har vi hela gänget med killar, från vänster till höger har vi:

1. Namnlös (Alex bebis)

2. Tobias (Johannas bebis)

3. Mathias (min bebis)

4. Viktor (min stora bebis)

En liten bebis ....IGEN

Idag den sista september så såg Alexandras och Markus lille bebis dagens ljus...det blev en liten kille...ja..en till....nu är de 3 stycken buskillar. Först min Mathias som föddes 3 juni. Sen kom Johannas Tobias som föddes 9 september och idag den 30 september föddes alltså kille nummer tre som ännu inte fått ngt namn. Men jag har sett honom på bild och han är såå söt. Släkten förökar sig minsann. Kan tänka mig hur jularna kommer att bli om en sisådär 3 år eller nåt....vaddå highlife...*HEHEHE*...

Är fortfarande kvar uppe hos mamma i Leksand och jag har det riktigt skönt. Höstvädret är underbart med vackra färger i naturen och den höga kalla luften som gör det så lätt att andas...WOW....hösten är verkligen min favoritårstid...det är verkligen ingen tvekan om det. Har dock fått lite ont i ryggen idag, kanske beror det på att jag har kånkat en massa pellets säckar åt mamma, men samtidigt så tror jag inte det...för det här känns mer som ichias...eller ngt sådant...hoppas bara att det går över till helgen då vi ska gå på Rättviks marknad.

Idag har Viktor varit och klippt sig här i leksand så nu ser han inte längre ut som en vild Emil i Lönneberga..*FNISS*...

Nu ska jag mingla vidare här på nätet men ville bara berätta att jag för andra gången den här månaden har blivit gammelmoster....jag är sååå stolt.

Puss å hej leverpastej från Akka Pakka Palsternacka

Mot Dalarna....

Imorgon åker jag och prinsarna till Dalarna för att vara hos mormor lite grann, sen avslutar vi vistelsen med att gå på Rättviks marknad nästa helg. Jag hoppas innerligt att det blir av den här gången, för förra året på höstmarknaden så fick ju jag hjärnhinneinflammation och hamnade på sjukhus och pappa var ju jätte sjuk då med...USCH....hoppas jag klarar mig ifrån sjukhus den här gången. Ska bli så kul att få träffa lille Tobias (Johannas bebis)...och har jag tur så kanske Alex hinner pluppa ut sin bebbe med, medans jag är där uppe. Viktor ser verkligen fram emot denna vistelse och läääängtar efter mormor precis hela tiden..HEHEHE!!!
Får väl se hur det blir med bloggandet medans jag är där uppe.
KEEP IN TOUCH // ÄNGLA PÄNGLA

Ful-furu...

Simon & Tomas har just nu ett program där de befinner sig i ett kök totalt fullproppat med "ful-furu"...! Furu verkar vara det värsta de två vet i inredningsstil. Jag förstår inte varför....furu är såå mkt hemkänsla för mig, furu är hemtrevnad....furu är fint..klassiskt och gediget....MEN med måtta givetvis. Furuluckor i köket är fint, men kanske inte om man även har furugolv,furutak, furulampor...m.m m.m....

Jag förstår verkligen inte hur så många människor tycker att dessa moderna kök med enbart underskåp och ev. hyllplan som "stand-in" för de klassiska överskåpen är sååå snygga. Det ska vara svart eller vitt....för mig ger det känslan av ett kallt opersonligt kök som liknar typ ett restaurangkök eller möjligtvis ett café....det är väl för tusan inte i en sådan miljö man vill sitta och äta sina mysiga familjemiddagar....eller??

Kök skall vara husets/lägenhetens hjärta...ett rum med mysfaktor och hemtrevnad...rummet skall inge värme och trivsel.....oh vad jag vore lycklig om jag fick inreda mitt eget kök.....det skulle då innehålla en hel del trämaterial...ja kanske t.o.m ful-furu....;-)

Har tränat på friskis idag och det var såå skönt. Oh vad jag längtar till den dagen då jag bor i stan så att frånvaro tiden från Mathias inte blir så lång när jag är å tränar....snart KÖPER jag mig en lägenhet..om det inte händer ngt snart...*SUCK*....Men vill ju helst slippa att ta lån...har ju lyckats hålla mig ifrån lån trots min ålder....tror jag är rätt unik.

Puss på munnen, nyp i näsan och rap i örat....Kramen från Ängla-Li

Sverigedemokraterna

Varför är det en sådan fruktansvärd hets mot SD egentligen? Många har idag gått och röstat ENBART för att inte SD ska få mandat...men varför undrar jag då? SD är det enda parti som vågar stå för, som vågar säga rätt ut, det många andra partier också tycker men inte vågar uttrycka sig om , för de är rädda att bli kallade för rasister. SD är det enda parti som har en bra invandrarpolitik, som är relevanta och som ser vad som behövs göras här i Sverige. Jag håller med SD´s politik i mycket men inte i allt. Som det här med att homosexuella inte ska få gifta sig i kyrkan....det håller jag inte med om alls...de ska få gifta sig där med lika stor rätt som alla andra. Men deras invandrarsyn är mkt vettig...för ser ingen vad som händer med sverige just nu?? Titta bara på vad som händer i Rosengård,Bergsjön, Hammarkullen, Vivalla....m.fl....stadsdelar i Sverige där invandrarna är största gruppen av invånarna.

Alla pratar om att Sverige är ett demokratiskt land där alla har rätt att få tycka och tänka vad man vill....men varför förbjuder man då SD att uttrycka sig, varför gömmer man SD´s valsedlar i vallokalerna, varför försöker man stoppa all uppståndelse kring SD i media?? Då är det väl för fasiken ingen demokrati???

Varför hakar man upp sig på vad vissa medlemmar har i bagaget, i sitt förflutna?? Man påvisar i media att si och så många medlemmar i SD har en rasistisk bakgrund, ngn har varit med i ett rasistiskt parti för typ 10 år sedan, en annan prenumererar på rasistiskt material...etc etc.....men vad säger det om dessa personer EGENTLIGEN...och vad säger det framförallt om dig som person som håller med om dessa påståenden???? JO i mina ögon så säger det att DU som håller med om detta inte har empati och förståelse för att en person faktiskt kan ändra sig....vad han gjorde och stod för, för 10 år sedan behöver ju inte vara det han är och står för idag. Har man gjort ngt dumt som 16 åring så måste man ju vara kriminell som 26 åring, det bara måste vara så...för han var ju sån när han var 16...PATETISKT tycker jag!!

Om man gjorde en lika noggrann koll på alla medlemmar i alla våra partier så kan man nog hitta både det ena å det andra...det ena smaskiga skvallret efter det andra.....men si det vågar man inte...nej man har SD som en hackkyckling...ett parti man kan sparka på, ett parti som inte har samma rättigheter som de andra...men ändå lever vi i en demokrati, Sverige är ju ett demokratiskt land.......YEAH RIGHT!!!

Jag hoppas i allafall på att SD kommer in i riksdagen....de behövs där....!! // Ängla-Li

Man slutar inte leva när man fått barn....

När man får barn så börjar ens omgivning plötsligt att agera väldigt annorlunda mot innan. Ens vänner drar sig mer och mer tillbaka och hör inte av sig lika ofta. De frågar heller inte längre om man vill följa med ut på krogen, gå på bio, ut och fika/äta etc...etc...etc...
Det verkar precis som om de tror att bara för att man fått familj och barn så upphör ens intressen för sådant här att existera. När man är mamma/pappa så vill man inte längre gå ut på krogen med polarna, man vill inte gå på bio och man vill heller inte gå ut och äta på restaurang eller gå och ta en fika på ett café. Nej som förälder så vill man bara sitta hemma med sina barn, mat kan man ju äta hemma så varför göra det ute? Och film kan man ju kolla på hemma på dvd eller vhs så varför gå ut på bio och göra detta? Fika kan man ju också göra hemma ihop med sina barn, det blir ju billigare dessutom...så varför besöka ett mysigt café någonstans??

Nu rör inte detta mig personligen så himla mycket utan mer min älskade sambo....blir lite ledsen för hans skull när hans "vänner/syskon" inte ens frågar honom längre om han vill hänga med ut en kväll, de frågar inte ens....sen om han väljer att tacka nej av olika anledningar, det är ju en helt annan sak, men de kan väl åtminstone fråga honom. Som imorgon till exempel så vet jag att det är ett speciellt ställe som han gärna skulle vilja gå till och en nära släkting vet också att han vill det...så idag säger jag till Ola att jag tycker han kan gå ut imorgon till det här stället, så han ringer sin bror och hör sig för om de ska gå dit men då berättar hans bror att han har lyckats få V.I.P-biljetter till den här tillställningen och bara skaffat en till sig själv och en kompis till honom. Han ringde inte ens till Ola och frågade om han var intresserad att följa med TROTS att han visste att Ola väldigt gärna ville dit. Jag blir såååå arg. Det är sådan jävla dålig stil.

De frågar aldrig om Ola vill med ut eller följa med ut och äta (vilket de gör ofta). Visst Ola har familj och barn nu och kan kanske inte hänga med alla ggr då dessa två bestämmer sig för att göra saker, men någon gång ibland kan han givetvis gå ut TROTS att han är pappa. Och SKA göra också för att orka vara en bra pappa. Ens eget liv med egna vuxna intressen försvinner ju inte i samma veva som man får barn. Det är viktigt att göra saker för sin egen skull också lite då och då. Nu medan jag fortfarande ammar vår lilla minigris så kan jag inte göra några längre utflykter på egen hand utan det får bli små korta vändor som att åka och handla själv eller som jag börjat med nyligen att åka iväg o träna..osv osv....men sen när han börjar äta puré så kan ju även jag hitta på lite längre strapatser.....men just nu så KAN bara Ola göra saker och då blir jag så arg och ledsen när han aldrig blir tillfrågad...visst han kan ju fråga och höra sig för på egen hand.....men ändå.

Så tänk på detta en gång extra om du/ni har ngn i er omgivning som fått barn...sluta inte att höra av er till denne då ni tänker hitta på saker, för ibland behöver även mammor och pappor få komma ifrån familjelivet för en stund. Tack och hej leverpastej...... // Ängla-Li

Lägenhet och akutbesök!

Nej det bidde ingen flytt, inte till just den där lägenheten i allafall. Vi var dit och tittade hela familjen, men redan när hon öppnade dörren fick jag kalla kårar och kände att NEJ här vill jag inte bo.....lägenheten var sliten trots att hon påstod att den var nyrenoverad. Gården var en blandning av cykelparkering och bilparkering. Läget i stan var helt OK, men gillade inte lägenheten och själva gården där bostadsområdet låg. Så nu hoppas vi på nya napp.

Idag har jag varit på akuten med Mathias...han har haft det jobbigt med andningen idag och andats väldigt stötigt och krystat.....men de hittade inget mer än att det förmodligen är en infektion någonstans i kroppen, förmodligen i luftvägarna. Så rådet vi fick var att åka hem och avvakta och blir han värre imorgon så ville läkaren titta på honom igen innan helgen. Så nu får vi hålla tummarna att det inte blir värre i allafall. När de skulle ta blodprov på honom så tog de det i stortån...och han blev sååå ledsen lille grodan.

Imorgon ska Viktor och jag baka lite, jag hade egentligen lovat honom att göra det idag efter dagis, men så kom ju det här med Mathias emellan. Vi får hoppas att morgondagen blir en bra dag.

Nu ska jag mingla vidare på nätet......tjingeling tills nästa gång vi hörs // Annika Pannika

Kanske en ny lägenhet

Idag ska vi gå och kolla på en lägenhet. Vi har ju länge velat ta oss mer nedåt stan, för att slippa allt det här med dessa fruktansvärt jobbiga resor med buss som vi är tvingade att göra nu när vi bor i Brickebacken. Och ni som känner mig väl vet hur mkt jag avskyr att åka buss med barnvagn och när det är tokvarmt på sommaren, etc etc etc....

Jag känner mig lite kluven när det kommer till det här med var eller hur man vill bo...för antingen vill jag bo väldigt centralt, så att det är gångavstånd till affärer och dyl...ELLER så vill jag bo i ett hus LÅÅÅÅNGT ut på landet, med ganska så lång väg till närmsta granne, vill kunna gå nakenfis på gräsmattan typ utan att ngn skall se....*FNISS*

ÖBO ( de vi hyr av) har dock ett knäppt kösystem som går ut på att man samlar poäng, och när man söker en ledig lägenhet så är det den med mest poäng som får den....MEN...det sjuka är att de som har dubbelt så mycket poäng som mig idag.....har ju även dubbelt så mycket poäng som mig den dagen jag kommer upp i samma poäng antal som de har nu, jag kommer liksom aldrig ikapp och har inte en chans på lägenheter....det är lite sjukt faktiskt.

Men vi har satt upp oss på att vi är intresserade av byten...på ÖBO's hemsida finns något som heter "direktbytet" och igår ringde en kvinna som var intresserad av våran lägenhet, så nu ska vi alltså gå och titta på hennes idag....hmmm....den ligger dock inte i det område nere i stan där vi helst vill bo, men det är ändå helt OK...och vi resonerar som så att det kommer bli mycket lättare att byta en lägenhet i stan mot att byta från en här i Brickebacken...så OM det nu blir ett byte, så kan vi sätta upp oss på direktbytet igen och söka till det område där vi verkligen vill bo.....det ska bli riktigt spännande i allafall, men är rädd att jag börjar tänka för mkt och/eller får för starka förhoppningar och så blir det inget av det i slutändan, då vet jag ju att jag blir så besviken....men,men.....vi skall inte ta ut ngt i förskott....ett steg i taget....men jag är mest förundrad över varför hon vill till Brickebacken ....hmm....får fråga henne idag.

Jag har fortfarande inte kommit iväg och testat mina nya gångstavar som jag har fått, men hoppas på att det kan bli en sväng idag när vi kommit hem från stan....*hoppas,hoppas*...

Nu ska jag mingla vidare på det oändligt stora internätet...tjingeling...byebye // Ängla-Lee

090909

Det här inlägget hade jag egentligen tänkt att skriva igår, men det kom lite annat ivägen som gjorde att jag inte kunde. Men igår i allafall på detta mystiska datum 090909 så föddes min ena systerdotter Johannas lilla bebis klockan 4.50 på morgonen. Hon hade då gått 12 dagar över tiden. Ut kom en liten gosse på 3200g och som var 51 cm lång. Har inte pratat med henne ännu, men om jag har förstått allting rätt så hade det gått bra och väldigt fort. Lite ovanligt för att vara förstagångs föderska, men vem vet vi kanske har det i oss, att leverera bebisar snabbt precis som jag gjorde med Mathias.

Är givetvis jätte nyfiken och har minst 1000 frågor, men jag vet hur det är precis i början så jag avvaktar med dem ett tag tror jag nog. Är så innerligt glad för hennes skull, fina lilla Johanna....GRATTIS,GRATTIS,GRATTIS!!!

Idag har jag min stora kille hemma från dagis för han spydde imorse, men det har inte blivit mer sen dess. Tror inte att det handlar om magsjuka utan snarare att han är lite tjock i halsen för han har låtit väldigt tungandad. Vi får väl se hur detta artar sig. Han har ju helgen på sig att kurera sig. Hade små funderingar på om jag skulle ta med Viktor till "hoppis & skuttis" på Lördag, men vi får som sagt se hur han mår. Men nyss har han ätit banan, smörgås och saft och fått behålla det, så det var nog bara ngt tillfälligt. *håller tummarna för detta*

När Viktor föddes 2006, så kändes det som om det var ett riktigt pojkår, många i min omgivning och i min föräldragrupp fick just pojkar. Det verkar som om 2009 också är ett sådant år. Vi fick en pojke, och två av föräldrarna på Viktors avdelning på dagis har också fått söner, och nu min systerdotter Johanna.....nu återstår det att se vad Alexandra får för sort....spännande,spännande är det.

Får se om jag ska ta en sväng på friskis & svettis idag, det beror på när Ola slutar och är hemma. Annars blir det en rask promenad här i krokarna. Ikväll är det cirkus här på idrottsplatsen brevid, och hade jag vetat det lite tidigare så hade jag nog köpt biljetter så att Viktor hade fått gått, men föredrar en annan cirkus än just denna. Vi får väl avvakta och se när det kan bli dags för ett cirkusbesök.

Idag har vi fått ett paket av mamma som ligger och väntar på oss på Konsum, får se när jag kan gå och hämta det, för man blir ju lite nyfiken minst sagt. *HEHE*

Nu får jag nog avsluta för stunden, har en ledsen liten kille här som vill ha min uppmärksamhet.

Over and Out // Ängla-Li

70-års fest i himlen!!

Idag skulle min älskade pappa fyllt 70 år. Men nu får vi tyvärr inte fira den dagen med honom, utan istället så får vi ha honom med oss i tanken extra mycket idag. Han är alltid med mig, och än idag är känslan overklig, känslan eller vetskapen om att han är borta. Det finns dagar då jag fortfarande inte förstår och "glömmer" bort att han inte finns där hemma i huset i Dalarna. Dagar då jag är på väg att lyfta luren för att ringa till pappa och fråga om ditt och datt.

Jag vet inte varför det känns så himla overkligt för overkligt är det....i allafall i mina tankar. Jag kan få helt sjuka funderingar ibland då jag helt plötsligt börjar tänka: Undrar vad pappa gör nu? Undrar vad pappa har gjort idag? Jag blir ibland rädd för mina sjuka tankar och får för mig att snart kommer de med en tvångströja och kör mig till psyket.

Tycker mest synd om min mammutt också....som får leva helt ensam....som orkar bo kvar i huset och fixa allt som måste fixas..med vedhuggning, vedstapling, gräsklippning, grästrimning, snöskottning, uppvärmning av huset, städning, orka laga mat till sig själv (vilket är aptråkigt)....jag beundrar hennes styrka oerhört mycket, men vet också att hon lider fruktansvärt av sin panikångest. Om jag så bara kunde ta hennes plats för en dag, så hon kunde slippa allt detta, så skulle jag göra det.

Önskar i allafall att jag kunde bo närmare så att vi kunde hjälpa henne med alla såna här "måsten" som hör till ett hus. Men det är inte bara att flytta, det är så mycket annat som skall klaffa också. Om jag ändå kunde vinna de där miljonerna på lotto som jag drömt om, då skulle detta kunna bli verklighet utan problem. SUCK!

Pappa min älskade papputt....du lämnade oss alldeles för tidigt...kom tillbaka!!!!!!

// Din Annika Pannika Lingonfjärt

Ett definitivt avslut.

Nu har jag lämnat hela mitt postisliv bakom mig mer ordentligt. Nu på kvällen har jag nämligen varit till mitt gamla jobb och lämnat ifrån mig skåpsnyckel, kort och kläder. Nu har jag inget som binder mig till brottsplatsen..HEHE!!! Jag är fri som en fågel!

Håller fortfarande på att spekulera i och om allt jag vill och borde göra, men kommer inte så långt i mina beslut och tankar...eller det är skillnad på att vilja och kunna. Men har mer eller mindre bestämt mig för att börja träna nu i allafall, men då krävs en del inköp som kostar. Behöver träningsskor för inomhusbruk, en bra sportBH och träningskortet. Funderar på om jag inte ska ta och fixa mig ett par gångstavar också så att jag kan vara hurtig och aktiv även utomhus. Men som mammaledig har man det inte fett med pengar precis och nu på hösten ska pengarna räcka till så himla mycket. SUCK!
Varför drar aldrig fru fortuna MINA siffror i lottodragningarna? Det borde ju inte vara så svårt för henne, eller hur?!

Till helgen ska Viktor och Ola åka till marknaden uti Nooooora!! Men jag och thias får stanna hemma...stackars oss....jag undrar just vad vi ska hitta på....en dagstur ngnstans kanske....hmm vi får se. Jag får vänta tills det blir höstmarknad i Rättvik. Då ska jag shoppa å shoppa..*FLIN*

Det känns som om alla omkring mig är så hälsosamma och tränar och hurtar och äter nyttigt. Vart får ni all er inspiration och ork ifrån och HUR klarar ni av att motstå erat sug efter sött å annat onyttigt???? Har ni mardrömmar om Anna Skipper eller har hon en hållhake på er??? Jag bara undrar.

Är i väldigt starkt behov av en platt-TV i sovrummet....det skulle få mig att må sååå mkt bättre med en tv på väggen i sovrummet, jag är helt fullkomligt övertygad om det. Jo men så är det!!

Imorgon är det fredag...tjooohooo....!!

Hejdå alla bloggisläsare..... // Ängla-Li

Trotsålder

Om man slår på ordet trotsålder på google så står det på Wikipedia så här:

Ordet trotsålder syftar på perioder i ett barns utveckling när det testar gränser. Syftet är att lära känna omgivningens sociala normer, att hitta balansen och lära sig se skillnaden mellan sina egna och andras behov, att experimentera fram vad viljan kan göra, att lära sig hur man uttrycker sig och hur man beter sig.
Metoden för detta är naturligtvis strikt empirisk och kräver många och långa strider, och naturligvis prövar det omgivningens tålamod till det yttersta. Det är konsekvensen och meningen.
Om en vuxen skulle bete sig så skulle man tala om social inkompetens eller kanske envishet, tjurighet, negativism, egocentrism, bristande sjävkännedom, dumhet, skrikighet, våldsamhet eller just trots.

Detta är just nu vad som genomsyrar min och Olas vardag. Vi har nämligen en liten Viktor som testar för allt vad han förmår. Det är skrik och gap och knytnävsslag, han rivs och bits och kan helt plötsligt inte: klä på sig, orkar inte gå, han vill bli buren överallt, han vill inte, kan inte, orkar inte....etc...etc... Det är verkligen psykiskt påfrestande och tålamodsprövande...det är NU det är sååå viktigt att vara bestämd och inte ge vika när han får sina utbrott och 3-års anfall. Men det är inte alltid helt lätt....särskilt inte om man dessutom har en ledsen thias som vill ha uppmärksamhet, man ska laga mat åt en hungrig karl som kommer hem från jobbet OCH när man själv dessutom har sprängande huvudvärk.

Men ljuset i mörkret är att det faktiskt går över så småningom, så det gäller bara att härda ut lite. Men känns skönt att kunna ventilera sig här lite. Jag är ju inte en perfekt människa, jag är bara jag....en mamma med ansvar....men ändock fortfarande bara en människa med känslor och med ork och energi som går upp och ned.

Men mitt i all denna trots som existerar i vår familj just nu så ser jag ändå bakom masken på Viktor en liten kille med världens finaste hjärta och med empati och kärlek. Och när han efter en rejäl dust då vi varit osams och gastat åt varandra ändå kryper upp i knät hos mig, lutar sitt huvud mot min axel, snusar in sin mun och näsa mot min hals och snyftar orden: JAG ÄLSKAR DIG MAMMA!! DU ÄR DEN FINASTE JAG HAR!!! Jaaa....då förstår man att han inte styr över sina handlingar helt själv och jag inser att han nog mår rätt så dåligt och har det jobbigt med sig själv just nu...precis som en tidig tonårstid...där hormonerna åker berg och dalbana i kroppen. Lilla älskade pojken min.....jag hoppas du snart får slippa den här jobbiga trotsperioden....för den tar musten ur dig....det märker jag. Älskar dig så mycket Viktor!!! DU är det finaste mamma har...glöm aldrig någonsin det hjärtat!!!

// Mamma Annika

Nummer 100.

Detta är mitt 100:e inlägg i min blogg....ett inlägg som jag hade tänkt skulle vara lite speciellt, MEN som på grund av min s.k "amningshjärna" totalt fallit i glömska..jag minns inte alls vad det var jag hade tänkt blogga om. Som gravid kunde man skylla på sin "gravidhjärna" och nu på sin "amningshjärna"...men någonting händer uppenbarligen i hjärnan, som gör att man lättare glömmer saker och ting. Det är otroligt frustrerande faktiskt.

Men får väl flumma om ngt helt annat här i bloggen då...Kan ju meddela att det bara är bra med oss här hemma. Vi har i helgen haft 40-års kalas för Ola som nått denna ädla ålder...*HEHE*.. Vi bjöd på smörgåstårta och vanlig gräddtårta bland annat.

Barnen mår fint och jag likaså..förutom mina vanliga krämpor och sånt som jag alltid har. Intet nytt under solen här inte, tror jag. Just nu går jag mest runt och är pirrig och nervös och nyfiken på vem som bor i Johannas mage och när denne lille krabat har tänkt komma ut till oss. Det ska bli så roligt!

Jag har även lagt märke till att nu med barn nummer 2, så är man liksom lite mer rastlös på ngt vis....jag kan redan nu (trots att Mathias bara är 2 ½ månad) känna att jag vill hitta på och göra en massa saker fastän det kanske inte är praktiskt och/eller teoretiskt möjligt. Jag vill åka på kryssning, åka till Ullared och shoppa lite, jag vill åka till Gbg och shoppa å hälsa på vänner, jag vill åka till Sthlm och bara vara turist, jag vill börja träna på friskis & svettis, jag vill flytta antingen ned till stan eller till ett fint hus på landet någonstans...etc....!! Känner mig allmänt rastlös på ngt underligt vis för samtidigt är det jätte skönt att bara få gå hemma med plutten just nu samtidigt som det blir lite långtråkigt emellanåt. Men kanske beror det på att jag inte har ngn att umgås med som jag hade i Gbg då Viktor var bebis och vi träffades hemma hos varandra på mammafikor och sådär.

Nej får skriva mer en annan gång när jag eventuellt kommer på vad det var som jag skulle skriva om. För detta blir ju bara en himla massa dravel.

Over and out // Ängla-Li

Internet min bästa vän....och fiende...

Får X-antal år sedan var jag så fruktansvärt emot allt vad datorer och mobiltelefoner hette. Ansåg angående mobiltelefoni att om ngn hade ngt viktigt att säga så kunde denne återkomma om en stund på den fasta telefonen. Inget samtal var så viktigt att det inte kunde vänta tills man kom hem från affären, träningen eller vad det nu månne vara. Tyckte att alla med mobiltelefon var patetiska och snobbiga...där inkluderas även min storasyster som var bland de första i min närhet att ha mobil.

Nu ser jag helt annorlunda på detta, känner mig otroligt "naken" om jag råkar glömma mobilen eller är tvungen att lämna den hemma pga att den ligger på laddning. Kollar på displayen säkert 30 ggr om dagen för att se om jag missat ett samtal eller ett sms som jag mot förmodan inte hört eller så. Blir nästan lite grinig när jag inte fått ngt sms på ett tag. Har väl förbrukat 4 mobiler hittills och använder nu min 5:e i ordningen. Tänk vad saker och ting kan förändras.

Likaså när det kommer till datorer...minns hur diskussionen kom upp på förskolan som jag jobbade på, där en av förskolelärarna propsade på att vi borde köpa in en dator så att barnen kunde spela pedagogiska spel och inlärningsprogram som skulle utveckla barnen. Jag var sååå arg på den här människan och ansåg att barn måste få vara barn och att leken är det bästa och mest utvecklande för barnen. Det är genom leken de lär sig livet, det är genom leken de övar sig inför vuxenlivet. Tyckte att dessa barn kunde få vara barn så länge det bara var möjligt och ansåg att de ändå skulle komma i kontakt med datorer när de började skolan så varför införa det redan på förskolenivå????

Likaså var jag arg på skolornas krav på att många inlämnings uppgifter skulle vara dataskrivna. Tänk på alla stackare som inte hade dator då?!

Nu är jag själv ägare till en dator och kan visserligen leva utan den, men den fyller en viktig del i mitt vardagliga liv. Jag har nu min 3:e dator i ordningen och går ut på nätet minst 1 gång om dagen, oftast fler gånger. Jag är med i olika communitys, läser bloggar (har visserligen inte så många att läsa ännu), kollar mina mail, besöker sidor regelbundet och pratar med vänner,kompisar, släktingar och familjemedlemmar. Jag har mer kontakt via datorn än i det verkliga livet. Jag tycker att det är ett billigt och smidigt sätt att hålla kontakt med folk. Men ack så opersonligt egentligen...jag har nästintill blivit folkskygg....när ngn skriver till mig på MSN och säger: Du kan väl ringa ngn gång så kan vi prata i telefon !...så får jag nästan panik. Vaddå..prata...på riktigt i telefon..ska jag...ringa....eeehhh..... Det är egentligen fruktansvärt patetiskt och skrämmande hur utvecklingen blivit. Och jag SKÄMS ska ni veta....har dåligt samvete över att jag knappt aldrig ringer folk numera...ringer inte ens när folk fyller år och gratulerar utan skickar istället ett sms eller ett mail, ja men ärligt talat det är ju fruktansvärt. Hur svårt är det att lyfta luren och ringa upp och prata en stund??

Häromdagen ringde en god vän till mig pga att HON hade dåligt samvete för att hon inte hört av sig på länge....men vad hon inte visste var att jag hade precis lika dåligt samvete jag....jag var ju inte bättre än hon för jag hade ju inte heller hört av mig. Men det var väldigt roligt att hon ringde och det är roligt att få höra folks röster istället för att få se deras text och tokiga gubbar och smileysar i texten på MSN, på facebook eller så.

Jag tror att jag ska försöka bli lite duktigare på det här med att ringa folk eller besöka folk som bor nära. Det kostar så lite men kan betyda så mycket. Ska fundera på detta och FÖRSÖKA bli bättre åtminstone.

Så på sätt och vis så kan jag säga att internet både är min bästa vän OCH fiende, för det har burit med sig såå mkt gott i mitt liv...samtidigt som dåligt. Utan nätet så hade jag inte träffat Ola och därmed heller inte haft mina underbara söner...så nog måste jag säga att nätet bär med sig mer gott än ont i allafall.

// Ängla-Li

När ingen annan ser...

Nu har jag trots en liten bebis hemma ändå lyckats läsa ut den här boken. Den var väl sådär i mitt tycke. Hemska upplevelser men lite långrandig så att säga. Men handlar om en pojke som från det att han var 4 år gammal blev sexuellt utnyttjad av sin far och hur han kämpar för att orka fortsätta leva och sedan även anmäla sin egen pappa.
På en skala mellan 1-5 så får den här boken en 3:a av mig.

Over and Out // Ängla-Li

Hmm..är Dalarna farligt för mig?

En vecka har nu spenderats uppe i Dalarna hos mammsen min och vi har haft hyfsat tur med vädret måste jag säga. Jag har faktiskt hunnit ta årets första dopp...MEN..inte i någon sjö utan i Viktors nya pool som mormor köpt åt honom. Det var en sån där stor sak med plats för en vuxen att ligga raklång i och då finns det ändå plats över. MEN...jag tror att det där doppet var orsaken till att jag igår fick sätta mig i bilen och åka till Mora Lasarett. Jag hade igår väldigt ont i kisseriet...eller inte när jag kissar utan snarare sådär att man känner sig kissnödig precis hela tiden och när man väl går på toa så kommer det 3 droppar och när man sedan torkat sig och gått ut ur badrummet så är man lika kissnödig igen + att jag hade väldigt ont i magen också. Misstänkte genast UVI och visst hade jag så rätt så...jag kan snart bli min egen läkare...kan ställa diagnoser utan problem...*HEHE*..så nu går jag på en antibiotika kur.

Verkar som om Dalarna har en nagel i ögat på mig....för nästan varenda gång jag är här uppe så hamnar jag på sjukhus eller behöver uppsöka vård på ett eller annat sätt. Känns lite olustigt, särskilt då jag någonstans inne i mig skulle kunna tänka mig att kanske flytta hit någon gång...men nu känns det ju lite obehagligt...*HEHE*

I övrigt så har veckan förlöpt på bra, vi har haft lugna sköna dagar och jag har försökt ta en morgonpromenad med Mathias varje dag och det har varit superskönt. Det är härligt att röra på sig när man väl kommer igång med det, man skall bara få röven ur, så att säga. Idag får det kanske bli en mitt-på-dagen prommis istället. för just nu är jag ensam hemma för mamma har åkt upp till leksand för att hämta ut medicinen åt mig.

Igår kväll var jag hemma hos min ena systerdotter och hennes sambo och åt god mat (fläskfilé & potatisgratäng) efter att vi hade kommit hem från sjukhuset. Det var mumsigt och trevligt och Johanna har verkligen fått det jätte fint i sitt hus...jag gillade särskilt hennes kök. Idag har vi inget särskilt inplanerat men jag och Viktor ska nog baka negerbollar senare idag tror jag.

Nu är det kanske bäst att jag avslutar medans jag har tid att mingla runt på nätet lite (Mathias sover)....men vi hörs snart igen...tjingeling!!

Puss å kramen från Ängla-Li

Dalarna i all sin glans

..Nu är jag och mina två söner i Dalarna hos mamma/mormor och hälsar på. Vi skall vara här hela juli och gotta oss och bara slappa och bli ompysslade. Samtidigt som vi ska kunna rå om mamma. Vi kom hit i lördags och idag har vi haft finfrämmande i form av en gammal klasskamrat från gymnasiet och hennes två barn. Det var jätteroligt att få träffa dem, det var ju så längesen.
Vi satt ute i gröngräset och lät våra barn leka på gården, det är vardags lyx för två småbarns mammor som i normala fall bor i städer, där det här med att kunna släppa ut sina barn på tomten inte alls är lika självklart eller ens genomförbart pga brist på en egen tomt. Vi åt lunch och fikade tillsammans, det var hursomhelst supertrevligt.

Saknar min Ola bara.....redan...och vi som inte kommer träffas förrän om lite drygt 2 veckor....*SUCK*....vad man ska behöva stå ut med saker å ting ibland va?!

Dalarna och i byn där vi bor nu är helt gudomligt vackert, speciellt på sommaren. Man inser det nu på ett helt annat sätt än vad man gjorde när man väl bodde här och tyckte att hålan var sååå tråkig och död. Nu är den bara vacker och helt somrig i all sin glans av röda stugor med vita knutar.

Nu vaknar min bebis så nu får jag avsluta...TJING // Akka

In memorial of -

Detta inlägg tillägnar jag den finaste Ängla-flickan som idag fyller 1 år, nämligen Amanda Silvén. Hon var en liten fin ängel som kom till sina föräldrar denna dag för ett år sedan men som vände om. Hon var för vacker för den här jorden antagligen...ja jag vet inte varför hon inte fick stanna.....men sorgen och saknaden är mycket stor av hennes familj och många andra runtomkring.

Jag vet bara hur ont hennes mamma haft i hennes saknad och sorgearbete hela detta året...och jag sänder här en varm styrkekram att orka gå vidare......Tänker på er hela familjen denna svåra dag.

Vila i frid sötaste ängel och hoppas du får en riktigt god tårta och många paket av dina ängla kompisar där uppe i himlen.

Kram från Annika m. familj

Sorgen är här igen...

...Så var då dagarna räknade för vår underbara vän och släkting "Lången" eller Inge som hans namn var. Det är min mosters man som nu somnat in efter en kort tids cancer. Jag skrev ju om det tidigare i min blogg och nu orkade hans kropp inte fajtas mer. Tänker på min moster och mina kusiner nu i deras svåra stund. Finns inga ord som tröstar eller ställer allt tillrätta...men vi finns här för er, det vet ni. Precis som ni fanns för oss när våran pappa gick bort.

Vila i frid underbaraste Inge!!!

Varma Kramar från Annika m. familj

Jag kom just på...

...att i år har jag inte gjort många typiska sommarsysslor. Frågan är om jag gjort någon alls. Jag gick och funderade på det idag när jag var ute på en promenad med Mathias. Jag har exempelvis inte:
1. Tagit årets första dopp i ngn mysig tjärn eller sjö....inte i ngt hav heller för den delen.
2. Ätit årets första riktiga mjukglass och inte ngn annan pinnglass heller...typ GB-glass eller så.
3. Åkt iväg på ngn typisk sommaraktivitet...
4. Fiskat
5. Spelat badminton
6. Bränt sönder min rygg
7. Ätit RIKTIGT grillat kött. (elgrill är lite fusk)
8. Fått ngt myggbett.

MEN..det har ju sina orsaker....jag har ju å andra sidan fått världens sötaste lilla Mathias, och det väger bra mkt tyngre än alla de andra sakerna tillsammans.

Sitter just nu ute på balkongen för en gångs skull....det är äntligen andningsvänligt här ute. Det har nämligen regnat och åskat lite för en stund sedan så luften är lite skönare att vistas i. Då gäller det att passa på. Inatt blir det andra natten i rad som våran stora älskling sover borta. Han är hos faster och blir ompysslad, vilket han gillar mycket. Där blir han ju den totala medelpunkten, vilket säkerligen är extra viktigt nu när lillebror är med och konkurerar om uppmärksamheten. Känns bara så himla konstigt att han inte är här hos oss. Det är så tyst.

Nä...nu ska nog jag äta en kanelbulle snart....det är lite sommar över det i allafall....*FLIN*

Puss och kram från ängla

Enligt beräkningarna...

Idag skulle vår lilla bebis kommit ut enligt beräkningarna. Men han valde att komma till oss mycket tidigare och har nu varit hos oss i 27 dagar för att vara exakt. Och det känns som om han varit hos oss jämt.....kan inte fatta att tiden går så fort.

Idag har jag och pojkarna varit till plaskdammen här i området så Viktor fick svalka sig i värmen, det är en grund barnplaskdamm så man slipper vara alltför orolig. Och han gillade det mycket. Lyckades dock halka och slå i ryggen...trots mammas förmaningar om att man GÅR istället för att springa.

Saknar min mamma lite extra mkt idag....även fast jag kan bli irriterad ibland så är hon ändå världens bästa. Får nog se till att åka upp till Dalarna snart och stanna hos henne ett tag. Kunna utnyttja hennes tomt och slippa känna sig vrålorolig över att släppa ut Viktor ensam. Jag vill så gärna ha ett eget hus med egen tomt där han kan springa å stojja bäst han vill. Jag vill så himla mycket. SUCK!!!!

Livet är inte en dans på rosor...utan snarare en dans på en kaktus....det gäller att passa sig för de ytor som sticks.

Pussen och kramen från Annika

Lillebror har fått ett namn...

...Nu har äntligen lillebror/Fjant/Bebisen/Älsklingen fått ett namn. Guuud som vi har grubblat och funderat och sett nollställda ut och känt ren hopplöshet inför att hitta ett namn till denna lilla gosse...men nu har vi då äntligen bestämt oss. Vi kom fram till att det är en liten "Mathias" som vi fått. Så hans fullständiga namn kommer att bli: Mathias Elton Loke Crantz. Känns otroligt skönt att kunna tilltala honom med ett namn och inte en massa smeknamn även om vi ändå gör det emellanåt.

Livet rullar annars på i sommarvärmen...även om jag mer eller mindre total-lider just nu....är tvungen att hålla mig från sol och bad då infektionsrisken fortfarande är hög....så jag vill mest bara att det blir lite molnigt nu.....vill inte ha regn å så...men det behöver ju inte vara så förbenat varmt hela tiden. SUCK! Vet att många av er tänker nu: Sluta klaga!! Men ni kanske kan ta ett dopp emellanåt för att svalka er, men det kan inte jag.

Midsommar firades hemma i lägenheten med mamma som varit här i över en veckas tid. Det har varit skönt att hon varit här så att jag fått sällskap och hjälp med barnen. I lördags åkte hon dock hem, så nu är jag ensam med barnen på dagarna. Det är lite klurigt att få ihop det här med två barn, men det är säkert bara ovana....snart blir jag proffs. *FLIN*

Jag hade tänkt skriva ett lite argt inlägg på bloggen idag om att jag saknar uppdatering i bloggen hos min systerdotter Alexandra. Men så kom jag på att min egen blogg inte heller blivit uppdaterad på länge och då kan jag ju inte kräva att andras skall vara det. Bäst att se om sitt eget innan man "klagar" kanske. *HEHE* ... men du Alex om du läser detta så får du mer än gärna uppdatera lite om vad som gjorts och hur magen och du mår...... ;-)

Nej nu måste jag väcka storebror....innan han sover på tok för länge......over and out!!

Kramen från Ängla-Li

Ett avslutat kapitel i livets bok...

Idag har jag skrivit historia i min egen livsbok. Jag har idag avslutat ett mycket långt kapitel. Imorse var jag till jobbet och skrev på papper för min framtid. Jag har skrivit på min uppsägning, jag har skrivit på mitt nya anställningsavtal i Posten Futurum och jag har skrivit på papper till trygghetsrådet. Jag är nu bara anställd av Posten Logistik AB fram t.o.m den 30/6-09. Sen är jag mamma ledig i ett år och när det året har gått så börjar mitt aktiva år i futurum. Det ska bli så spännande och se vad det bär med sig. Men framförallt så känns det oerhört lättande att aldrig mer behöva vända tillbaka till mardrömsfabriken.

Jag behöver aldrig mer ängslas över om jag kan ta mig hem från jobbet eller inte, jag slipper våndas var eviga dag i ren ångest över att behöva åka dit. Jag slipper umgås med alla dessa hormonstinna killar som bara pratar: sex, brudar, muskler och snabba bilar. Kommer dock sakna Mr. D, men kan säkerligen träffa honom ändå på min fritid om han själv vill det förståss. För han är den enda som jag verkligen kunde prata med, en med vett och sans och som befinner sig i verkligheten och inte i ngt flummigt töcken.

Måste dock återvända till jobbet ytterligare en gång för att tömma mitt skåp och lämna tillbaka nyckeln. Men DET är ett senare problem.

Over and Out // Ängla-Li

Maj och lite Juni uppdatering... (kan behövas)

... Nu är det nog dags för en liten uppdatering här igen. Mycket har hänt sen sist och jag har inte varit skötsam nog att hålla er uppdaterade, fy på mig. Vi börjar med min och Olas lilla kryssning till Helsingfors som blev precis som vi hade hoppats på. Vi tog det väldigt lugnt, åt gott och länge i restaurangen både till frukostarna och middagarna. Vi sov mycket...och bland det skönaste av allt...att gå upp och äta frukost för att sedan gå tillbaka till hytten och lägga sig igen, det var tokskönt. Vi gjorde egentligen inget speciellt, blev varken askalas, spelade bort alla våra mynt på enarmade banditer eller gjorde bort oss i karaoke. Utan vi bara VAR helt enkelt. Vädret i Helsingfors kunde dock varit roligare, då vi efter mkt tveksamhet bestämt oss för att kliva i land så kom det en störtskur utan dess like...ja vi fick vända hem till båten igen efter bara en stunds promenixande, för då var vi redan blöta in på bara skinnet. Sen förvandlades hytten snabbt till en blandning av tvättline/tajkon-inferno. Bilden ovan är tagen från vår hytt på Söndags morgonen då vi passerade genom Stockholms enormt vackra skärgård i solljus. Stockholms skärgård är ett riktigt paradis. Vackert så det förslår!!!

Sedan fortsätter min lilla story med att jag återvände upp till mammsen i Dalarna för att hämta hem våran älskling som varit där. Han hade haft det kanon hos mormor och upplevt en massa roliga saker som han inte får möjlighet till här i Örebro. Är så glad för hans skull. Stannade där uppe i några dagar och blev ompysslad jag med. Sen bar det av hem till gnällbältet igen på fredagen. Skönt att vara på plats med hela familjen hemma.

På Söndags kvällen den helgen då vi kommit hem så gick vi iväg på en liten promenad här i Brickebacken för att Viktor skulle få springa av sig lite, för han var såååå uppe i varv. När vi kommit kanske 300 meter hemmifrån stelnar jag plötsligt till, kniper ihop med benen och inser att trots detta så rinner ngt varmt längs mina ben.
-OJ! säger jag högt till Ola och tittar förvånat på honom.
-Vad är det säger han, är det vattnet som går??
- Ja. jag tror det säger jag. Men vågar ändå inte riktigt tro att det kan vara sant så jag fortsätter gå i tron om att det nog är ngt annat (vad skulle det kunna vara annars liksom). Men droppandet och flödandet fortsätter och jag inser att jag nog bör vända hem och byta byxor och ta på mig en binda för att kunna fortsätta promenaden.
Sagt och gjort, det gör jag och går sen ut igen för att fortsätta min promenix, men droppandet fortsätter under hela vår promenad och väl hemma igen ringer jag förlossningen och rådfrågar eftersom jag inte har några värkar men eftersom det är alldeles för tidigt. De vill att jag kommer in på en koll och visst är det vattnet som gått. Jag får en ny tid om två dagar till specialist mödravården för att kolla att allt ser bra ut. Efter två dagar går jag dit och får en ny tid dagen efter (på ondagen den 3/6) för att eventuellt bli igångsatt.

Men på morgonen den 3 juni vaknar jag av regelbundna sammandragningar vid 6.15-6.30 snåret ungefär.....går upp och börjar vandra i lägenheten lite och känner efter om detta komma fortsätta eller ej...men visst tilltar värkarna och kommer allt tätare. Jag väcker Ola och ringer sedan dagis för att fråga om vi får lämna Viktor tidigare ( han skulle egentligen inte börjat förrän vid 9.00 annars) och självklart fick vi det. Ola springer dit med honom och vid det här laget har jag riktigt ont. Ola ringer sin syster och ber om skjuts in till förlossningen och tiden det tar för henne att ta sig hit kändes som en evighet, minns att jag stog på alla fyra ute på parkeingen här utanför med min ena granne som åskådare. Sen minns jag bilfärden i ett töcken. Vi ringer på klockan till förlossningen vid 8.10 och 8.30 så har våran andra son kommit till världen. En liten kille på 49 cm och som vägde 2850 g.

...så här vacker är han och påminner mycket om sin storebror. Vi får väl se hur pass lika de kommer bli, det ser man väl först efter ett tag när den här lille krabaten mognat på sig lite. Så nu består dagarna mest av att amma detta underverk, som haft lite problem med att gå upp i vikt, samt haft lite gulsot som gjort honom slö, men nu tror jag att det är på väg åt rätt håll med allting.
Han har fortfarande inget namn, men det kommer väl det med så småningom.

I förrgår fick jag även reda på att nu har jag verkligen kommit med i futurum, så nu skall jag försöka ta mig till jobbet i början på veckan och skriva på papper - spännande,spännande!!

I Torsdags fyllde även vår stora lilla kille 3 år och igår (lördag) hade vi kalas för honom, det kom folk både från min och Olas sida så här hade vi huset fullt. Det var trevligt, men det är svårt att vara en bra värd och hinna med att ge tid åt allt och alla.

Som ni nog märker och förstår så har det hänt och händer rätt mycket här på en mkt kort tid, så vi känner oss lite omtumlade både jag och Ola och har nog inte riktigt landat och fattat ännu att vår lilla familj numera består av 4 personer istället för 3. Men oavsett hur mkt eller lite vi förstår av det så finns det bara en känsla som genomsyrar alltihopa och det är äkta - sann LYCKA!!! *Jisses vad jag tokälskar mina 3 pojkar*

Over and Out // Mamma Annika Pannika